När det inte blev som man tänkt sig...

Jag har hållt mig borta ett tag. Jag har inte haft ork eller lust, har varit så förvirrad i att hitta rätt och få klarheter i det som har tyngt mig under en längre tid. Nu vet vi lite mer, men allt är så nytt! Även om vi misstänke, så önskad vi skulle ha fel. Vi har vart hos sonens neurolog, där skrev han remiss till Audionom & Öron läkaren. Dit fick vi komma två gånger, men de kunde inte göra ett test med öron proppar, så Öron läkaren ville att man skulle söva ner sonen för att kolla upp hans hörsel. Neurologen skickade först en remiss till en BarnNeuropsykolog, och vi fick träffa henne i 2 timmar, men sonen skulle till annat ställe. Neurologen ville även ha blodprover Så det togs när vi var hos honom, och det proverna var fortfarande inte klara! Är de 2-3 månader sedan.. Vi fick kallelse till Barn neurologiska teamet, Första gången fick vi träffa två barn psykologer. Innan vi skulle gå, så ger de oss tider och berättar att "något är det med er son". Första "riktiga" besöket fick vi träffa en läkare, som inte sa så mycket. Men kollade på vår son och lyssnade På vad vi var bekymrade över. Dagen efter fick vi ordnat barnvakt, för den dagen skulle bara vi föräldrar komma dit. Den dagen var det bara en barn neuropsykolog, och en film kamera som skulle spela in den intervjuen I utredningen. Men den filmen skulle enbart användas i utbildningssyfte Till Karolinska institutet, som vi blev informerade om. Vi fick otroligt många frågor, frågor som var jobbiga svåra, vissa kunde vi inte svara på. Fort skulle de gå, pang bom på nästa fråga. Under nästan två timmar får vi så många frågor, Så när vi gick ut i friska luften, så kom en totalt utmattande trötthet över mig. Det var frågor som kändes så hårda, det var tårar som föll av utmattheten, av frågorna som ställdes som dök upp och ovissheten. Veckan där på var det sonen som skulle vara i center, även där spelades han in men det var för att läkaren skulle kunna titta på "materialet". Ca 90 minuter skulle han göra saker/testas. Han stänger av, och psykologerna får inte kontakt med honom ett par gånger. Vi får en hint om att det inte går så bra. Dagen efter får vi ordna barnvakt igen, För att komma ensamma dit. Vi fick skriva på ett papper att vi godkänner att det stället får använda vår film/interjuv i utbildnings syfte. Sen går den mest framträdande psykologen rakt på: Er son har Autism! Mina spontana frågor var •Är det den "riktiga" Autismen? -ja, han är född med det. •Vad var det i utredningen som var grunden till hans diagnos? Baserade ni det på det som VI berättat, eller de tester som ni gjorde med honom? -Det var det som vi har sett vid utredningen. Er son är långt efter i sin utveckling. Han kommer att behöva mycket träning och insatser. Så nu väntar vi på tid till Barn Habiliteringen. Vi var 3 dagar efter diagnosen på dag kirurgiska avdelningen, Där sonen sövdes ner, öron läkaren gjorde olika mätningar & tester. När sonen vaknade upp, så fick personalen på uppvaket kalla på narkos läkaren Och beslutade att söva ner honom då sonen blev så arg, slängde sig, sparkade, skrek men vi fick ingen kontakt med honom, tur var att de hade satt på hjälmen på honom innan de rullade ut honom till uppvaket. Narkos läkaren ger honom narkosmedlet, men han somnade inte! Jag försökte vagga & vyssa han men han var arg, han skulle upp. De fick ringa på narkos läkaren igen, och de gav en annan medicin Men han reagerade inte på det, jag och 2 personal fick hålla honom. De fick rätt snabbt ringa efter narkos läkare igen, Och ut dit kom två stycken och de ger honom ännu mer narkos medel, Han var arg, skrek, skulle resa sig upp till sittandes i sängen fast han bara föll Till sist så tog en av Narkos läkarna upp honom till sig, först verkade han acceptera att ligga mot Hans hals, men bak slänger sonen sitt huvud och Läkaren fångade upp huvudet. Han höll kvar sonen i famnen och höll tag om Sonens nacke och huvud och börja "vyssa"/"skaka" honom och tillslut Somnar han och fick sovit ut, vaknade upp efter ett par timmar och var "min son" igen. Innan jag & sonen kunde köra hem Så hade neurolog avdelningen ringt till uppvaket, där sonens Neurolog ville ha tagit ett speciellt prov direkt, så det Fick göras. De stod på remissen att de skulle ta blodprov för att kolla upp FRAXA. Hörseln var Ok, så "hörsel problemen" är Pga sin diagnos. Både som att tro att han är döv, Och att han har svårt och mycket svårt för vissa ljud/läten. Jag har inte accepterat diagnosen, Och jag är fortfarande skeptisk till om de verkligen har rätt. Enklast vore om alla som iaf jobbar inom vården såg diagnosen. För det är jobbigt att veta att ens barn har ett livslångt funktionshinder, och sedan Höra från vänner/folk och vissa inom sjukvården att de inte Tror/tycker/ser något konstigt. Medans specialist teamet ser och märker tydliga Problem och svårigheter. Vi vet att vår son har många svårigheter, Men vissa stunder vissa gånger att han kan vara mer social. Lika så överaktiv och vissa dagar speedad, Och aktivitets läget kan snabbt ändras. Han använder 2-3 ord, men pappa betyder inte pappa. Han har självskadebeteende, han jan inte förstå när man blir arg & bestämd. Han stänger av, han har sina saker han SKA göra & länge. Jag orkar inte försvara. Jag ska hitta rätt, och försöka acceptera.