Vår väg till ett syskon. Med hjälp utav IVF, Då jag inga äggledare har kvar. 4 förlorade graviditeter. 6 år senare, har vi två underbara barn i vårt liv. Den sista graviditeten var svår, och vårt barn föddes förtidigt och var tillväxthämmad.
lördag 24 augusti 2013
Förskola -inskolning.
Stor hjärtat har börjat andra klass,
Lilleman har börjat på förskolan på .
Det är så mycket som ska fungera på fsk, och mellan resurs och lilleman.
Resurs-personal tillsammans med oss föräldrar.
Som det är nu lutar det åt att han kommer att få sluta.
Vi stöter gång på gång problem med kommunen.
De ska bestämma vad vårt barn har för behov av tid där.
De har trots intyg från utrednings teamet, nekat till utökad tid.
Dvs att han får inte mer än 15h/v.
Spelar ingen roll att han behöver mer tid, social träning med jämnåriga.
Jag har otroligt många besök, till vården/Habiliteringen.
Vissa dagar är det 3 besök på en dag, på olika ställen/sjukhus.
Till hösten skulle vi föräldrar gå till barn Habiliteringen för att lära oss TAKK,
Lika så dottern skulle gå syskon TAKK.
Men fsk kunde inte lova att de kunde se efter dessa behov.
För lillemans resurs har ingen arbetstid då.
Det har redan efter 14 dagar blivit många diskussioner,
Inträffat 2 olika händelse där resursen inte ser vår sons signaler,
Utan senaste inträffade så fick jag inte in sonen på fsk.
Han hörde andra barn vara ute och lekte på baksidan på fsk.
Jag fick lämna snabbt honom, gick in och kallade på resursen som inte kom.
Då vi inte får lämna honom ur syne, så fick jag gå ut, försöka få kontakt men han var låst.
Resursen kommer ut har ett argt tonläge,
Ställer frågan till mig; Hur ska vi nu ha det? Ska han få ha sitt race? Eller är det vi som bestämmer?
Flera ggr slog resursen sina händer mot varandra.
Sonen min satt på bilen som han brukar göra, samma bil -varje dag.
Jag stod och tittade på honom som fortfarande bara sitter och tittar fram.
Jag blev så stressad.
Hon sa fortsätter X att gnälla så får jag kanske ta ut honom senare..
Jag skulle lämna honom, så fick hon ta konflikterna med honom sa resursen.
Hon frågade igen och smällde igen händerna mot varnande.
Ska han få köra sitt race, eller är det vi som bestämmer.
Jag bara iakttar mitt barn och inser hur lite som resursen engagerar sig i att försöka locka eller
fånga hans intresse.
Jag lyfte upp min son, som krampaktigt håller fast händerna på ratten och klämmer med benen och gråter.
Resursen drar loss hans händer och ben i från bilen.
Jag är i detta laget så förvånad och innerligt ledsen.
På dag 2 på inskolningen sa jag till spec. Pedagogen
Och undrade varför hon inte tecknar?
Jag fick till svar att jag skulle låta de ta tid.
Tid att vänta?
Om ett barn har ett behov av teckenkommunikation och det används hemma,
Varför skulle vårt barn inte behöver de då?
Nä, för de fick lov att ta tid för att lära känna vår son först.
Jag tyckte och sa att de var fel, man behöver inte lära känna honom innan man tecknar,
Man tecknar allt de man ska göra, och det han gör.
Svårt?
-nej!
Men jo'
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)