Mitt år 2011

I Januari Vi beställer vagn redan i vecka 17!
Den 15 januari kunde jag känna bebisen för första gången.
Den 17 Januari var vi på RUL (rutinultraljud) och fick syn på att det var en liten pojke som vi väntade. Vi lärde känna ett nytt par som blev en intensiv kontakt och middags dejter och mycket spelande med kort.

Februari min man fyller jämt, Kalasar för honom.
Var på ett första TUL (tillväxt ultraljud där första mätningen visade -6% inget anmärkningsbart)
Vi förbereder bebisens nedkomst och målar om rummet.
13/2 stora syster känner bebisens buffa i magen
vi i familjen på Disney on Ice, köpte spjälsäng

Mars 3:e var på nytt TUL där visar det sig att bebis låg på -11% (ingen fara men gjorde mig orolig). 8:e har haft SD värkar och ont i magen under natten, ringde spec.BM men "det var ingen fara". Jag och min dotter är ute och "födelsedags shoppar" dvs att hon får handla kläder och skor och att vi två har en mysig dag tillsammans, lagom innan hennes födelsedag. 9:e Mina psykiska spärrar släpper och jag vågar åka till badhuset med dottern, vi har en jätte skoj dag men mycket trött efteråt.
12 Mars har vi ett litet förtidigt födelsedags kalas för dottern, dagen då vattnet går! i vecka 25+3. Dottern ja dottern blev lämnad ensam med farmor och farfar.
Ilfart in till sjukhuset ( efter att ambulans dröjt ut på tiden iaf 30 minuter)
Den ångesten och oron in var fruktansvärd!
Jag frågade hon i ambulansen om barnet levde.. "Det vet jag inte, vi kan inte kolla sånt här".
Min känsla i efterhand är att de ska ju försöka rädda livet på barnet, men de kan inte kolla om barnet lever.
Det var ett helvete att hantera alla känslor som var i omlopp, allt praktiskt, ekonomiskt, rädslan över barnet, och min älskade dotter, "Vem tröstar henne, då jag inte är där?!"
jo hennes pappa.. Den första tiden gräta dottern och mest hela tiden. Jag kände mig så otroligt bestulen på min graviditet.
Hade ett par besök ifrån Neonatalen, fick dessa sprutor för lugn mognaden. Fick så ofta höra att varje minut, timma och dag är så otroligt värdefull.
Den 15:e Görs TUL bebis ligger nu på -26% nu är han mindre än normalt, då gränsen går till -22%.
16:e Min älskade dotters dag, ingen som kommer in och sjunger för henne med födelsedags bricka, jag finns inte där för min dotter. En mycket jobbig dag.
17:e jag hamnar på förlossningen med mycket värkar.
Gick på mycket antibiotika, då de trodde att min förtidiga vattenavgång utlöst av någon infektion.

April.
Jag fick besök av min vän A (med sonen K) henne som jag lärde känna via ett internet ställe i okt/november?!. Mycket uppskattat besök!
Min mamma kom spontant ner på ett 30 minuters besök efter kört ca 45 mil en väg!.
Ena svägerskan kom för första gången efter 1 månad som jag legat inlagd.
Jag kände mycket besvikelse över hur folk runt omkring mig svek.
Jag kände ett stort svek, mot svärföräldrarna, svägerskorna och dem som jag trodde var mina vänner.. Svek mot alla utom A och "den nya bekanta vännen som kom 2-3 ggr).
Det var en jobbig känsla att hantera och inse hur ensam jag faktiskt var.
Man gör ett nytt TUL och bebis låg nu på -32% och han låg på gränsen för att ligga torrt i magen. Dottern började att hantera/ klara av att komma till mig utan att varje gång gråta.
Hon började bli "otålig" och ville att lillebror skulle komma ut.
Jag fick lite hem permissioner med mycket strika restrektioner, fick firat Valborg och blev spontant inbjudna till en som jag gått allmänlydnadskurs med, (även dem vi ska fira nyår med).
Det gjorde mig glad!

Maj.
Ny TUL görs och barnet låg nu på -39%.
Bebis måste ut!
Den 4.e föds lillebror i ett mycket jobbigt akut kejsarsnitt, hemsk upplevelse.
Med en stump av navelsträng ca 8cm lång bit, födelseband och dessa hjärt övervaknings tejpbitarna vägde vår lille kämpe 1508 gram.
Mycket rädsla ångest och oro, fick andas in lustgas och kunde inte vara klar i huvudet då han kom ut, minns bara att han var väldigt mörk med svart hår. Jag trodde det var läkaren som sa "grattis" hela tiden återupprepande, men det var visst vår lille bebis, som skrek.
Jag fick inte se han bra och inte ha han till mitt ansikte, för de var tvugna och gå iväg med honom.
Hade enrom smärta.
Jag mådde konstigt nog rätt så bra, rätt så lugn och mycket bestämd att jag vill lära mig att sköta om mitt barn. Allt för att få kontroll och även kunna veta att de inte gör något fel med mitt barn. När jag första gången ser honom ligger han i sluten kuvös övertäckt, med cpap, antibiotika dropp, små sladdar som går i från naveln, sutrationsmätrare på foten, och hjärtövervaknings lappar på kroppen.. (hittar inte de rätta orden för allt nu).
Jag har vart sen innan jag blev gravid bestämd att jag denna gången VILLE amma, och vart mycket tydlig i alla samtal med kurator, läkare, Neo läkare+ personal att jag måste få stöd och hjälp att amma. Men han är ju för svag för att kunna suga själv, så jag får pumpa, så var 3.e timme dygnet runt pumpar jag, och jag är så glad för detta. Det så härligt men läskigt första gången som jag fick hålla mitt lilla barn på mitt bröst.
Jag kände mig mycket klyven i mina känslor om vilket barn som jag skulle "prioritera".
Den stora flickan bodde på Ronald mc donalds huset, tom av stor saknad efter sin mamma, och längtan efter att få se sin älskade lillebror (vilket krävde mycket prat med läkare för att få till ett undantag!. ) eller om jag skulle välja vår lilla lille bebis som behövde mig. Det valet gjorde så fruktansvänt ONT djupt in i hjärtat. Ett bland de jobbigaste händelserna på Neo var en eftermiddag som jag skulle gå in i amningsrummet, där jag sitter och pumpar och här plötsligt en mamma som gråter och gråter. Det gjorde så ont i magen! När jag går ut sitter släktingar i korridoren......
Vi fick bada vårt barn på sjukhuset, vi fick uppleva att se vilken lycka det lös i dotterns ögon då hon fick se sin lillebror förförsta gången och hennes ord hon sa; Det är den bästa dagen i mitt liv!

I slutet av Maj blir vi skickade till ett närsjukhus, vilket jag inte trivdes med och ansåg dem inte kompetenta Jag hade väl ingen tilllit till dem, och jag träffade på min dotters behandlande läkare på neo där, där jag bad henne säga på vilka medicinska grunder som vi måste stanna kvar?!
Vi fick bli utskrivna ifrån det sjukhuset och Hemsjukvården tog över i Maj.

Juni.
Mycket trött, kollar sonden, värmer vatten och på såsätt värmer utpumpad bröstmjölk, sondar honom, amningstränar, byter blöja och sätter mig och pumpar var 3.e timme dygnet runt.
Dottern är ledsen på mig för att jag aldrig har tid för henne.
Jag önskade att min man skulle kunna vara hemma hela tiden, men fugerar inte ekonomiskt.
Vi försöker njuta av livet och ständiga besök av Hemsjukården.
Dottern börjar på Simskola, är jätte duktig tjej stolt mamma!
Min vän A föder sin lille K, har vägarna förbi och skulle hämta mjölk på sjukhuset som jag glömt i deras frys och passar på att hälsa dem som låg på det sjukhusets Neo avdelning.

Juli.
Avslutning på simskolan, simuppvisning Duktiga modiga tjej!
6:e Blir lilleman Utskriven ifrån Hemsjukvården, jag hade en hel del ångest hur en simpel BVC sköterska skulle kunna något.. (rädsla).
Jag fyller jämnt, min pappa glömmer min dag.
Den 21:e skickar vi in papper till Skattemyndigheten om vad vår son ska heta! Det har inte vart ett självklart val.
Den 27:e fick vi igenom en Sjuk & Olycksfalls försäkring på lillen

Augusti.
3 månaders sprutan gav feber med sig på 39,1.
5;e Första leendet. Min man krockar med ett Rådjur med sin nya bil, och får lämnas in på någon veckas lagning.
Dottern börjar "Nollan" = förskoleklass. Ojoj min stora lilla tjej..
Min soffa kom som jag fick i present av min man.
Lilleman får feber i slutet av månaden.

September
Lilleman får Öron inflammation.
Han döpts på sin 4 månaders dag, en mycket känslosam dag.
Fina sånger och jag fick sjunga en sång för honom "Välkommen till jorden"
Dock blev det inte så fint då jag var nervös och många känslor inblandade och jag började gråta.
Vi börjar på Babysim, och han får en ny öron inflammation, får byta antibiotika då han inte tålde denna.
Lille W hittar sin tumme den 20.e.
Min man blev inlagd på Hjärtintensiven.

Oktober
5 månaders sprutan gick bra! Lille W får åka till läkaren gånger Inhalera.
Jag får gå med ett 24 timmars blodtrycks kontroll hemma. En bedömning om jag behövde börja på blodtryckssänkande.

November.
Träffar en skit läkare som gör bedömning att vårt bra är "bra".
Dagen efter blir han inlagd med antibiotika i huvudet. Temp 40,3.
Får dropp natten till 5.e dygnet och piggnar på sig och kan åka hem.
Där brast tilliten på folk igen.
Våra vänner vi lärt känna i januari är helt plötsligt väldigt upptagna och har ingen tid. Men tid till att träffa andra vänner.. Så vi struntar i detta nu!
10:e Då upptäcker W att han har en fot, wow!
Vår dotter får träffa en urolog.
Fick åka in med W och inhalera några gånger.
6½ månader gammal han kunde säga aaaaawwe, "pratade" en del
under resten av månaden lärde han sig att dra av sig sin strumpa och gjorde några gånger pruttljud.

December.
Lille W har hittills hunnit varit hos läkaren 7 gånger.
Dottern fick ta ut sin första mjölktand hos tandläkaren.
Jag uppsökte sjukgymnast med hopp om att få hjälp med min värk, men men...
Var på Mjölkskola, vilket inte gav mig något då jag redan kunde detta.
Han har kunat vända sig om, och lärt sig sitta i någon sekund
Den 19:e fick han 2 tänder!

Samma dag bröt jag samman och ringde och sökte hjälp.
Jag sökte till Carema igen, de skulle ha kallat mig mellan september- December 2010, men nu är det December 2011 och jag ringde för andra gången. Mannen där lovade höra av sig om en tid men inte ringt än. Jag ringde vårdcentralens psykolog för hopp om att få någon att prata med.
Vart på besök och får besked att hon är fel person, och tycker att det har gått fruktansvärt fel till med kontakten och ringer chefs ansvariga på Carema om hur jag har blivit bemött ocg behandlad och denna tiden jag har fått vänta på att de ens ringde upp. Psykologen hann att ringa mig och berättade att hon fått tag på chefen som säkert skulle ringa mig. Hann inte mer än att lägga på ringer chefen, och jag säger att jag fick vänta över 6 timmar på att någon skulle ringa upp mig och då var jag ändå plats nummer 3 i telefon kön, men har inte tid att sitta i tele kö med ett litet barn hemma. mm. Den första tiden de kunde ge mig var i slutet av Januari, och hon frågade mig, kommer du klara dig tills dess?! jag ställde bara en motfråga om jag hade något annat val?! Jag är bitter på sjukvården.

Julafton var fin, och jag känner mig lyckligt lottad som har två underbara barn i mitt liv.
I December månad har vi fått reda på att 3 st väntar barn i, Maj Juni och Juli.

Snart är det Nyårsafton och dem vi ska till ligger just nu i Magsjuka!