Nere

Vi lever...

Har bara behövt bara vara..
Jag har börjat må dåligt vissa dagar,
Vissa nätter somnar jag inte för ens fram emot 05.
I Torsdags kväll kände jag något som jag sällan gör, och blir då väldigt glad de gånger jag känner mig glad och så gärna vill träffa andra på helgen. Hade sett fram så mot att få träffa någon, skrev ut en för frågan om någon hade tid och lust.
Men ingen respons, det tog mig ner..
Dagen efter skrev jag att jag längtar vissa dagar så starkt att flytta tillbaka uppåt i landet för där har jag
Folk som vill träffa mig. Sent på kvällen skrev en till mig, "har ni lust kan ni få komma på barnkalas i morgon".
Man bjuder inte in så..
Jag kände mig ledsen och nere över att känna mig så "övergiven".
Så jävla ensam...

Jag har vaknat med ångest på natten, funderat mycket på hur dåligt stöd man kan bli erbjuden då man mår dåligt.
Jag fick inte fortsätta träffa psykologen, för hon tyckte att jag skulle träffa en läkare..
Men det är inte en läkares uppgift att lyssna på en patient, de lyssnar ytligt i 5-10 minuter sen har du ett elektroniskt recept.
Jag är bitter på dem hur de har behandlat mig, det är nu 14 månader som jag har väntat på Carema att jag skulle få en tid till en ny läkare.
Jag har skälv ringt två gånger, den senaste gången berättade jag att jag knappt kan sova, han hostade mig i örat och sa att han mig ingen tid kunde ge mig på telefonen, han lovade mig att fixa en tid. Samma dag som jag är hos psykologen så ringer hon till chefen på Carema på det stället som sen ringde upp mig, gav mig en tid i mitten/slutet av Januari.
Dagen efter sitter jag i bilen då de på Sveriges radio Interjuvar denna chef... Där hon berättar om vilka förbättrade insattser de har gjort nu för patienterna med mera. Hade så jäkla god lust att ringa radio och berätta vilket jävla hyckleri!!
14 jävla månader! Kanske jag borde ringa chefen i morgon och berätta hur jag mår, hon kanske kan lyssna på mig då ingen annan finns?!

Jag avskyr att det är söndag, allra minst sent på kvällen.
Jobb dag för min man, sista dagen på lovet för dottern..

Idag har lilleman vart gnällig stort sett hela tiden sen i em.
Gnäll och skrik.
Något positivt är att amningen fungerar bättre! Och han hugger mig inte som han gjorde.

Viktigt ät väl att poängtera att jag är glad, ler och skrattar då och då!