Viktnedgång

Relativt nyligen hemkomna, det var rätt givande!
Vi passade på att väga W, de visade att han konstigt nog har gått ner i vikt..
Känns inte så jätte roligt då jag kämpar på med att amma, och matade honom 10 gånger om de var i går eller förrgår.. Känns som om dagrana flyter ihop vissa dagar..

Jaja jag får fortsätta kämpa på, fast jag bli så ledsen...

Idag har jag ammat honom massvis av gånger, men idag har de känts som om han inte blir nöjd. Får se hur det är de närmsta dagarna..
Nu ska jag försöka slappna av, och hoppas w kan få vara nöjd Någon timme..

I kväll

Natten har vart dålig, då jag har så ont i kroppen och just nu särskilt min högra sida.
Och vissa punkter utlöser sån kratftig huvudärk så blää!
Har ätit smärtstillande under några veckor nu, just för att lindra lite.
Tyvärr får jag inte ta bättre medicin pga amningen :(
Har iaf bokat tid till sjukgymnast, som tidigast på Onsdag nästa vecka kunde "kolla" på mig.

I morgon har W fått tid till Öron läkaren, fick remiss vid hans senaste Öroninflammation.

Ikväll ska min man och jag (o lilleman så klart)
åka på information om Barnolycksfall samt hjärt o lugnräddning.
Hoppas på en givande kväll!

Snart dags att ta Julkort på barnen,
gjorde de för ca 1-2 veckor sen men skulle se om något kort blev bättre än sist.

Nu är det dags att klä på sig igen, för att gå upp och hämta dottern vid skolan

Framsteg

Igår kväll var jag helt slut, det var riktigt jobbigt att hålla ögonen öppna.
Gick och la mig vid 22.
Kämpade mig genom serien som gick mellan 21-22.

Natten har vart bra, och har ammat två gånger i natt.
Vart såpass trött så jag bara låg och ammade honom.

Just nu ligger lilleman på golvet och pratar och försöker att vända på sig, men ännu har han inte klarat av detta ännu. Och kan inte hålla uppe huvudet i några nämnvärda långa sekundrar om jag lägger honom på magen, men visst de har ju blivit ytterst bättre.

Han har ju gjort en del framsteg
Och jag är så glad för det han kan
*Han gillar att stå,
*Har hittat sina båda fötter
*Börjat dra av strumporna ibland.
*Börjat flytta sig själv i sängen, -lägger jag honom på rygg för att sova så gör han visa gånger att han lägger sig på sidan.
*Han lärde sig här om dagen (i fredags?!) att säga babababa och ibland mamamama,
Men mest är det just bababaa, så han pratar mycket här hemma nu.
*I Lördags tror jag det var, så fick min man W att få fram skratt ljud en gång.

På Söndag blir han 7 månader, Jisses!!

Drömmen om ett barn, och vår resa till ett syskon

2008 var med facit i handen ett sorgens år...
Året då jag förlorade mina fyra osynliga "barn".
På den 18:e Pergo Time behandling, var den sista kuren
Den sista gången jag kunde bli gravid själv.
Jag blev magiskt nog gravid 4 gånger under 2008 med hjälp av hormoner.
Första graviditen förlorar jag i Februari, precis på min mans födelsedag,
Den andre graviditeten hamnar jag på sjukhuset på vår dotters födelsedag,
Jag hade precis blåst upp en ballong till henne, då jag kände att det rann till och blödningen uppstod. I Efterhand misstänkte de utomkvedshavandeskap som självläkte.

3:e graviditeten, där räknade jag dagar och var överlycklig att jag passerat de dagar som mina missfall tidigare hade uppstått, men nu var jag så säker.
Var så överlycklig, kände mig hur gravid som helst.
Vi kom till dagen då vi äntligen skulle få göra ett tidigt ultraljud,
Vi alla var glada likaså läkaren, Jippi!
Han gör VUL, han är tyst...
Jag börjar svettas..
Han säger, "Det här ser inte ut som jag hade hoppats på"
Jag börjar darra, min man håller min hand.
Jag börjar gråta och gråta.
Han säger till oss att det är en Ofostrig graviditet eller ett MA.
Detta var på Onsdagen, jag fick en tid på Lördagen för en skrapning.
Dagarna till skrapningen var hemsk, jag kände mig så otroligt gravid.
Han måste ha sett fel!
På Onsdag kväll får jag ont på vänster sida, jag ringer sjukhuset på Torsdagen pga mina smärtor.
Jag får tillsvar av den barnmorskan att mina smärtor är bara Psysiskt av allt vi hade gått igenom. Men jag säger något känns fel, men jag fick ingen hjälp.

Lördagen kommer, Jag säger till läkaren att jag har haft väldigt ont på sidan, men jag blir inte hörd, innan jag sövs ner påpekar läkaren att jag borde gå ner lite mer än alla de kilon som jag hade gått ner för då skulle jag bli lättare gravid..
Jag sövs ner och skrapas.
Läkaren säger till mig att de finner ingenting, och vill ha upp mig på förlossningen för ett VUL (vaginalt ultraljud).
Jag grät och tycker de var hemskt att få komma till förlossningen där alla gravida och nyförlösta var.
Men var tvungen, läkaren känner på mig och kollar.
De tar blodprover jag hinner knappt komma ner på IVA förens läkaren kommer ner och säger att Tyvärr du måste sövas ner igen och bli opererad direkt...
Va? Vad?!

Jag vaknar upp, och får beskedet att min graviditet satt fast i min ena äggledare (det förklarar mina smärtor!! Läkaren och BM får rejäl tillsägelse efter ha pratat med chefs läakren hur jag har blivit bemött)
Läkaren försöka intala mig om att den äggledare som jag hade kvar skulle fånga upp ägget och befrukta.. Trodde inte på honom, men min kämpar glöd - Jag vill ha ett syskon, jag ger inte upp. Gjorde att vi satte igång att försöka igen.

Blir gravid för fjärdegången, men mycket fort känner jag igen smärtan.
Jag står på mig, och chefs läkaren lyssnar på mig.
Får komma till gyn och göra ett VUL, läkaren ser inget.
Han tar ett blodprov ett akut prov för att mäta mitt HCG hormon i blodet, och jag skulle få besked samma dag.
15.55 ringer läkaren och jag hör direkt att det är fel.
Han ber oss komma in till akuten på kvällen
-Jag är inte mer än människa, jag vill gärna kolla en gång till om det är så att jag har missat en graviditet i livmodern.. sa han.
Vi kommer in, men ser ingenting. Och vid det värdet så skulle man ha sett något på ultrajudet.
Det blir akut operation på kvällen, denna gången snittade han bara upp äggledaren och "sög ur" graviditeten och lät mig behålla äggledaren..
Men blodprovet visar att mitt HCG värde fortsätter att stiga och var nu högre, så någon graviditets rest måste sitta kvar.
Jag får komma in och få cellgifts behandling av tabletter och flera blodprov blev tagna.
Den 23:e December 2008 ringer läkaren och säger att nu finns det inga graviditets hormon kvar i kroppen.
Det var otroligt påfrestastande att i kroppen känns mig så gravid, brösten spännde illamående.
Samtigt ha operations smärta. Och sorgen av de förlorade gravditeterna.

Maj 2009 gör man en passage röntgen på min livmoder och kolla passagen i den sista äggledaren, jag hade med mig extra personal från narkosen som gav mig smärtlindring av morfin och lugnande. Undersökningen på mig gjorde otroligt ont, och det visar ett totalt stopp i den sista äggledaren.
Juni 2009 opereras den sista äggledaren bort...

Livet kändes förjävligt!

Efter 3 år och 11 månader fick vi beskedet att vi inga fler barn skulle kunna få av "egen maskin".



I April till Juni 2010 gör vi vårt första IVF försök, men misslyckas. Jag fick bara 1 ägg som gick att använda, de andra kasserades.

Andra IVF försöket som jag påbörjade vi i Augusti 2010.
Denna gången bytte vi mediciner och gjorde AHA på ägget.
15 Folliklar Punkterades och 13 ägg togs ut.
Dessa befruktades samma dag med spermier och 10 uppvisade sig ett dygn senare tecken på befruktning.
Ytterligare ett dygn senare befanns 10 ha delat sig.
Av dessa har således 1 återförts idag. (AHA)Inga ägg till frysen!
De resterande 12 ägg kasserades, de var för dåliga och var för mycket fragment på dem.

(Embryologen skrev bla detta; Det embryo du fick tillbaka var det bästa.Det hade delats till fyra celler och jag kunde detektera kärnor i alla cellerna,dessutom var det endast lite fragmenterat.Dessutom gjorde vi Assisted HAtching (AHA) på detta embryo.Resterande embryon var för fragmenterade för att återföra eller frysas ner)

Så här såg sprutan man blandar i ut.

Här är medicinerna för 1 IVF försök, och tusen tack för högkostnadskortet!!

Här ligger jag på vår klinik och precis tagit en lugnande tablett innan Äggplocket.
Jag bad en bön, och tittade på ägget i fönstret.

Vi blev ju gravida på andra IVF försöket, som var psyskiskt jobbigt fleratals veckor framåt.
Vågade inte berätta för folk att vi var gravida, och tyckte de var jobbigt då vissa kom och gratulerade till graviditeten "För du är väl gravid?!".. Tänk om de nu bara var alla dessa kilon som jag gick upp under hormon behandlingarna?!

Jag var illamående till vecka 18-19. Började äntligen tro på att de skulle gå vägen.
I Mars 2011 på dotterns kalas, så går vattnet i vecka 25!
Det blir ilfart in till sjukhuset, där jag blev sängliggande i 8 veckor.
Mitt rum, min säng.....

Flertals CTG kurvor som oroade, 3 veckors antibiotika behandling, Blodprovs tagningar, undersökningar Flödesmätningar och tillväxt ultraljud som visar att barnet bara fortsätter att bli mindre och mindre. (förlåt att bilden ligger på fel håll!)

Till slut ligger vårt barn på minus 39% i tillväxt hämning, i vecka 33 blir det akut kejsarsnitt
Och ut kom våran lille son

Jag undrar om minnerna, känslorna och min sorg och rädsla någonsin kommer att försvinna?!
Kommer jag att orka och klara av att en dag inte gråta över den tid som vi har haft?!

Min oro till vår son kommer den att läggas någon dag?! Rädslan för om han kommer att dö, behöva gå och titta till honom. Må så fruktansvärt dåligt varje gång han blir sjuk eller hans andning är tung. Eller när han gråter och låter så ynklig.

Vissa dagar är tuffa, då bilder från det som har vart.
Vissa minnes bilder gör att tårarna bara börjar rinna, och jag stor gråter.
Ibland kan jag bli så arg så arg och fruktansvärt bitter.
Jag önskar att jag en dag kommer att bli vän med min kropp, jag avsky att se den.
Jag avsky att beröra den, Jag blir varje dag påmind om allt som har hänt.

Ärrad för livet i mitt hjärta och själ, Ärrad för livet på min kropp..

Att se på programmet "Drömmen om ett barn" har vart bra, men många gånger satt vissa minnen till liv. Nog bra men inte genom att jag håller tyst efteråt.
Men jag kämpar med att inte tänka och förtränga.
Har inte tid att prata, inte om jobbiga saker.
Finns inte utrymme till det.
Jag försöker vända på det svåra, genom att tänka och se på allt de fina jag har.
Men min oro som jag bar och burit, vart ska det ta vägen?!

(Idag för 1 år sedan gjorde vi KUB, där vi fick reda på att vi väntade ett friskt barn.
Dagen då barnmorskan sa till oss, "Nu får vi hoppas att allt kommer att gå bra"...
Vad då gå bra?! Så säger man för tusan inte heller??! Det hjälpte inte mig iaf att höra de orden)

Läkaren igen...

Idag har vi vart på Barn mottagningen med lilleman,
Träffade hans nye läkare.

W har ju låtit en del då han andas, även fast jag inhalerar honom flera gånger om dagen
så är de inte så länge han är bra.
Sköterskan som tog emot oss, hörde direkt på honom att han var trång.
Läkaren kommer in och vi pratar lite om smakportioner som han tyckte att det var okej att börja smaka.
Sen att W är lite sne i kroppen/ huvudet trodde läkaren att de skulle bli bättre nu ju starkar
han kommer att bli.
Sen lyssnade han på honom, så det blev att andas in adrenalin och han fick dricka Betapred.
Läkaren nämnde att tyvärr kan bli så att W kommer behöva en tredje medicin för sin andning,
vi får se hur han kommer att må och vara här fram tills han ringer mig.

Lilleman hade vuxit på bra!
Både vikt och längd och det gjorde mig så glad.

I Måndags upptäckte han att han hade en röst ;)
Så han lät och kunde låta genom o säga ifrån på ett sätt han inte innan gjort.
Igår kväll började han göra prutt ljud ifrån sig några gånger, dock inte idag.
Men skoj då de går framåt lite grand i utvecklingen =)

jobbig start

Lillfisen åt vid 23 tiden och en gång under natten, och sen tidigare på morgonen, så de var ju bra.

Men när väckarklockan ringde, och få upp dottern till skolan
så började dagen inte bra!

Hon gapade att hon var sjuk!
Hon mådde illa, knappt var hungrig ont i magen,
hon var så ledsen över vad som blev i matsalen igår på skolan.
Mitt känsliga barn..
De har nu på skolan en ätar tävling, det går ut på att inte slänga maten.
Den skola, den klass som slänger minst mat får pris!
De hade slutat med att hon satt ensam kvar av alla barn för att tvinga i sig maten som hon inte gillade, och då de större barnen kommit dit och börjat att äta.
Hon vågade inte slänga maten..

De har regler att man inte får springa i skolan, till toan.
Men då vår dotter blir kissenödig blir de akut, men hon vågar inte springa då de finns de reglerna = kissar på sig!


All panik hon fick i morse resultaerade att hon kom 1 timme försent till skolan, 2 samtal till min man. Och jag med stor ångest och visste inte alls hur jag skulle ta mig till, då hon var så uppjagad.
Och att komma försent för henne är jätte jobbigt för henne för man "får inte" komma försent.
Alla dessa sakerna har ju vi suttit i ett sk. "Förväntnings samtal" med rektor och de två fröknarna innan skolan började.
Hon tar dessa regler mycket hårt.
Jag fick prata lite snabbt med ena fröken i morse.

Det stämmer att det finns regler, att man inte får springa till toaletten
och då sa ja till att de innebär ju att dottern kissar på sig i det avsendet.

Sen vad de gäller att tvinga i sig maten som man inte gillar, ska hon absolut inte göra, kravet är att man ska smaka på all mat. Helt OK!

MEN...
Hennes ord,
Ont i magen, illamående, känner sig hela tiden mätt
Är det så att de har gått och blivit illa med hennes mage nu då vi har börjat introducera mjölkprotein i kosten?!

Jag behöver få se hur det ser ut nu hennes avföring för att få ett hum om det kan röra sig om att de är typ stopp i tarmarna igen...


Jag vet ju hur ledsen hon kommer att bli om hon måste börja på en strikt diet igen, men något är fel.

Dålig natt

I natt somnade barnen SENT!
W somnade vid 23.30 ca, och dottern somnade strax innan 00.
Det tog emot att vakna på natten och sen bli väckt av mannens klocka som ringde 5.20 gjorde det inte bättre! Strax innan 07 ringde klockan, grinig och trött tjej. Och trött mamma.
Ws hosta satte igång rejält så han fick kväljningar.
3 puffar så la sig det och han kunde amma.
Sen har jag fått medicinera honom vid två tillfällen till under förmiddagen.

Igår skedde de saker på hans utveckling, helt plötsligt började han "prata" väsnas så min man bara Oj som de har hänt saker sen igår kväll. Ja de går verkligen undan då något börjar att hända
Dock har han inte pratat något speciellt idag, mest vart trött och lugn

Slappedag

Idag skulle min plutt vart 5 månader, men närmare sig sin 7 månaders dag!

i morse kräktes han inte, men så natten till Lördagen och till Söndagen, blev det mycket spya.

Snart dags att bege sig ut och hämta hem dottern ifrån församlingshemmet, men först förbereda maten och inhalera lilleman.
Ikväll väntas familje gympa.

Jag o W har bara hållt oss hemma vart ute på två promenader, annar har kroppen gjort ont och huvudet och nacken gör ont.

slut gnällt för stunden! ;)

Dålig start

Inatt/ tidigt i morse hostade w mycket, mannen går upp och byter blöja på väg in i sängen börjar lilleman att kräkas..
Inhalerar honom och han andas bättre.

Vi somnar om och vaknar av att dotter som kommit till vår säng kräker i sängen och på golvet!
Dotter har under dagen vart lite slö o trött men ingen feber. Svärföräldrarna ska komma idag, MEN vi har självklart varnat dem och de tog själva beslutet att komma.. Vi ska göra hemma gjord pizza de är så gott, sen att jag kan göra mjölkfritt till mig med är bara plus :)

trötter

Igår fick vi åka till läkaren igen, för att lyssna bla på lungorna.
Och det jag känner då jag håller honom och hör då han andas är slem.
Man känner hur det tar i då han andas..

Natten till idag har vart rent ut sagt skit, och fått sova 3 timmar totalt.
Jag lyckade sova 30-40 minuter på förmiddagen och missade en sak jag skulle iväg på.

jag har i natt legat och stört mig på en jacka lite dyrare sådan, som jag köpte i helgen till mig. Igår bestämde jag mig för att jag ville lämna tillbaka den, men vart är kvittot?!
-Borta!
Letade under 2 timmar efter det, på det kvittot var även dottern o mannens skor.
Bara de grämer mig att kvittot är borta OM något skulle hända med ecco skorna.

I morgon är det avlutning på Babysim, och diplom skall utdelas.
Kommer åka dit och hämta det.
Sen kommer vårens platser att släppas.
Sen är det raka vägen ner bilkörning på närmare 50 minuter för att komma till däckfirman som ska sätta på de nya däcken på den ena bilen. Hoppas att jag hinner i tid!

Jag funderar på om jag ska börja med smakportioner med honom, läkaren sa tidigast slutet av November, Hoppas att de isåfall kommer att fungera och att han kommer fortsätta att amma så det inte blir strul med detta.

Dyr i drift

Förutom att jag har shoppings dille på att köpa kläder till mina barn,
Så har lilleman gått och börjat bli dyr!
Som det går åt blöjor!!

Från en början bajsade han en gång var 4e dag, så vi visste precis vilken dag som skulle bli skrikig!
Men nu är de hopplöst,
På 2½ timmar har jag fått byta 3 blöjor!!
Det är ju inte bara idag det är galet.

(så läser något blöj företag, sponsra? ;) haha )

Läkare samtal och jag skäms

Idag har jag vart väldigt trött, lille W har vaknat tre gånger inatt och ätit.
Har inhalerat honom både igår och idag flera gånger.
Har knappt orkar göra något alls, två viktiga samtal var av de ena till försäkringsbolaget för att meddela de dagar lilleman var inlagd.

Även fått prata med hans nya läkare, chefs läkaren om både hans tillstånd samt denna läkaren. Det är iaf bestämt att om vi behöver åka in akut så kommer vi inte behöva ha henne utan då tar de in en annan läkare till oss. För hon får inte röra mina barn!
Förhoppningsvis håller sig mina barn friska tills denna läkaren inte kommer ha tjänsten kvar på detta stället!!
Bara månaden ut, och chefsläkaren är väl medveten om problemet med henne.

Med lille W blev de bestämt att gå tillbaka till ruta 1 och medicinera 3 ggr/dag med cortisonet och om det behövs medicineras med akut medicinen över 16 gånger om det så behövs. Igår var vi nog uppe i 16 puffar på honom.
I dag har han rosslat en del och det känns naturligtvis inte bra, så jag har inhalerat honom och tagit med honom ut på promenader för att få frisk luft.
En del hosta och medicinen hjälper ett tag, men sen är det på igen.


Får dåligt samvete för gårdagens inlägg, jag är ju egentligen så glad för denna personen som jag skrev om igår att de ska få en liten bebis.
Jag är bara så besviken på min kropp!


På kvällen nu har W vart gnällig och gråter/skriker, har get honom Alvedon frågan är hur mycket han ens fick behålla då han spottade ut så mycket så jag fick byta kläder. Skulle tagit en supp!
Somnade men ligger nu vaken o skriker igen..

Dags och gå och ta honom

Gravid

så damp ytterligare ett nytt barn besked ner idag!
Nu närmare oss än de förra som kom här om dagen..

Min känsla NU är, vad roligt!!!!
men...

vilken tur att jag har min stora tjej, och min lille bebis att trösta mig med!
Beskeden är svåra och ta även fast jag har mina två hjärtan, men jag har inte hamnat i det djupa mörka hålet (än), som jag gjorde varje gång beskeden kom då...


Men vad bra det skulle vart om alla män och kvinnor fick vara fertila, än att bära denna tunga smärtan..

Ta tag i

Idag tog jag mig orken att ringa till Barnmottagningen.
Jag ville få jounal anteckning från besöket vi var på dagen innan lilleman blev inlagd.
Där framgår inget om att han är sjuk "allmäntillståndet bra".
Dock står där att han har 38,4. Men framgår inte att vi som föräldrar anser att allmäntillståndet är påverkat, det står att de var en pigg kille!!
Men jag har nu sagt att vi kommer göra en anmälan på denna läkaren.
Nu väntar jag på att chefs läkaren ska ringa upp mig i första steget...

Dags läget med lilla w är mer hosta och den lät annorlunda i natt/morse och jag tror att jag får gå tillbaka till ruta 1 igen, på behandlings schemat.

Framsteg

Har glömt att berätta att W har hittat sina fötter, så ibland ligger han och håller dem i tårna :)
Idag har han avslutat sin 6.e antibiotika kur, så nu hoppas jag att han får hålla sig frisk länge!

Det man inte får känna, men känner

Jag skäms över mig själv på flera plan, jag försöker att hantera o bearbeta mig själv och mina känslor...

Men det som jag känner får man inte känna,
Det som jag känner borde jag väl inte ens äga rätten att ens få känna då jag redan har två barn.

Jag ska bara vara glad och tacksam, och klart som tusan att jag är detta!
Men jag är så ledsen, så arg, så besviken och fruktansvärt bitter på min kropp och på det som har hänt som gör att jag sitter här som jag gör..

Jag fick ett "vänta barn" besked här om dagen!
Min första reaktion var handen på hjärtat en enorm glädje, så skoj!
Även fast de inte planerade och inte skydda de sig...
Jag var så glad över mig själv, Wow hade jag kommit över dessa besked och kunde ta det med glädje och ro...

Men icke!
De beskeden bara dök på mig någon timme efteråt, när min glädje för dem lagt sig..
Då kom bitterfittan inom mig, VARFÖR förlorade jag min kropp och min egna förmåga för?!
Varför kan inte vi bara ha de skoj i sängen och sen vara gravid.
Kunde det inte räcka med att vi hade så svårt att bli gravida,
Kunde de inte räcka med att äta 18 hormon behandlingar och sen få bli gravid -och behålla barnet?!
Varför skulle missfall och utomkvedshavandeskap behöva komma.
Varför skulle de krävas akut operationer, cellgiftsbehandling och sen stå där steriliserad mot min vilja..
Jag stod ju där kvar med en sån stor längtan och önskan efter ett barn till, hjärtat värkte och jag hatade han där ovan.
Vi hade målat upp vårt liv tillsammans till något helt anant än vad det blev.

Beskedet väckte liv i så många jobbiga känslor.
Jag blev och är avundsjuk, jag vill med!
Jag vet att jag har en liten bebis och en stor tjej, men jag känner det som jag känner.
Jag vill vara som "alla andra", kunna skaffa mig alla de barn vi drömt om.
Jag vill bara kunna få känna känslan att Vi kan faktiskt också bli gravida.

Nej det kan vi inte, men jo det kan vi
men vi har en prislapp på ett ynket försök.
Jag blir så arg på detta, arg på mig själv,
jag vet ju innerst inne att jag har ju inte kunnat göra något annorlunda
Jag kan inte råför att jag förlorade mina graviditeter.
Mina fyra osynliga barn..

Även om man har två barn, så tar det inte bort sorgen i allt man förlorat!
Men det är en tröst

Idag var vi på 6 månaders kontroll,
skulle tänka på att lägga saker på hans ena sidan där han är svagare mm, då bvc tyckte att han satt snett med huvudet och tittade mest åt det ena hållet.
Idag var han 62.5 cm lång :)

I morgon är meningen att vi skulle åkt till babysim, men hoppar det.
Då det bara är korkat att åka o bada då han är så förkyld.
Hans hosta är de ju inte så mycket att göra åt, då de beror på astman.
Det skulle ha vart näst sista gången, känns surt att missa nu men men..

I morgon väntas ett besök på stor sjukhuset med dottern, kanske kanske hon kan få hjälp med sitt "problem"..

Nu kallar sängen, jag är fruktansvärt trött. Lillemannen somnade strax innan 01.30 inatt.

Jag hade egentligen en sak till på hjärtat som jag hade behövt få skriva av mig,
det är jobbigt att erkänna ens tankar o känslor som är så förbjudna---
men det får bli till en annan gång

Läkare

På Torsdagen var vi på Barn mottagningen, då W börjat äta dåligt, hostar, hög feber, inte sig lik.
Kommer till en läkare som varken verkar förstå svenska och inte kan förmedla sig på bra sätt till oss föräldrar!
Jag berättar för henne om w.
Kollar hals, öron lyssnar på lungorna och säger att han är lite trång och ska inhalera där.
Jag ber henne att vi ska ta en sänka på honom, men hon anser honom som frisk!
Men hon är ju läkare o ska då med sina kunskaper veta bättre än mig som mamma, vi som föräldrar då hans allmäntillstånd är sämre.
W inhalerar på plats o läkaren lyssnar o säger att det låter bra.
Vi frågar mer för att få bekräftelse, att Vi ska väl komma in om han blir mer hostig eller sämre.
Om läkaren hörde eller förstod oss vet vi inte för hon svarar oss Nej!?

Jag går och pratar med barnen sköterska som säger att vi SJÄLVKLART ska komma in om de är något..
Jag kände mig inte trygg när vi lämnade Barnmottagningen, jag grät och fick en kram av sköterksan.

Jag försökte hela tiden ta in att läkaren ansåg honom som "frisk".

Tills i Fredags då jag tillslut blev så orolig och satte mig i bilen och körde ner till akuten.
Jag o W kommer in till ett rum där de sätter sutration på honom och pulsen, tar ny temp för att bekkräfta hans temp, då han är svin kall på armar o ben och fötter.
40.3 visar den!
Dotterns gamla läkare kommer in, och undersöker honom och säger att vi får lägga in honom direkt, Då fontanellen är svullen, hon upplevde honom väldigt blek, och sa inte ifrån.
Senare på kvällen beslutar dem att sätta in "nål" på honom, de sätter två Emla plåster på var sin arm veck. Efter en timme ska de börja sticka men går inte.
De kallar ner Narkos läkaren som gör försök på fötter och armar, och W reagerar knappt,.
Tillsist kommer även läkaren in så då är där undersköterska, sjuksköterka, Läkare och narkos läkare. Till sist fick de in en infart vid huvudet.. (De fick raka bort lite hår på hans huvud, stackarn som precis börjat få hår tillbaka efter tappat sitt mörka hår han hade på NEO)

De satte in antibiotika direkt ut i blodet.

Lördagen, gör man Lung röntgen och den visade inget.
De försöker få ner hans feber, med att kombinera Alvedon och Ipren.
W´s feber stack snabbt i väg och de blev väldigt förvånade då han hade feber då han var så kall på kroppsdelar.
W syresatte sig inte lika bra som han brukar men var ok, pulsen var väldigt hög då de tog den pendlade vid ett tillfälle mellan 185-200, men de sa att de var febern som gjorde detta.
W gick ner på ett dygn 135 gram, ett ungefär vad han går upp på en vecka.
Så det blev att väga innan o efter måltid, De tyckte att 45-85 ml var bra mäng för varje måltid.

På Söndagen blev han liggande med dropp under 10 timmar till Måndagens morgon, då han på Måndagen var bättre och piggare. Svullnaden i hans huvud hade nu blivit mycket bättre.

Nu har vi bara en bebis som är förkyld, röd i halsen, går på antibiotika och inhalerar.


När vi låg inne träfade vi på en annan familj som hade vart hos samma läkre på Torsdagen, där de ansåg honom som bra, men behövde inhalera.
Hon missade att han bara syresatte sig till 79% och att en sköterska tog eget initiativ och gav honom syre!
De visar sig sen att ena lungan kollapsat och på den andra lungan fanns märke.
Han hade en kraftig Lunginflammation..

Ska en sån läkare få jobba kvar?!

Utskrivning

Idag blev W utskriven, rinde till sjukhuset o pratade med läkaren (vi körde hem igår kväll)
Känns väl okej, har en liten krasslig kille.

Men det kommer ju bli bättre..

Det är väl nu

Det är väl nu som jag ska vara en mamma som kämpar för sitt barn..
Läkaren har vart uppe och tyckte vi kunde stanna tills imorgon
Han tyckte att w var piggare i morse än då han var hos oss nu på em.
Han kollade w i halsen där han var väldigt röd, föreskrev Alvedon till vikt klass av 10-15 kilo,
Inte ens sjuksköterskan reagerade förens jag sa att W ska inte ha denna, Jasså varför inte Han väger inte ens så mycket.
Näs Droppar.

Jag tar upp att han bara skriker då han ska amma, han har ont i halsen svarade han.
Jag har bett undersköterska och Sjuksköterska om hjälp, u sköterskan kom in då jag larmade sist jag ammade,
han hostade så att han satte typ i halsen så jag fick slänga han framåt o "slå" i ryggen lät som han hade ngt som satte stop.
Jag fick ingen direkt hjälp utan fick se hur de var nästa gång..

Försökte prata med sjuksköterskan att jag dels blir ledsen då de har blivit så här vid varje amnings tillfälle.
Får han i sig vad han ska?
Finns det något jag kan göra för att hjälpa honom ?

När ska hostan sluta?
Vi gick igenom kalender och såh att han har hostat sen sen 20 oktober i stort sett.
Jag vet inte vad jag mer kan göra för mitt barn, då ja ändå inte får det stödet eller hjälpen. Kanske lika väl kan köra hem
Idag...

Kanske

Lilleman mår bättre o har pratat och gett små leenden.
Dock skriker han varje gång han ammar vilket gör mig ledsen :(
W blir utskriven senare idag eller i morgon..

Han är fortfarande gnällig men han är inte apatiskt längre och han har ingen bula på huvudet längre.
Verkar som om han har en förkylning på gång.
Sen är hela ryggen o vissa ställen på övriga ställen av kroppen prickig av virus utslag.
Sen har han fått något sår i hans armveck att hud åkt av efter han hade ett av sina Emla plåster på sig, det var läkaren o skuksköterskan som uttalat sig. Trodde ju inte att sånt kunde bli av plåster. Har tagit kort på det.

Inatt har jag vart uppe varannan timme o ammat, känner mig sliten idag!

Dropp

Lille W ligger nu med dropp.
Har bara förhöjd temp, hållt på att väga innan/efter amning.
Nej nu måste jag försöka komma till ro kl är 01.13

Viktnedgång

Har inte lika hög temp nu, han har på ett dygn gått ner 135 gram. önskar att vi fick komma hem men tror inte att de blir något idag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu skriver nog mer senare

Lill hjärtat

Inte bra med W:( trots Alvedon och Ipren i kroppen har han 40,2 i temp. Syresatte sig bara till 95% pulsen låg mellan 185-200. De fick kalla ner narkos läkare som fick sticka honom. Efter 6 gånger får de sätta i huvudet och ge honom antibiotik..
Han har svullen fontanell, blek, slö.
Dags läge NU; lägre temp
Slö blek vi väntar på lungröntgen. Inväntar Provsvar och ställningstagande till detta. Sover mycket och är inte lik sig...

Inlagd

W blev nu ikväll inlagd. De ska försöka få ner hans feber. Sen såg läkaren att han var svullen vid fontnellen. Och läkaren upplevde honom som blek. De har satt emla plåster på båda armarna och ska snart sticka honom.

Tillbaka

Hemma igen.. W fick inhalera. Kom till en dålig läkare. Inte blev de bättre då hon inte kunde förklara inte direkt trevlig. När vi kom dit hade han bara 38,1 när vi kom hem hade han 39,5. Vi ska nu börja med kortison inhalera hemma. Så de första dagarna ska va först ge luftrörs vidgande sen ta tre doser av kortison, tre gånger dagligen sen följa schemat . Det negativa nu är att vi inte ska träffa barnens nye läkare för ens i slutet av månaden. ..

läkarern

nu blir det att köra till barn läkaren. fick en akut tid.
vi ska vara där kl. 13,00

feber, hosta

Jubileums kollektionen POP

Idag hängde jag och min man på låset på Polarn O. Pyret´s butik. Stod utanför shopping centret 20 minuter innan de öppnade idag.

Vi fick tag på 4 st Jubileums filtar, Blå, grön, orange och brun.
Funderar dock på att sälja två.
Men måste fundera över vilka av de två filtarna vi tycker bäst om.

Filtarna tog slut på mindre 2 minuter

Så ser filten ut på ena sidan

Köpte en overall som W kan ha nu.



Kläder att ha längre fram stl. 74

Stl. 74

Stl. 74

Stl. 68

Jubileums flaggorna, 3 mössor och nya bad byxor

Plagg till mig byxa + tröja
Strumpor till dottern

Plagg till dottern

får se vad vi ska ha kvar...

Andnings masken

Idag kom receptet på W´s mask.
Så nu har han en som passar hans ansikte.

Har inte hunnit blogga, passar på att njuta att ha hela vår lilla familj samlad, under denna vecka.
W´s badbyxor stl. 50/56 börjar bli små, och vi har 2 bad tillfällen till för denna terminen att gå på. Hoppas innerligt att han kan ha dessa byxor dessa gånger som det är kvar.

I morgonbitti skall vi åka till köpcentrum och köpa Jubileums kollektionen på Polarn O. Pyret.

Hoppas att jag hittar något fint =)

Vi har ikväll börjat att rensa på dotterns ena rum för att dra ut alla leksaker och lägga pyssel & pärlor i en egen garderob, snart är tiden här då W tar sig fram och då måste huset vara redo och inte stå där en dag och han tar sig fram och att det ligger farliga saker på golvet o överallt.
Ska göra i ordning rummet här nere så det blir mer ett rum till W, men att båda barnen ska kunna samsova om de vill och passar.
Dottern har ju en egen säng både här nere och i sitt rum där uppe.

Jag hade framkallat ca 300 kort, i Måndags hade jag äntligen lite tid över till att sitta ner och skulle påbörja att sätta in i mitt nyinköpte foto album.
Men så märker jag att mina kort inte passar i albumet, blev ledsen :( och sitta och klippa av en cm är ju inget som jag vill sitta och göra. Får väl leta när jag är ute någonstans och se om de finns mått för mina kort, annars får jag väl surt framkalla alla foton igen..