Feber

Lille man fick feber efter att ha skrivit sist..
Feber fri idag, men har hostat en del idag.
Igår hade vi dop samtal med prästen, om jag vågar ska jag sjunga en låt. Kantorn ska sjunga två låtar som jag önskar. Vi får det gratis iom att jag känner henne annars tar de betalt 420 kronor för en extra låt. En låt är gratis. Vi kommer att ha "festen" hemma dels att vi nu inte blir många sen tar församlings hemmet mellan 800-900 kronor för att låna lokalen!
Och vi betalar ett par tusen lappar i skatt varje år till kyrkan!

Besviken och förkyld!

Nu har vi fått svar från våra familjer vilka som kommer eller inte på Ws dop.
På min mans sida bjöd vi in 7st och där kommer 6 personer.
På min sida bjöd vi in 14 st och ingen i min familj kommer..
Det gör mig väldigt ont!
Jag är så ledsen för mitt barns skull.
På dotterns dop vart det enbart min syster och hennes man (fd man) som kom ifrån min sida.

Jag kommer skämmas så på dopet att ingen i familjen kommer finnas där. Jag är otroligt besviken på vissa.
Ska idag försöka få reda på varför en viss person inte kommer. Fick bara till svar att de inte kan!

För övrigt har lille W blivit förkyld.
Har vart och shoppat lite, kanske kan orka ta kort och lägga in senare.
Först måste dottern i väg till skolan, gå på morgon promenaden sen tror jag att jag nog lägger mig och sover lite har fått ca 4 timmars sömn i natt..

Har en annan viktig sak som jag måste ta tag i.

ilsken och gnällig

Igår kväll var w ovanligt gnällig, gnällig så att även min man reagerade. Han blev arg ett par gånger och den sista halvtimmen han låg och snuttade på brösten började kännas.
Det är nackdelen då barnet INTE tar napp och sug behovet finns!
Så med hans humör kom han nästan 2 timmar senare i säng, så vid 23 tiden kunde jag äntligen hänga upp min tvätt på tork!
Idag vaknade han 06.45 och han somnat vid bröstet, så jag ska se om jag kan somna om en stund!

Svek

Här om dagen satt jag och skulle göra en fotobok från tiden som vart, kände att det var lite jobbigt.
Men andra roliga saker kunde göra så att jag lätt kunde "skaka" av mig de känslorna..

Igår kom fotoboken, dock inte som ja ville ha den då det inte var text med utan bara bilder.
Sen på det blev det en felstavning!

Men sen igår då jag öppnade paketet och kollade i boken, har bara tårarna runnit.
Jag känner mig så fruktansvärt ledsen, jag grät aldrig så då han var på sjukhuset.
Men nu kommer tårarna hela tiden..
När jag skulle sova så börjar jag bara plötsligt att stor gråta.

Jag är så rädd för att falla!


__________________________________

Snart är det dop för min älskade son,
och tre sånger har jag klart, ska bara orka ta tag i psalmer.
Vill även ringa och byta kyrka till kyrkan där dottern döptes och vi vigdes i.

Senast på Fredag ska vi få besked om vilka som kommer och inte kommer på W´s dop.
Min pappa, hans sambo och hennes dotter och min syster, min bror hans sambo och deras son kommer inte!

Nu väntar ja besked om min stora syster och hennes 3 barn kommer och om min mamma med 2 syskon kommer.
Sen vilka på min mans sida som kommer.
Att min pappa inte tog sig tid att komma ner känns som ett stort svek!
Han sms:ade mig att de inte kunde!
Detta datum har han vetat iaf 3 veckors tid.
Han glömde min 30års dag, han uppvaktade mig inte.
Han kommer inte på dopet, det känns som det blivit lite för mycket nu.




Idag regnar det ute, och tur är väl det ingen som ser mina tårar.

Babysim

Ibörjan av September börjar jag och w på Babysim,
det ska bli roligt att komma ut lite.

I natt har han sovit bra, somnade vid 23 och vaknade kl 07, finns inget att klaga på, på denna natten :-)
Nu har vi vart ute på en 70 minuters runda och han sov så gott, men nu kallar han på mig ;-)

Liten börjar bli stor!

Idag håller jag på att fixa i ordning W´s kläder till hans minnes låda.

Här är storlek 38 mot stl 50/56

Liten börjar bli stor!

Är lite jobbigt att gå igenom kläderna....

Så sorgligt

Vad jag har blivit dålig på att skriva på bloggen.
Det känns svårt att hinna med allt som jag behöver få gjort..
Kanske blir det lite lättare då dottern börjar skolan?
För då väl lilleman sover, så skulle ja kunna hinna ringa de samtal som behövs
saker som behöver ordnas här hemma.

Sen sist jag skrev så var W hos läkaren, där hon sa att jag skulle fortsätta äta strikt komjölksprotien fri kost iom lilleman slutat skrika som han gjorde.
Hon skrev även ut 6 burkar med mjölkfri ersättning, som vi kan hämta ut den dagen som han ska börja med ersättning.
Jag skulle fortsätta i ett par månader till med mjölkfritt..
Även W´s stora syster skulle fortsätta att äta strikt mjölkprotien fri kost som innan.
Till hennes besvikelse, men iom att hon reagerade såpass starkt då hon vid två tillfällen smakat en jätte liten bit på en kex choklad så får även hon fortsätta som innan.
Som läkaren sa, vill vill inte få tillbaka henne till ruta 1 igen då hon var så dålig!
Ibland funderar jag på om det kommer att växa bort eller inte?!
Risk finns att de inte kommer att göra de då det ännu inte växt bort på henne.

Läkaren var nöjd med W´s vikt uppgång och det känns alldeles underbart, blir mer trygg i det hela.
Han är nu 14 veckor gammal, och upptäckte under förra veckan sin hand och kan nu ta och stoppa in handen i munnen.
Dock ler han inte så mycket och pratar inte jätte mycket. Så när han väl ler och "pratar" blir jag alldeles varm i hjärtat.

Igår var hela familjen hos en vän som jag lärde känna då vi var gravida, en av de få som kom och besökte mig på sjukhuset. Vi träffades när deras son hade fötts då hade vi vägarna förbi sjukhuset då jag skulle hämta hem lite mjölk där ifrån. Och igår (och även i förrgår) träffades vi.
Så härligt att se de två växa på, de känns konstigt hur de förändras så fort.
Vi hade de jätte trevligt och åt gott =) Längtar tills pojkarna blir större så de kan busa rundor lite.

Min man har börjat jobba så de känns som det är fullt upp, sen på det körde han och krockade med ett rådjur som förstörde huven, lampan och sidan på bilen. Så jag sitter hemma och är bil lös just nu. Kommer nog låna en bil under nästa vecka så jag inte känner mig så låst. De kunde ta 13 arbets dagar om alla delar fanns i sverige.
Här vi bor är man beroende av en bil, då det knappt går någon buss om dagarna.

Idag har jag kännt mig "låg", av lite olika saker och grädde på moset är en annan som bor bara ett par meter i från mig, som fick ett barn alldeles för tidigt dagen innan mitt vatten gick.
Deras barn har haft det så svårt från första stund, och aldrig är det riktigt bra!
Det är så mycket "fel" så jag kan nog inte ens få med allt som det har vart och som det som inte är bra! Bebisen har för ett par veckor sen vart inne på operation med duktus?! (hjärt op)
Bebisen kan knappt inte äta själv, inte bajsa själv. Nu hade man gjort röntgen och visar ett fel där läkarna nu sitter och planerar när barnet måste in på operation igen för det felet. Sen väntas ytterligare operationer för andra saker.
Tårarna bara föll idag av allt elände..
Sen lärde jag känna en annan kvinna som födde lika tidigt om inte tidigare där deras barn inte fått något som helst "fel" eller problem...
Det känns så konstigt, så fel, så orättvist..
(jag önskar naturligtvis inte att någon skulle få något fel och problem!!)
Men sorgligt att ett liten bebis ska få "alla" fel som det i stort sett går att få!
Tankar som far i huvudet är, hur ska familjen sen kunna bli hel igen?!

Av det som jag och min familj gått igenom, som inte är något om man jämnför med dem.
Men som är för oss inte minst hur jag mår och mått.
Jag känner själv när och hur ska jag bli "hel"..
Då kommer tankarna när kan den familjen kunna få känna sig hela igen?!
Jag blir ledsen av bara tanken på deras lilla barn, det känns som barnet bara ligger där och väntar på att bli "lappad och lagad".. Det gör ont inom mig och jag önskar jag kunde komma och plåstra om bebisen och att barnet sen var lagat...

Vaccination

Lille W fick 39.1 i temp efter sina 2 vaccinations sprutor.
Hans lilla skrik lät så himlans ynkligt, mammas lilla hjärta!
Som skönt är, så är han feber fri nu.
Jag sov riktigt dåligt den natten orolig som jag blev,
fast jag blivit för varnad om att feber kunde komma.

liten börjar bli stor

Igår blev lille W 13 veckor!

Idag blev han hela 3 månader gammal!!
Vad tiden har gått fort.
Idag var vi på BVC där imponeras man av hans vikt uppgång och hur han växer på längden.
Snart dags att börja använda stl 56 på kläder.
Han fick också 2 st vaccinations sprutor, en i vardera lår.
Som han grät och mina tårar var inte långt borta.
Nu på kvällen har han vart lite gnällig och lite förhöjd temp bara på 37.8.

Jag ska fortsätta äta komjölksprotienfri kost,
W har tid till dotterns läkare numera även hans läkare på Tisdag
då tänkte jag bolla lite med henne och se vad hon tycker om det som bvc och en läkare där sagt åt mig/oss.
Jag skulle gärna vilja slippa äta sån strikt diet, utan räcker att varje måltid blir komjölksproteinfri då dottern är allergisk.
Men självklart äter jag sån kost bara W mår bra.
För sluta amma kommer jag inte göra, jag trivs så otroligt bra med att amma.
Nu har jag prövat på både ge på flaska med dottern och amma.


Nu ska jag krypa ner i sängen, natt amma och försöka komma till ro.
Ska upp tidigt i morgon för en sista dags utflykt på min mans semester.

Tänker

Funderar ofta på mina tankar innan jag blev gravid och ibörjan då jag pratade med min fd gyn läkare som skulle ha följt mig om han inte hade slutat..
Att jag ville ha koll så att detta barnet inte var tillväxthämmad som min dotter.
Jag upplevde de väldigt jobbigt att få ett litet barn då dottern kom.
Det tyckte jag var ett litet barn Då!
Hon var tillxäthämmad med 19%, hon föddes 12 dagar innan bf.
Vägde 2650 gram.
Jag tyckte att det var jobbigt då dottern var liten om kommentarerna om vilket litet barn hon var..

När man började se i början på tillväxt avvikelse (inom den normal gränsen)
6% som sen blev 11% och som vid varje tillväxt ultraljud blev mer och mer
och slutade med att han var 39% tillväxthämmad..

Jag undrar ofta varför det blev som det blev?
Varför han inte växte på som han skulle, men det är ju något som jag inte kommer kunna få ett svar på.


Folk kommer fortfarande fram och frågar hur gammal han är, ska jag säga sanningen eller den korrigerade åldern?!
Jag önskar väl helst att jag kunde få vara ifred med mitt barn utan att få frågor ifrån människor.. Nu låter jag nog otrevlig men vissa dagar är ingen bra dag, jag bearbetar månaderna som har vart de dagar då känslorna faller till tankar så orkar jag inte riktigt med.
Jag känner inte att jag är deprimerad men en oro kan falla över mig, oron som jag bar.
Jag vill bli kvitt den oron..

Jag har haft väldigt svårt att släppa W ifrån mig, vill gärna vara honom nära hela tiden. Gosa klappa mysa. Att släppa honom i från mig har gjort så ont så att de vissa dagar kommit tårar, och jag förvandlas till en hök som måste ha koll på honom hela tiden.
Jag njuter att ha mina barn i min famn och bara mysa och vara "här och nu", jag finner ett sånt lugn att ha dem nära mig.
För att komma tillbaka där jag var, så har det vart svårt/ jobbigt att träffa människor
rädd för att de ska vilja ta honom ur famnen på mig.
Rädd för infektioner, rädd för att släppa honom ifrån mig rädd för att förlora honom.
När vi träffat svärföräldrarna på mitt kalas så skrek W väldigt mycket precis då vi skulle äta, så svärmor som aldrig fått hålla honom reser sig upp och säger ska ja ta honom så ni får äta?!
Det gjorde så ont inom mig och tvingade fram ett ja.

Jag har vågat släppa så att vissa andra får hålla honom en stund, jag har gjort personlig framgång. Det har vart svårt och jag släpper inte fram helt nu heller men nu har mina föräldrar och svärföräldrarna fått hålla honom.
Jag har lyckats erkänna för en vän att jag tycker de är jobbigt och jag möttes med förståelse, och hon sa till mig att bara säga till om jag inte ville att hon skulle hålla w.