Jag vet inte om det har börjat bli för mycket med alla negativa besked.
Loggade in på bloggen innan jag gick och la mig,
Där en läsare lämnar min blog, då dennes bebis dött i vecka 15.
Gick och la mig och grät...
Allt börjar kännas som det äter upp mig,
Jag mår inte riktigt bra.
Min man säger åt mig -Sluta upp och gå till dina sidor.
Kanske är de det som jag får göra en tid fram över.
En tid tills jag kan få bli gratulerad att vi ska FÅ BARN,
och inte behöva höra att det faktiskt kan gå fel.
Men om jag tänker efter så finns de väl inte en endaste period
i en graviditet som kan kännas säker.
Man kan förlora sitt barn någon dag innan förlossning,
Man kan som en god vän till mig förlora sitt barn i vecka 21.
De finns dem som förlorar tidigt, Ja man kan förlora när som.
Förbannade Barnmorska som sa "Nu får vi hoppas att allt kommer gå bra"..
Jag måste komma upp och ur detta helvete att
tänka och känna.
För jag kan ta mig tusan inte känna någon glädje!
Jag är inte så ofta glad, jag känner mig mest ledsen orolig.
Jag är så van att ha sån otur,
så de känns att de bara väntas.....
Min man har till och med påpekat,
i samtal med mig.
Att jag trodde att jag skulle få vara mycket gladare.
Jag har mina små stunder, och de är en himla tur, att min man och dotter får se att mamma kan le och ha framtids drömmar. Hopp och tro emellanåt i hemmet..
Jag är så innerligt ledsen att jag inte kan få tillåta mig att
VISA upp mig som gravid,
Våga vara glad utanför hemmets fyra väggar.
Ha en TRO på att det är vår tur nu.
Solen ska få lysa in i vårt liv, för en gångs skull.
Jag vet inte om jag är för skadad av allt som har hänt.
Får jag inte, och vågar jag snart inte
"visa världen" så känns de som vad är det för mening.
Men jag är så otroligt rädd!
Min pappa och min syster vet om att jag är gravid,
sen är de ingen mer i våra familjer som vet om det!
Svärföräldrarna ska komma hit på julafton,
men jag börjar känna lite panik..
Jag vet inte om jag vill eller vågar visa upp mig och berätta.
Gör jag de, kommer jag be dem hålla de hemligt och inte berätta för någon.
I bland känner jag mig starkare och vill berätta för människor,
då känns det pirrigt i magen.
Och respekten kommer in att berätta för våra anhöriga först innan man går
ut med de till andra.
Jag är så rädd att bli snnuvad på den glädje och framtids tron jag har.
Mitt osäkra jag tar ner mig, så fort jag får höra om andra som det går fel för.
Sen att jag tidigare fått en kommentar, att då ökar vår chans att de faktiskt ska få gå vägen.
De orden har vart rätt tröstande i natt.
De gav mig mer hopp om allt.
Jag rycker väl upp mig snart, behövde bara få skriva av mig.
Kanske mår jag bättre om en stund, då det tunga fått komma ur.
Jag kanske kommer att kontakta Kuratorn på Gyn mottagningen, som jag innan har gått hos.
Jag får se om jag reder upp mina tankar.
Men det gör jag säkert, men hon är en underbar person att prata med.
Jag kommer vara ibehov att prata med henne.
Jag förstår att det är lättare sagt än gjort men försök, försök att vara glad! Du har ju passerat den gräns man säger att dom flesta missfall sker och du har ju sett ett litet hjärta picka på =)
SvaraRaderaJag vet att det bara är i vigselsammanhang man brukar säga: "dela gläjde och sorg med dig" men kan man inte anpassa en att även gälla nära vänner och familj? Berätta för dina närmaste (som ju inte nödvändigtvis måste vara släkt) som du känner skulle kunna hjälpa dig att glädjas!
Du har så rätt när du säger att man slutar aldrig att oroas för det kan ju gå snett även i slutet men det värsta är ju att du slutar ju ALDRIG oroas. Jag är säker på att du oroar dig för att nåt ska hända storasyster så man får väl stoppa in oron i ett fack under namnet: "baksidan med att vara/bli förälder!
Skulle önska att jag kunde lova att det skulle gå bra men det jag kan säga är att det inte är så stor risk att nåt kommer hända utan att om ca 15 veckor kommer du ha en liten bäbis i din famn!
När du känner, om eller när du märker, att du är på väg ner i en negativ tankespiral så sluta helt enkelt å tänka! Avbryt som mitt i en mening. Hitta på ett senario från det verkliga livet, tex från när storasyster var nyfödd, om hur gott hon luktade och hur fin hon var och försök skingra dom negativa tankar du har genom att tvinga dig att tänka på bara bra saker. Detta är nåt jag har lärt mig själv så det går men det kräva vilja och övning!
Jag är väldigt glad för din skull och hoppas att du snart kan glädjas du med! =)
Oj det blev en lång kommentar men jag hoppas den kan hjälpa lite i alla fall!
Tusen hjärtlige TACK till dig, för att du tog dig tid att skriva så fint till mig, de värmde mitt hjärta! Ska verkligen försöka avleda mina ankar med annat positivt tänkande eller avbryta och göra något helt annat.. Tack!
SvaraRadera