Hälsat på

Jag har vart uppe i landet och hälsat på min lilla syster, som är inlagd.
Hon var inte sig lik, som sist hon var nere på lillemans dop.
Hon var om jag tänker efter inte sig riktigt lik då heller.
Jag borde ha anat vad som höll på att hända, men många tonåringar håller ju på
med sin kropps fixering perioder i livet.
MEN att det skulle gå åt helt fel håll trodde jag aldrig!
Hon har ju innan vart väldigt aktiv och tränat hårt och mycket,
men vart på vägen gick det fel?!

Hade jag,
-vi kunnat förhindrat detta långt innan det gick så här långt?!

Min mamma är motsatsen till smal, och jag har alltid försök få henne att ändra sítt sätt att laga maten, och äta. Försökt inspirera henne till börja röra på sig.
Då jag själv vart väldigt stor, till att vara mindre.
Hade det funnits bättre förebild hos vår mamma,
hade jag kunnat sluppit bli så fet då jag var barn?!
Och hade lilla systers anorexi kunnat kanske vart något, som någon annan hade haft?!

Jag ska inte beskylla någon för detta, det är bara mina tankar.
Men min mamma säger att hennes anorexi har blivit utlöst
pga av deras pappa sätt att få dit barnen då han skulle ha boendet.
Då det blev polishämtning av små syskonen (till deras pappa)
Då deras pappa inte kunde få med sig barnen ifrån vår mamma, då de skrek och inte ville
till honom.
Den traumatiska uppväxten som de hade..

Mamma är bra på att skylla ifrån sig saker på alla andra,
det har alltid vart fel på min pappa,
Och syskonens pappa det har vart fel på jämnt. (visst han vart en svin!)
Men uppväxen som jag har haft och syskonen, så är det ju fel även på vår mamma.

Jag faller tillbaka till skuldbeläggning, dit där jag inte vill komma!
Det hjälper inte lilla syster..

Hon var så skör, och såg så tanig ut..
Näsan såg nästan vass ut på henne.
Händer och fingrarna där vart inget fett.
Stort mellanrum mellan låren, benen på kroppen stack ut.
Hon föll ut i gråt flera gånger och fick sån ångest.
Knappt 3 timmar kunde vi ses, sen mådde hon för dåligt.

Jag körde 105.8 mil för att träffa henne.
Var helt slut då jag kom hem igår kväll..

Men det var skönt att få krama om henne och säga till henne
-Kämpa på, och jag älskar dig av hela mitt hjärta!