Natten till Måndag hör jag hur lillen skriker till, tänder lampan och där har han dragit sin sond precis lägligt till sitt mål. 03.20! Ringer sjukhuset som kontaktar mitt när sjukhus. Min man och dotter blev hemma då mannen låg i kräk sjuka. (dottern var mag sjuk i Fredags)
Så vi fick fint bege oss till sjukhuset.
Ett par timmar senare var de dags för hemsjukvård. Där fick jag lära mig att sätta sond själv, så nu kommer jag inte behöva åka till sjukhuset om och när han drar sin sond.
Sen igår slog han 2 kilos klassen! Han vägde nu hela 2070 gram och 45cm kort.
Idag är lillen hela 4 veckor, 37+0!
vart har tiden tagit vägen?!
Har idag även vart iväg till vårdcentralen och lämnade blodprov inför att se om jag kan bli Mjölk donator.
Medans vi satt där började jag känna lite ångest. Ville bara i väg, var så jobbigt att vara i sjuk miljö..
Idag har lille man vart slö och knappt orkat amma, så himla tråkigt! Vill ju att han ska orka. I söndags tror jag de var så hade han ätit hela 11ml själv.
Varför måste de vara så otroligt SVÅRT med namn?!
Från de vi började med syskon försök i Maj 2005 så har ja alltid sagt, får jag en pojke ska han heta William. Under resan blev min vän gravid och fick en pojk med de namnet. Vi träffas inte utan har kontakt med sms och på datorn. Hon har sagt att jag gärna får ta det namnet..
Nu fick vi lyckan att bli gravida och ut kom en liten Pojke.
Våra namn förslag är,
William, Loke, Lucas, Vilmer, Neo och Wille.
Någon läsare som har förslag? Vilket av namnen?!
tisdag 31 maj 2011
fredag 27 maj 2011
Magsjuk
Vid 04 tiden när jag satt och matade liten kom dottern in, Mamma jag har så ont i magen. -Mår du illa?! Ja lite!
Klockan 06 sitter jag och matar igen, och på golvet i vårt sovrum kräks hon.
Vi fick lite panik, tur att jag kunde ringa sjukhuset. Börjar pojken kräkas, diarré slö och inte orkar äta måste ja ringa direkt.
Idag kommer hemsjukvården hem till oss. Dock med skyddsrock. Men fick besked att de hänt lite på avdelningen och att hon var tvungen att vara med på ett viktigt möte klockan 10. Hon skulle vara hos mig mellan 10-12 men hon kunde bli sen och komma efter 12.
Idag måste bilen in på service dyrt! Sen måste den andra bilen bli lagad. Min man får köra och lämna in bilen så han får sitta där i 3 timmar.
Klockan 06 sitter jag och matar igen, och på golvet i vårt sovrum kräks hon.
Vi fick lite panik, tur att jag kunde ringa sjukhuset. Börjar pojken kräkas, diarré slö och inte orkar äta måste ja ringa direkt.
Idag kommer hemsjukvården hem till oss. Dock med skyddsrock. Men fick besked att de hänt lite på avdelningen och att hon var tvungen att vara med på ett viktigt möte klockan 10. Hon skulle vara hos mig mellan 10-12 men hon kunde bli sen och komma efter 12.
Idag måste bilen in på service dyrt! Sen måste den andra bilen bli lagad. Min man får köra och lämna in bilen så han får sitta där i 3 timmar.
torsdag 26 maj 2011
Trötthet
Känner mig mest trött hela tiden, lilleman vaknar varannan timme dygnet runt nu istället för var tredje.
Då börjar samma procedur, byta blöja, sätta på vatten kokaren, ta fram en mugg och en flaska.
ta fram mjölken ifrån kylen sätta den i vatten bad. Hämta en spruta och lackmus papper, hämta amnings "nappen" (skyddet man sätter på bröstvårtan så han lättare ska kunna få ett tag, då han gör fel utan)
Sätta sprutan i sonden och dra upp magsyran och ta mag innehållet på lackmus pappret, se så det blir rosa. Lägga honom till bröstet och vänta liten stund, ta i sprutan och fyll den med 20 ml, dela ut det innehållet på 10 minuter, sen dra upp en ny spruta och fördela de på nya 10 minutrar. När man är klar ta upp till bröstet och låta honom rapa. Sen är de dags att gå upp och pumpa egentligen men ja orkar helt enkelt inte göra de vid 3 på natten utan de blir vid 24.00 och runt 06-07 på morgonen.. Så jag matar honom 12 gånger på ett dygn.
Vet att det kommer att bli bättre, men bara lite kämpigt då jag är så TRÖTT!!!!
Men jag ska väl inte klaga..
När han blir tillräckligt stark och kan äta själv, så kommer han få slippa sonden och där med kommer matningen gå lite snabbare..
I morgon för middag kommer hemsjukvården hem till oss, har lite att ta upp.
sen är jag trött på att sonden ska lossna, denna plattan som sitter mot huden, men mest denna tejp.
Vi försöker komma på något namn till honom, men känns så svårt.
En sak som jag måste låta bli är att lyssna på vad alla andra tycker om våra namn förslag.
Vet att alla inte kan tycka om samma.
Nej nu är de snart tid för mat och pumpning, sen hoppas jag på att kunna få sova en timme innan de är dags för mat igen!
Sov så gott
Då börjar samma procedur, byta blöja, sätta på vatten kokaren, ta fram en mugg och en flaska.
ta fram mjölken ifrån kylen sätta den i vatten bad. Hämta en spruta och lackmus papper, hämta amnings "nappen" (skyddet man sätter på bröstvårtan så han lättare ska kunna få ett tag, då han gör fel utan)
Sätta sprutan i sonden och dra upp magsyran och ta mag innehållet på lackmus pappret, se så det blir rosa. Lägga honom till bröstet och vänta liten stund, ta i sprutan och fyll den med 20 ml, dela ut det innehållet på 10 minuter, sen dra upp en ny spruta och fördela de på nya 10 minutrar. När man är klar ta upp till bröstet och låta honom rapa. Sen är de dags att gå upp och pumpa egentligen men ja orkar helt enkelt inte göra de vid 3 på natten utan de blir vid 24.00 och runt 06-07 på morgonen.. Så jag matar honom 12 gånger på ett dygn.
Vet att det kommer att bli bättre, men bara lite kämpigt då jag är så TRÖTT!!!!
Men jag ska väl inte klaga..
När han blir tillräckligt stark och kan äta själv, så kommer han få slippa sonden och där med kommer matningen gå lite snabbare..
I morgon för middag kommer hemsjukvården hem till oss, har lite att ta upp.
sen är jag trött på att sonden ska lossna, denna plattan som sitter mot huden, men mest denna tejp.
Vi försöker komma på något namn till honom, men känns så svårt.
En sak som jag måste låta bli är att lyssna på vad alla andra tycker om våra namn förslag.
Vet att alla inte kan tycka om samma.
Nej nu är de snart tid för mat och pumpning, sen hoppas jag på att kunna få sova en timme innan de är dags för mat igen!
Sov så gott
söndag 22 maj 2011
Äntligen
Vi har fått komma hem efter 10 veckor på sjukhuset. Har haft hemma hemsjukvården, en barn sjuksköterska. Han hade gått upp i vikt till 1730 om ja inte minns fel på gram.
Jag hade aldrig kunnat tro att de skulle ta sån tid att sköta honom. Får sova väldig lite ca 3-4 timmar totalt mellan 23 och 07. Sen har han börjat skrika, och lära läsa av honom har ja ännu inte lyckats med ännu.
Jag går mest runt och är trött varje dag. Hela tiden jagad av klockan. Som livet är NU finns de inte på kartan att jag ska hinna eller orka ta hem hunden. Som tur är, är det ingen brådska. Har börjat gå ut och träffa på människor känns fortfarande jobbigt men jag kämpar på!
Idag kom en granne in och gav mig en liten bukett och önskade mig och sonen välkommen hem, Så himlans gulligt!
Jag har nu fått reda på vad som har hänt min data, hårddisken har kraschat. Han som hjälpte mig att titta på den ringde Dell. Så ja får skicka in den till dem då detta går på garantin. Längtar tills ja kan lägga in någon bild på pojken.
Dottern är en jätte stolt stora syster, och vill gärna hjälpa till, som hon har längtat efter denna dagen. Att få bli stora syster!
Hemsjukvården såg när hon var hemma att ja slängde bröst mjölk. Så hon frågade om ja skulle vilja donera mjölk. Ja skulle få en remiss att ta blodprov och sen lämna in mjölk att kolla att mjölken är bra. När ja blev utskriven från stor sjukhuset fick ja 6.3 kilo mjölk med mig hem. Sen de sista sjukhuset fick de slänga mjölk och även mjölk hem. Nu önskar ja att vi aldrig gav bort vår frys box.. Skulle vara skönt om ja kunde hjälpa till för de minsta som behöver och får för sina föräldrar ta emot donator mjölk. Vi får se hur de går och blir.
Jag hade aldrig kunnat tro att de skulle ta sån tid att sköta honom. Får sova väldig lite ca 3-4 timmar totalt mellan 23 och 07. Sen har han börjat skrika, och lära läsa av honom har ja ännu inte lyckats med ännu.
Jag går mest runt och är trött varje dag. Hela tiden jagad av klockan. Som livet är NU finns de inte på kartan att jag ska hinna eller orka ta hem hunden. Som tur är, är det ingen brådska. Har börjat gå ut och träffa på människor känns fortfarande jobbigt men jag kämpar på!
Idag kom en granne in och gav mig en liten bukett och önskade mig och sonen välkommen hem, Så himlans gulligt!
Jag har nu fått reda på vad som har hänt min data, hårddisken har kraschat. Han som hjälpte mig att titta på den ringde Dell. Så ja får skicka in den till dem då detta går på garantin. Längtar tills ja kan lägga in någon bild på pojken.
Dottern är en jätte stolt stora syster, och vill gärna hjälpa till, som hon har längtat efter denna dagen. Att få bli stora syster!
Hemsjukvården såg när hon var hemma att ja slängde bröst mjölk. Så hon frågade om ja skulle vilja donera mjölk. Ja skulle få en remiss att ta blodprov och sen lämna in mjölk att kolla att mjölken är bra. När ja blev utskriven från stor sjukhuset fick ja 6.3 kilo mjölk med mig hem. Sen de sista sjukhuset fick de slänga mjölk och även mjölk hem. Nu önskar ja att vi aldrig gav bort vår frys box.. Skulle vara skönt om ja kunde hjälpa till för de minsta som behöver och får för sina föräldrar ta emot donator mjölk. Vi får se hur de går och blir.
torsdag 19 maj 2011
inte trygg
När man är i sjukvårdens händer är det så viktigt att få känna sig trygg, och bli lugnad..
Igår sa jag till en personal att jag känner mig inte trygg och jag ansåg de saknade kompetens.. Den trygghet som jag kunde känna på stor sjukhuset finns inte här. De är inte noggranna med vad de tex gäller han mat in tag. Han är ordinerad from igår 42 ml, gick från 39. Då ska de inte ge honom 45! De är alldeles för mycket. Natt personalen kom in och sa, Han skulle väl ha 48 ml... Eh, Nej!
Här bryr de el sig om han kontrollera hans kropps temperatur. Som man brukar göra vid varje pass ombyte. Är han för kall går all hans energi åt att försöka hålla sig varm än att växa.
De är lite små saker, och personalens sätt att bemöta mig och pojken som drar ner min tillit till dem..
Igår tackade jag en speciell personal, tackade henne för att hon har vart så snäll emot mig och bemött mig bra. Hon blir rörd och tackade så mycket och gav mig en kram. Sa till henne att de är så viktigt att möta på sån personer som henne.
Igår var de en dag då pojken började skrika, började kräkas efter varje måltid och endast bajsade totalt 2ggr under en hel dag än "femtio-elva gånger".
Blev orolig allt är så nytt. Rädd om han hade ont om något var fel. Att han kräktes vitt var en sak, men undrade varför han kräktes så gult.
Igår blev pojken 2 veckor, 35+0.
Igår kom även min kurator som jag haft genom åren. I tron om att hon skulle vara mer kunnig om regler och rättigheter och olika intyg som jag behöver då vi ska hem, men tyvärr kunde hon ingenting vilket gjorde mig väldigt besviken! Skit att jag inte är kvar på stor sjukhuset i stället.
Igår var en vän hit på BB visning, de som hade hand om visningen att berättat att de nu hade ett barn född i vecka 33 här men hade fötts på stor sjukhuset. Är min son, min ledsamma förlossning en allmän nyhet att gå ut med. Att detta sjukhuset har sån liten på deras avdelning, en "Sensation." Liten tabbe utav dem att jag råkade känna en som var här och visste om mig.
Enligt hon som var här hade de en docka att öva på att sätta cpap, då de är så sällan de använder sånt. Bara att höra detta bekräftade för mig att de saknar de som jag behöver. Men men. Snart är de över. Vi kommer snart åka hem och ha hemsjukvård. Med blandade känslor inför detta.
Igår sa jag till en personal att jag känner mig inte trygg och jag ansåg de saknade kompetens.. Den trygghet som jag kunde känna på stor sjukhuset finns inte här. De är inte noggranna med vad de tex gäller han mat in tag. Han är ordinerad from igår 42 ml, gick från 39. Då ska de inte ge honom 45! De är alldeles för mycket. Natt personalen kom in och sa, Han skulle väl ha 48 ml... Eh, Nej!
Här bryr de el sig om han kontrollera hans kropps temperatur. Som man brukar göra vid varje pass ombyte. Är han för kall går all hans energi åt att försöka hålla sig varm än att växa.
De är lite små saker, och personalens sätt att bemöta mig och pojken som drar ner min tillit till dem..
Igår tackade jag en speciell personal, tackade henne för att hon har vart så snäll emot mig och bemött mig bra. Hon blir rörd och tackade så mycket och gav mig en kram. Sa till henne att de är så viktigt att möta på sån personer som henne.
Igår var de en dag då pojken började skrika, började kräkas efter varje måltid och endast bajsade totalt 2ggr under en hel dag än "femtio-elva gånger".
Blev orolig allt är så nytt. Rädd om han hade ont om något var fel. Att han kräktes vitt var en sak, men undrade varför han kräktes så gult.
Igår blev pojken 2 veckor, 35+0.
Igår kom även min kurator som jag haft genom åren. I tron om att hon skulle vara mer kunnig om regler och rättigheter och olika intyg som jag behöver då vi ska hem, men tyvärr kunde hon ingenting vilket gjorde mig väldigt besviken! Skit att jag inte är kvar på stor sjukhuset i stället.
Igår var en vän hit på BB visning, de som hade hand om visningen att berättat att de nu hade ett barn född i vecka 33 här men hade fötts på stor sjukhuset. Är min son, min ledsamma förlossning en allmän nyhet att gå ut med. Att detta sjukhuset har sån liten på deras avdelning, en "Sensation." Liten tabbe utav dem att jag råkade känna en som var här och visste om mig.
Enligt hon som var här hade de en docka att öva på att sätta cpap, då de är så sällan de använder sånt. Bara att höra detta bekräftade för mig att de saknar de som jag behöver. Men men. Snart är de över. Vi kommer snart åka hem och ha hemsjukvård. Med blandade känslor inför detta.
tisdag 17 maj 2011
Vågar jag
Natten till idag var liten mer pigg, sugen på att amma än vad han innan har vart. Ögonen gick i kors och ja minns inte att ja sov så lite med dottern. De blev iaf inte många timmar sömn..
Igår sa personalen till oss att vi fick ta hem all min mjölk för de fick inte plats i frysen. När min man fick se kartongen blev han paff. Så när han nu kom hem i kväll vägde han de och kom upp i en vikt på 6.3 kilo!
Funderar en del på hemsjukvård, är nervös för att komma hem och ingen övervakning. Jag kan inte idags läget sätta sond själv, tänk om han drar sin sond igen. Har vi otur blir de en sjukhus resa på närmare 17 mil t/r om inte vårt närmsta sjukhus kan hjälpa oss.. Hela tiden måste man vara på sin vakt för snoriga och sjuka personer. Inte vistas i shopping ställen. Ha koll på tempen inte för hög inte för låg. Det är en massa!
I morgon bitti kommer en gammal kurator som jag har gått hos här på förlossningen då jag försökt bli gravid och under de tidigare fyra graviditeterna som gick fel..
Jag blev faktiskt lite rädd av tanken att bli utskriven och klara allt med barnet att göra själv, dock med hjälp av hemsjukvården två gånger i veckan.
Jag tänker nog för mycket de gör mig mer stressad.
Jag ska börja vänja mig att få tillbaka livet, som fru som frisk som mamma Två barns mamma. Hinna med allt praktiskt.
Hitta nya rutiner. ..
Igår ringde försäkrings anlaget TRYGGHANSA till mig, informerade att de hade försäkring. Berättar att jag fått mitt barn. Även hur bra mitt barn än har mått så kommer man bli nekad sjukdoms försäkring pga barnets vikt..
Jag tog och frågade mitt barns läkare om mitt barn har risk eller om mitt barns låga vikt innebär att vårt barn kommer bli sjuk. Men de sa hon nej till, att vårt barn ej har och de finns inget som talar för att barnet skulle bli sjukt pga vikten! Så Tråkigt att bli nekad. Jag ringde bolaget innan han kom ut, där kunde de inte säga till mig vilken som är deras lägsta vikt som de accepterar för att försäkra. Idag sa hon som ringde att de går INTE efter vilken vecka barnet föds i utan bara vikten. Jag börjar undra om försäkrings bolaget TRYGGHANSA har några rikt linjer. Neka ett barn försäkring trots hur fin och stabil barnet är för att den väger mindre. Har försäkring där på dottern. Och jag har olycksfall.. Men där är de också konstiga regler vad som räknas som olycksfall. (Olycksfall skulle jag få teckna på pojken)
Idag gjordes hörsel test som han klarade alldeles utmärkt!
Igår sa personalen till oss att vi fick ta hem all min mjölk för de fick inte plats i frysen. När min man fick se kartongen blev han paff. Så när han nu kom hem i kväll vägde han de och kom upp i en vikt på 6.3 kilo!
Funderar en del på hemsjukvård, är nervös för att komma hem och ingen övervakning. Jag kan inte idags läget sätta sond själv, tänk om han drar sin sond igen. Har vi otur blir de en sjukhus resa på närmare 17 mil t/r om inte vårt närmsta sjukhus kan hjälpa oss.. Hela tiden måste man vara på sin vakt för snoriga och sjuka personer. Inte vistas i shopping ställen. Ha koll på tempen inte för hög inte för låg. Det är en massa!
I morgon bitti kommer en gammal kurator som jag har gått hos här på förlossningen då jag försökt bli gravid och under de tidigare fyra graviditeterna som gick fel..
Jag blev faktiskt lite rädd av tanken att bli utskriven och klara allt med barnet att göra själv, dock med hjälp av hemsjukvården två gånger i veckan.
Jag tänker nog för mycket de gör mig mer stressad.
Jag ska börja vänja mig att få tillbaka livet, som fru som frisk som mamma Två barns mamma. Hinna med allt praktiskt.
Hitta nya rutiner. ..
Igår ringde försäkrings anlaget TRYGGHANSA till mig, informerade att de hade försäkring. Berättar att jag fått mitt barn. Även hur bra mitt barn än har mått så kommer man bli nekad sjukdoms försäkring pga barnets vikt..
Jag tog och frågade mitt barns läkare om mitt barn har risk eller om mitt barns låga vikt innebär att vårt barn kommer bli sjuk. Men de sa hon nej till, att vårt barn ej har och de finns inget som talar för att barnet skulle bli sjukt pga vikten! Så Tråkigt att bli nekad. Jag ringde bolaget innan han kom ut, där kunde de inte säga till mig vilken som är deras lägsta vikt som de accepterar för att försäkra. Idag sa hon som ringde att de går INTE efter vilken vecka barnet föds i utan bara vikten. Jag börjar undra om försäkrings bolaget TRYGGHANSA har några rikt linjer. Neka ett barn försäkring trots hur fin och stabil barnet är för att den väger mindre. Har försäkring där på dottern. Och jag har olycksfall.. Men där är de också konstiga regler vad som räknas som olycksfall. (Olycksfall skulle jag få teckna på pojken)
Idag gjordes hörsel test som han klarade alldeles utmärkt!
måndag 16 maj 2011
Ambulans
I helgen blev de bestämd att vi skulle få komma till vårt närmsta hem sjukhus, där de har en lättare form av Neo vård än det stora super duktiga sjukhus som vi vart inlagda på..
Idag var det dags med blandade känslor. Innan vi körde iväg var de läkar undersökning.
11:40 kom ambulansen och lille man fick sova på mitt bröst, han låg i en bärsjal.
Var lite jobbigt att åka ambulans, så jag tog och pratade med han som satt bak med oss om upplevelsen och den långa tiden det tog för ambulansen att komma hem till mig då vattnet gick.
Men allt var inte bara jobbigt att åka denna gången för nu låg vår pojke på bröstet.
När vi var framme satt min man och väntade på oss.
Han hade tagit med sig mina kläder och barnvagnen.
När vi kom fram hade jag en fruktansvärd huvudvärk och värk i axlar och nacke. Kände mig stressad. Nya rutiner, ny personal och mådde väldigt dåligt över att hamna på ytterligare ett nytt ställe.. Ledsen och kände de var jobbigt allt sammans.. Sa till läkaren som gjorde en undersökning på pojken att ja vill bara hem med hemsjukvård. Men hon kunde inget säga. Den andra personalen nämnde flera gånger som tex att få ta in en Tv på rummet, få undantag att få ta emot besök fast de är besöks förbud. "Långtids patienter prioriteras" Meningen gav mig inre panik. Jag vill bara HEM!!
Jag har gråtit mycket i min mans famn, jobbigt men underbart och välbehövt!
Vid middagen ser jag min dotters läkare går förbi, kallar på henne och hon sätter sig hos mig. Frågar hur de är med dottern och säger som de är..
Jag säger till henne att ja önskar hemsjukvård och bad henne lägga ett gott ord och försöka att trycka på för hemsjukvård..
Nyligen var en personal inne och tempade lillen, då nämnde hon att läkaren skulle rapportera till morgondagens personal att de ska ringa ett annat större sjukhus som ändå räknas som mitt hemsjukhus för att fråga om hemsjukvård.. Så jag hoppas och önskar! Tänk vad en bra läkare i alla fall försöker anstränga sig för att hjälpa mig, oss!
Amnings träningen går bättre och bättre. Dock orkar han inte alltid. Men han kämpar på! :-)
Idag var det dags med blandade känslor. Innan vi körde iväg var de läkar undersökning.
11:40 kom ambulansen och lille man fick sova på mitt bröst, han låg i en bärsjal.
Var lite jobbigt att åka ambulans, så jag tog och pratade med han som satt bak med oss om upplevelsen och den långa tiden det tog för ambulansen att komma hem till mig då vattnet gick.
Men allt var inte bara jobbigt att åka denna gången för nu låg vår pojke på bröstet.
När vi var framme satt min man och väntade på oss.
Han hade tagit med sig mina kläder och barnvagnen.
När vi kom fram hade jag en fruktansvärd huvudvärk och värk i axlar och nacke. Kände mig stressad. Nya rutiner, ny personal och mådde väldigt dåligt över att hamna på ytterligare ett nytt ställe.. Ledsen och kände de var jobbigt allt sammans.. Sa till läkaren som gjorde en undersökning på pojken att ja vill bara hem med hemsjukvård. Men hon kunde inget säga. Den andra personalen nämnde flera gånger som tex att få ta in en Tv på rummet, få undantag att få ta emot besök fast de är besöks förbud. "Långtids patienter prioriteras" Meningen gav mig inre panik. Jag vill bara HEM!!
Jag har gråtit mycket i min mans famn, jobbigt men underbart och välbehövt!
Vid middagen ser jag min dotters läkare går förbi, kallar på henne och hon sätter sig hos mig. Frågar hur de är med dottern och säger som de är..
Jag säger till henne att ja önskar hemsjukvård och bad henne lägga ett gott ord och försöka att trycka på för hemsjukvård..
Nyligen var en personal inne och tempade lillen, då nämnde hon att läkaren skulle rapportera till morgondagens personal att de ska ringa ett annat större sjukhus som ändå räknas som mitt hemsjukhus för att fråga om hemsjukvård.. Så jag hoppas och önskar! Tänk vad en bra läkare i alla fall försöker anstränga sig för att hjälpa mig, oss!
Amnings träningen går bättre och bättre. Dock orkar han inte alltid. Men han kämpar på! :-)
lördag 14 maj 2011
mysigt
Natten har vart mysig men kallt har de vart och trött varje gång de kom in och sa till att de snart var dags för mat igen. Tyckte att natten bara bestod av matningen och pumpning. Det känns idag att sömnen blivit så störd. Men mysigt var de att få ha min lille skatt hos mig! En halv timme innan de var dags för mat hade han vid dessa måltiderna ett speciellt läten för sig, ska bli intressant om de fortsätter.
Nu har jag vart inlagd och vistats på/i sjukhus miljö i 9 veckor. Börjar bli mycket trött på detta, den äckliga doften av sprit, dofterna i sjukhus miljön..
På måndag ska dottern återvända till dagis och min man tillbaka till jobbet nu under veckan.
Ska få lära mig att kolla sonden ett steg i rätt riktningen för att kunna få hemsjukvård.
Nu har jag vart inlagd och vistats på/i sjukhus miljö i 9 veckor. Börjar bli mycket trött på detta, den äckliga doften av sprit, dofterna i sjukhus miljön..
På måndag ska dottern återvända till dagis och min man tillbaka till jobbet nu under veckan.
Ska få lära mig att kolla sonden ett steg i rätt riktningen för att kunna få hemsjukvård.
fredag 13 maj 2011
Pirrigt
I kväll ska jag flytta ner till sjukhuset, för att sova tillsammans med min son. Känns jätte konstigt, spännande. Kanske kommer de falla på plats, få kännas att jag har blivit två barns mamma. En känsla som inte riktigt har infunnit sig, har vart under denna vecka jätte lite hos sonen. Men nu ska jag få börja vårda honom mer och mer. Ska få lära mig att kolla sonden annars kan ja sköta honom helt. Igår fick han börja att ta på sig kläder. Till min stora besvikelse har två hel dressar i från " Name it" där knapparna har lossnat och de är tyvärr inga knappar man kan laga själv med nål och tråd. Den ena dressen hann vi inte ens använda en halv dag. Tyvärr kan jag inte maila företaget då min dator är sönder, (och därför jag inte kan föra över bilder hit)
Som det är nu kommer vi bli förflyttade till mitt lilla sjukhus på Måndag. Vet väl inte riktigt vad jag tycker är bra eller vad som känns bäst... Trodde inte de lilla sjukhuset hade en Neo avdelning, av lättare slag..
Nu har gossen passerat sin födelse vikt med 12 gram, och har fått komma upp i hela 37 ml att dricka per måltid.
Gossen är en lång kille hela 41 cm, så han är lång och smal. Smala ben och armar.
På söndag ska vi checka ut från Ronald mc donald huset, städa och packa bilen.
Låter min man ta med i stort sett alla mina saker hem över natten. Ambulansen kör mig och sonen till det andra sjukhuset. Min man får ta tillfällig föräldrar penning på måndag för sonen. Har fått intyg från denna Neo idag att vi båda måste sköta honom. Och idag skickade vi iväg pappret som intygar att vi har fått ett barn..
Det börjar pirra i min mage nu att jag snart ska gå ner och ha min son hos mig för första natten. Men nu ska jag och dottern göra frukt sallad.
Som det är nu kommer vi bli förflyttade till mitt lilla sjukhus på Måndag. Vet väl inte riktigt vad jag tycker är bra eller vad som känns bäst... Trodde inte de lilla sjukhuset hade en Neo avdelning, av lättare slag..
Nu har gossen passerat sin födelse vikt med 12 gram, och har fått komma upp i hela 37 ml att dricka per måltid.
Gossen är en lång kille hela 41 cm, så han är lång och smal. Smala ben och armar.
På söndag ska vi checka ut från Ronald mc donald huset, städa och packa bilen.
Låter min man ta med i stort sett alla mina saker hem över natten. Ambulansen kör mig och sonen till det andra sjukhuset. Min man får ta tillfällig föräldrar penning på måndag för sonen. Har fått intyg från denna Neo idag att vi båda måste sköta honom. Och idag skickade vi iväg pappret som intygar att vi har fått ett barn..
Det börjar pirra i min mage nu att jag snart ska gå ner och ha min son hos mig för första natten. Men nu ska jag och dottern göra frukt sallad.
onsdag 11 maj 2011
En vecka
Idag är min lilla pojke 1 vecka gammal.
Idag har han fått huvudet mätt, längd. Vi fick även bada honom! Har amnings tränat vid ett par tillfällen, han är så duktig som kämpar på min lilla mini!
Idag har han fått huvudet mätt, längd. Vi fick även bada honom! Har amnings tränat vid ett par tillfällen, han är så duktig som kämpar på min lilla mini!
Gnäll inlägg
Natten har vart lång och jobbig. Somnade efter 01 vaknade upp av att alarmet ringde, dags att pumpa kl 04. Efteråt kunde jag inte somna om. Mina tankar gick till föräldrarna som förlorade sitt barn.. Var hos min älskade som strax innan 07. Dagen har stundtals vart tung, har haft kuratorn hos mig som öppnade upp mig och tårarna föll..
Igår pratades det om samvårds rum, idag var ny personal och ny läkare men den ansvarige personalen har vart mer "negativ" att lova kolla upp vart jag står i kön, men hon "glömde" kolla , skulle gå tillbaka och titta men lämnade inget besked.
Känslig som jag är, blir jag ledsen att man lovar och inte håller..
Läkaren tog sig inte tid, ansträngde sig inte att ens försöka "förstå".
Kvällens personal upplyste mig om att de få samvårds rum är till för föräldrar där barnen behöver mamman dygnet runt och föräldrar till barn som kanske inte kommer att överleva eller inte har långt kvar..
Det är jobbigt att vara och bo bland sjuka. Hjärtat ömmar för alla stackars sjuka barn som bor här. Mina hormoner flödar!
Jag vill komma till ett ställe där man är frisk, slippa sjukhus överhuvudtaget!
Positiv ska man vara!
Jag njuter av de stunder som jag känner mig lycklig. Dessa hormoner, men de är tur att jag kan gråta för de känns så mycket bättre efteråt. Vet att jag har mått sämre idag pga sömn bristen..
Igår pratades det om samvårds rum, idag var ny personal och ny läkare men den ansvarige personalen har vart mer "negativ" att lova kolla upp vart jag står i kön, men hon "glömde" kolla , skulle gå tillbaka och titta men lämnade inget besked.
Känslig som jag är, blir jag ledsen att man lovar och inte håller..
Läkaren tog sig inte tid, ansträngde sig inte att ens försöka "förstå".
Kvällens personal upplyste mig om att de få samvårds rum är till för föräldrar där barnen behöver mamman dygnet runt och föräldrar till barn som kanske inte kommer att överleva eller inte har långt kvar..
Det är jobbigt att vara och bo bland sjuka. Hjärtat ömmar för alla stackars sjuka barn som bor här. Mina hormoner flödar!
Jag vill komma till ett ställe där man är frisk, slippa sjukhus överhuvudtaget!
Positiv ska man vara!
Jag njuter av de stunder som jag känner mig lycklig. Dessa hormoner, men de är tur att jag kan gråta för de känns så mycket bättre efteråt. Vet att jag har mått sämre idag pga sömn bristen..
tisdag 10 maj 2011
Livet är orättvist
Idag har vi pratat om hemsjukvård med flera personal. Dock vet man inte om vårt hem sjukhus accepterar att ta emot oss utan att vi ska behöva transporteras till sjukhuset. Dock är de en bit kvar.
Men skönt att prata om de så jag vet att de finns hopp. Idag tog de bort den sista övervakningen på honom. Känns lite läskigt! Läkaren gjorde idag en liten kontroll på pojken, lyssna på hjärtat och kände på höfterna, den ena klickade så de kommer man få kolla upp de bättre då han blir större än vad han är nu. Så de får ja hålla tummarna för att de rättar till sig.. Känner mig ledsen och gråter en stund varje dag, de är påfrestande..
Nu på sen eftermiddag/kväll skedde de fruktansvärda på avdelningen... Satt och pumpade och hörde hur mamman grät och utanför satt anhöriga.. Jag fick sån fruktansvärd ångest och har gråtit ett par gånger. Livet är orättvist!
Men skönt att prata om de så jag vet att de finns hopp. Idag tog de bort den sista övervakningen på honom. Känns lite läskigt! Läkaren gjorde idag en liten kontroll på pojken, lyssna på hjärtat och kände på höfterna, den ena klickade så de kommer man få kolla upp de bättre då han blir större än vad han är nu. Så de får ja hålla tummarna för att de rättar till sig.. Känner mig ledsen och gråter en stund varje dag, de är påfrestande..
Nu på sen eftermiddag/kväll skedde de fruktansvärda på avdelningen... Satt och pumpade och hörde hur mamman grät och utanför satt anhöriga.. Jag fick sån fruktansvärd ångest och har gråtit ett par gånger. Livet är orättvist!
måndag 9 maj 2011
äntligen
Idag har de hänt en del hos bebis. Sen igår kväll har han legat och "solat" då värdet hade höjts. Han har börjat försöka orka suga på bröstet, men somnar så fort. Idag tog man bort en viss övervakning på honom. Idag var dottern och jag på lek terapin en stund, där fick jag lov att låna färg. Pensel och fick ett par papper så idag målade jag på hans fot och tog fot av tryck.
Idag gav läkaren tillstånd att dottern fick se sin lillebror en stund. Hon blev över lycklig och tyckte att han var så fin!
När jag stod och tittade på mina underverk kändes de så overkligt som om jag drömde.
Jag är så lycklig!
Förutom den Lyckan, så är och känner jag mig så otroligt stressad hela tiden och de värker så i magen.
Fick idag ett formulär i från Neo om hur man som förälder upplever stress. Passande!
Ska lägga mig och läsa om studien.
Har ont i op såret, känner mig fet och äcklig. Är otroligt trött, har fått bort de värsta knutorna i mitt ena bröst.
Är så otroligt trött. Ursäkta osammanhängande inlägg.
Idag gav läkaren tillstånd att dottern fick se sin lillebror en stund. Hon blev över lycklig och tyckte att han var så fin!
När jag stod och tittade på mina underverk kändes de så overkligt som om jag drömde.
Jag är så lycklig!
Förutom den Lyckan, så är och känner jag mig så otroligt stressad hela tiden och de värker så i magen.
Fick idag ett formulär i från Neo om hur man som förälder upplever stress. Passande!
Ska lägga mig och läsa om studien.
Har ont i op såret, känner mig fet och äcklig. Är otroligt trött, har fått bort de värsta knutorna i mitt ena bröst.
Är så otroligt trött. Ursäkta osammanhängande inlägg.
söndag 8 maj 2011
Stressigt..
Då har jag sovit över ett pumpning pass och fått pumpat första gången för idag. Vaknar upp på Ronald mc donalds rummet med min familj och har min son på kort gång avstånd. Är inte utskriven än dels att jag igår fick träffa läkare för mag smärtor som resulterade i att jag fått börja på 40mg omeprasol (hur de nu stavas). För att se hur de kan lindra. Fått sätta ut en speciell smärtstillande medicin som kunde vara den utlösande faktorn förutom all den fysiska och psykiska stressen och pressen som jag haft i över 8 veckors tid. Fick igår för min bröst skull, det ena duscha i varmt vatten med massage. Sen extra pumpa de ena samtidigt som jag fick ta min speciella massage kula och massera för att till sist ta vetekudde värmaren och ligga med den över brösten. Fick igår även säga till barnmorska om mitt operations sår då det har börjat göra mer ont. Till att nu i morse då jag skulle resa mig upp ha så ont brännande, skärande smärta så att jag väcker upp familjen. Usch! Nog för att de kan göra ont vid hastiga rörelser, när jag sätter eller ska lägga mig ner och vända mig. Frågan är om jag ens vågar säga till idag på ronden?! Skäms över att de är så mycket fel. Skäms över att jag är så känslig och de minsta får mig till tårar.... Jag kanske räknas som psykiskt instabil och inte lönt att lyssna på mig. Visst tusan gör de mig orolig för ett ärr ska inte göra ondare och få såna smärtor. Jag har vart opererad över 10 gånger innan.. Men visst de finns säkert någon anledning till att jag fick denna smärtan i morse..
Min älskade son är stark!
De har tagit ur trådarna ur hans navel! Och han har fått flytta till en värme bädd. Det gör mig så lättad att han där ovan än så länge vakat och beskyddat vår son, och hoppas han fortsätter med detta.
Igår morse la jag honom till mitt bröst och han tog tag om de. Sög någon gång men låg mest vid de och verkade så nöjd. Han orkar och klara inte suga så ännu. Men de var sån underbar upplevelse och känsla. De gjorde mig varm i hjärtat att de började tåras i ögonen. Jag har min son i min famn, jag kan känna lycka och ren kärlek till honom. Jag har innan han föddes haft många jobbiga känslor, rädsla till hur jag ska våga älska, hoppas och tro. Vart rädd om mitt barn ska kunna likna ett riktigt barn.
Vart rädd för att känna som jag gjorde då jag var yngre och fick ett syskon som föddes och hade otroligt smala ben. Det kändes då på något sätt äckligt, äckligt var nog den känslan i stället kunna säga vilken rädsla jag bar då jag såg hur skör mitt syskon såg ut..
Mitt barn är väldigt smal, långa smala ben, smala armar smal kropp. Men jag ÄLSKAR denna underbara varelsen!
Han gör mig så otroligt varm i hjärtat då jag ser honom och de gör så ont i hjärtat då jag inte har honom hos mig..
Igår vägde vi sonen och han hade gått ner lite, till 1442 gram.
Igår gjorde en personal på Neo fel, mot sonen och mot mig,
En ny personal.
Jag hade haft honom hos mig och skulle lägga tillbaka honom i sin säng och koppla upp honom helt igen. Plötsligt börjar hans syresättning att alarmera. Jag är snabbt på sonen och ber om hjälp, hon kommer fram men lämnar oss, jag tar tag i sonens huvud och böjer upp de om de är de som gör att de tjuter, i stället för att hjälpa mig går hon till annat rum och hämtar hjälp av en annan personal!
Personalen som kommer säger åt hon som lämnade mig att ALDRIG lämna ett barn, titta på barnet och tillståndet, kolla sen alla elektroderna.
(jag HOPPAS denna kvinna inte gör om detta, jag som förälder ska inte själv stå och ta hand om mitt barn då alarmet piper). Sen då läget är under kontroll, detta var precis då jag skulle lämna och gå. Så kollar jag till skärmen igen och ser att de blinkar på skärmen (syre) och frågar Vad är det nu då?
De sitter en annan personal i sanna rum som denna gången säger till denna kvinna som precis innan lämnade mig med sonen, att hon har glömt att ändra lite inställningar hur han ska vara kopplad med övervakning och vilka värden som är okej innan den ska börja alarmera. Mellan 100-89 är inställningen.
Dottern kom till oss på sjukhuset på Fredag kväll. Till Ronald mc donald huset, jätte fint och jätte bra att få ha familjen samlad. Men vi får knappt ihop någon tid att vi tre är samlade, då vi får avbyta varandra om vem ska vara och mata och sköta sonen.
Jag lät min man ta de flesta stunderna så jag fick vara med dottern.
Hon blir flera gånger ledsen besviken och frågar när hon ska få se sin lillebror. Jag tycker själv att de är sorgligt att de två inte ska få se varandra.. Och jag är lite frågande hur noga de är med detta med smittor. De är besöks förbud pga halsfluss, kräk sjuka infektioner med mera. Men att tillåta föräldrar till ett par tvillingar att rulla ut sina barn från Neo till att träffa anhöriga, utsätts inte de för infektioner och kan de inte bära smitta med sig in?! Eller hur fungerar infektioner?!
Min man frågade om inte vi kunde få rulla ut vår son då iom de fick göra de men han fick till svar att de var mer stabilare än vår son. Så därför undrar jag hur detta med infektioner fungerar...
Jag har svårt att kunna njuta, svårt att hinna med. Allt är bara stressigt. Jag ska komma ihåg att pumpa var 3.e timme, till dess ske jag ha kommit ihåg att ha hämtat med mig flaskor lappar tillbehör för att kunna pumpa. Sen ställa in i patient kylen om jag är där eller så får jag gå bort med mjölken eller ställa in den i vår kyl. Jag ska hinna bort och sköta och mata sonen var tredje timme. Jag ska komma ihåg att ta mina smärtstillande. Hinna äta, vila, laga mat, duscha, leka med dottern och umgås som familj. Hinna uppdatera folk hur det går. Hinna och försöka orka ringa upp om någon har sökt mig medans jag haft mobilen avstängd. Eller sms och skriva hur det är då jag inte orkar svara i telefonen. Det är fruktansvärt stressande!
Även min man sa igår, han som är inte är lätt påverkad sa att de är stressigt! Svårt att hinna med.
Han sa till mig igår, att han vet inte hur han kommer klara det då han tyvärr måste börja jobba om en vecka. Fast vi båda har rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.
Hur han ska klara sig att vara i från sin son så mycket....
Min älskade son är stark!
De har tagit ur trådarna ur hans navel! Och han har fått flytta till en värme bädd. Det gör mig så lättad att han där ovan än så länge vakat och beskyddat vår son, och hoppas han fortsätter med detta.
Igår morse la jag honom till mitt bröst och han tog tag om de. Sög någon gång men låg mest vid de och verkade så nöjd. Han orkar och klara inte suga så ännu. Men de var sån underbar upplevelse och känsla. De gjorde mig varm i hjärtat att de började tåras i ögonen. Jag har min son i min famn, jag kan känna lycka och ren kärlek till honom. Jag har innan han föddes haft många jobbiga känslor, rädsla till hur jag ska våga älska, hoppas och tro. Vart rädd om mitt barn ska kunna likna ett riktigt barn.
Vart rädd för att känna som jag gjorde då jag var yngre och fick ett syskon som föddes och hade otroligt smala ben. Det kändes då på något sätt äckligt, äckligt var nog den känslan i stället kunna säga vilken rädsla jag bar då jag såg hur skör mitt syskon såg ut..
Mitt barn är väldigt smal, långa smala ben, smala armar smal kropp. Men jag ÄLSKAR denna underbara varelsen!
Han gör mig så otroligt varm i hjärtat då jag ser honom och de gör så ont i hjärtat då jag inte har honom hos mig..
Igår vägde vi sonen och han hade gått ner lite, till 1442 gram.
Igår gjorde en personal på Neo fel, mot sonen och mot mig,
En ny personal.
Jag hade haft honom hos mig och skulle lägga tillbaka honom i sin säng och koppla upp honom helt igen. Plötsligt börjar hans syresättning att alarmera. Jag är snabbt på sonen och ber om hjälp, hon kommer fram men lämnar oss, jag tar tag i sonens huvud och böjer upp de om de är de som gör att de tjuter, i stället för att hjälpa mig går hon till annat rum och hämtar hjälp av en annan personal!
Personalen som kommer säger åt hon som lämnade mig att ALDRIG lämna ett barn, titta på barnet och tillståndet, kolla sen alla elektroderna.
(jag HOPPAS denna kvinna inte gör om detta, jag som förälder ska inte själv stå och ta hand om mitt barn då alarmet piper). Sen då läget är under kontroll, detta var precis då jag skulle lämna och gå. Så kollar jag till skärmen igen och ser att de blinkar på skärmen (syre) och frågar Vad är det nu då?
De sitter en annan personal i sanna rum som denna gången säger till denna kvinna som precis innan lämnade mig med sonen, att hon har glömt att ändra lite inställningar hur han ska vara kopplad med övervakning och vilka värden som är okej innan den ska börja alarmera. Mellan 100-89 är inställningen.
Dottern kom till oss på sjukhuset på Fredag kväll. Till Ronald mc donald huset, jätte fint och jätte bra att få ha familjen samlad. Men vi får knappt ihop någon tid att vi tre är samlade, då vi får avbyta varandra om vem ska vara och mata och sköta sonen.
Jag lät min man ta de flesta stunderna så jag fick vara med dottern.
Hon blir flera gånger ledsen besviken och frågar när hon ska få se sin lillebror. Jag tycker själv att de är sorgligt att de två inte ska få se varandra.. Och jag är lite frågande hur noga de är med detta med smittor. De är besöks förbud pga halsfluss, kräk sjuka infektioner med mera. Men att tillåta föräldrar till ett par tvillingar att rulla ut sina barn från Neo till att träffa anhöriga, utsätts inte de för infektioner och kan de inte bära smitta med sig in?! Eller hur fungerar infektioner?!
Min man frågade om inte vi kunde få rulla ut vår son då iom de fick göra de men han fick till svar att de var mer stabilare än vår son. Så därför undrar jag hur detta med infektioner fungerar...
Jag har svårt att kunna njuta, svårt att hinna med. Allt är bara stressigt. Jag ska komma ihåg att pumpa var 3.e timme, till dess ske jag ha kommit ihåg att ha hämtat med mig flaskor lappar tillbehör för att kunna pumpa. Sen ställa in i patient kylen om jag är där eller så får jag gå bort med mjölken eller ställa in den i vår kyl. Jag ska hinna bort och sköta och mata sonen var tredje timme. Jag ska komma ihåg att ta mina smärtstillande. Hinna äta, vila, laga mat, duscha, leka med dottern och umgås som familj. Hinna uppdatera folk hur det går. Hinna och försöka orka ringa upp om någon har sökt mig medans jag haft mobilen avstängd. Eller sms och skriva hur det är då jag inte orkar svara i telefonen. Det är fruktansvärt stressande!
Även min man sa igår, han som är inte är lätt påverkad sa att de är stressigt! Svårt att hinna med.
Han sa till mig igår, att han vet inte hur han kommer klara det då han tyvärr måste börja jobba om en vecka. Fast vi båda har rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.
Hur han ska klara sig att vara i från sin son så mycket....
torsdag 5 maj 2011
förlossningen
Hade ett jobbigt kejsarsnitt, trodde inte att jag skulle känna såpass som jag gjorde. Fick andas lustgas under hela operationen.. Som jag upplevde denna operationen så finns där inget positivt att säga. Inte som jag känner nu och jag har inte orkat bearbeta än, men fått kurator att prata med men inte riktigt redo.
När pojken kom ut skrek han uppfattade jag till slut. Men slutade och blev trött. Jag vet inte vad han fick för hjälp eller vad dem gjort har inte lagt de på minnet och inte orkat ta de till mig. Ska se någon dag om någon barn läkare kan informera mig. Han föddes 12.29 när jag rullades ner från uppvaket till neo låg han i kuvös och hade cpap, sond och sladdar i naveln. Han vägde 1508gram. Jag började pumpa ca 4 timmar efter operationen. Vår son har vart otroligt stark och klarat sig utan syrgas. Idag fick han en egen lite pytte napp, man såg att han började suga i samband med måltid med sonden. Jag har fått ha honom på mitt bröst och idag fick jag vara med och byta blöja och tvätta av honom lätt innan jag satte en ny pytte blöja. Hans skrik känns i mamma hjärtat. Som när han legat på mitt bröst och personalen ska lägga in honom i kuvösen som han började gråta/skrika. Kände mig så elak.
Jag har pumpat var 3.e timme dygnet runt. Min man har avlastat mig nu den sista matningen och ska ta iaf en matning i kväll så får vi se hur de blir i natt. Men upp och pumpa ska ja göra.
Jag är så lycklig om jag bortser kejsarsnittet och besvikelsen runt om de.
Min son är så liten, och jag tycker han är så otroligt vacker. Vi har inte kommit på något namn till honom.
Är så trött att ja inte orkar skriva mera nu. (skrivet Torsdag 5 Maj)
När pojken kom ut skrek han uppfattade jag till slut. Men slutade och blev trött. Jag vet inte vad han fick för hjälp eller vad dem gjort har inte lagt de på minnet och inte orkat ta de till mig. Ska se någon dag om någon barn läkare kan informera mig. Han föddes 12.29 när jag rullades ner från uppvaket till neo låg han i kuvös och hade cpap, sond och sladdar i naveln. Han vägde 1508gram. Jag började pumpa ca 4 timmar efter operationen. Vår son har vart otroligt stark och klarat sig utan syrgas. Idag fick han en egen lite pytte napp, man såg att han började suga i samband med måltid med sonden. Jag har fått ha honom på mitt bröst och idag fick jag vara med och byta blöja och tvätta av honom lätt innan jag satte en ny pytte blöja. Hans skrik känns i mamma hjärtat. Som när han legat på mitt bröst och personalen ska lägga in honom i kuvösen som han började gråta/skrika. Kände mig så elak.
Jag har pumpat var 3.e timme dygnet runt. Min man har avlastat mig nu den sista matningen och ska ta iaf en matning i kväll så får vi se hur de blir i natt. Men upp och pumpa ska ja göra.
Jag är så lycklig om jag bortser kejsarsnittet och besvikelsen runt om de.
Min son är så liten, och jag tycker han är så otroligt vacker. Vi har inte kommit på något namn till honom.
Är så trött att ja inte orkar skriva mera nu. (skrivet Torsdag 5 Maj)
onsdag 4 maj 2011
tisdag 3 maj 2011
jag längtar...
Har vart en rätt händelserik dag. Ctg i 30 minuter. Fått prata med läkaren två gånger idag. Personal från neonatal vart uppe och pratat med mig och informerat mig lite. Sen blev jag åter igen informerad att börjar de bli fullt på Neo kommer vi med all sannolikhet få flytta till vårt hem sjukhus. Känns fel att bli flyttad då det innebär flera extra mil längre än vad det är hit. De kommer även innebära att min man och dotter enbart kommer kunna träffa mig och bebis på helgerna.
Jag har även Träffat kuratorn och vart uppe på ett flödes ultraljud idag.
Men nu är de nog slut för dagen. Väntar på middag, får se om de är något som går att äta...
Längtar efter vårt lilla mirakel!
Längtar efter att få mitt, vårt liv åter men med en ny liten människa i vårt hem. Längtar efter att ligga och trängas i sängen tillsammans på natten. Saknar min dotters allt. (kanske inte trotset)
Jag längtar efter närhet, att få ha min familj hos mig runt mig. Få börja känna mig hel. Jag tappar så mycket viktig tid med min dotter, vi har en bra bit att gå för att hitta rätt när jag väl kommer hem. Att bara få henne att våga tro på att jag bor med dem, att Mamma är hemma och faktiskt BOR med henne. Få visa henne att sjukhuset inte är mitt hem...
Jag har även Träffat kuratorn och vart uppe på ett flödes ultraljud idag.
Men nu är de nog slut för dagen. Väntar på middag, får se om de är något som går att äta...
Längtar efter vårt lilla mirakel!
Längtar efter att få mitt, vårt liv åter men med en ny liten människa i vårt hem. Längtar efter att ligga och trängas i sängen tillsammans på natten. Saknar min dotters allt. (kanske inte trotset)
Jag längtar efter närhet, att få ha min familj hos mig runt mig. Få börja känna mig hel. Jag tappar så mycket viktig tid med min dotter, vi har en bra bit att gå för att hitta rätt när jag väl kommer hem. Att bara få henne att våga tro på att jag bor med dem, att Mamma är hemma och faktiskt BOR med henne. Få visa henne att sjukhuset inte är mitt hem...
måndag 2 maj 2011
Datorn
Skriver från min mobil telefon.
Vaknade vid 05 och har sen dess inte kunnat somna om. Var på sjukhuset klockan 07.
Hamnade på den nyförlösta sidan, bebisar som skriker är jobbigt att höra på..
Ingen Tv eller radio.
Har vart i väg på flödes ultraljud, tagit nya infektions prover och de vanliga Måndags kontrollerna. Skulle starta upp min data för första gången idag. Stängde av den igår kväll helt fungerande. La den i min dator väska. Men idag går det inte att starta upp den och DELL's egna själv lagnings program kan inte ens åtgärda vad felet än må vara. Ingen virus attack hade jag heller. Har inte haft min data i många månader. Men liggande här på sjukhus minns jag inte ens om jag har någon produkt återställnings skiva hemma eller om man ens gjorde en till denna data (stod de som rutin eller rekommendationer är detta gjort) Min man ska titta om han hittar alla saker kvitto och eller någon skiva.. Blev bara så LEDSEN, jag behöver min data av många anledningar. Sen är väl risken stor att alla mina bilder har gått förlorat! :-(
Jag vet inte om garantin går in och täcker upp felet? Och hur länge kommer jag iså fall bli av med min data?
Jag känner mig så ledsen!
Får avsluta nu, har värkar.
Vaknade vid 05 och har sen dess inte kunnat somna om. Var på sjukhuset klockan 07.
Hamnade på den nyförlösta sidan, bebisar som skriker är jobbigt att höra på..
Ingen Tv eller radio.
Har vart i väg på flödes ultraljud, tagit nya infektions prover och de vanliga Måndags kontrollerna. Skulle starta upp min data för första gången idag. Stängde av den igår kväll helt fungerande. La den i min dator väska. Men idag går det inte att starta upp den och DELL's egna själv lagnings program kan inte ens åtgärda vad felet än må vara. Ingen virus attack hade jag heller. Har inte haft min data i många månader. Men liggande här på sjukhus minns jag inte ens om jag har någon produkt återställnings skiva hemma eller om man ens gjorde en till denna data (stod de som rutin eller rekommendationer är detta gjort) Min man ska titta om han hittar alla saker kvitto och eller någon skiva.. Blev bara så LEDSEN, jag behöver min data av många anledningar. Sen är väl risken stor att alla mina bilder har gått förlorat! :-(
Jag vet inte om garantin går in och täcker upp felet? Och hur länge kommer jag iså fall bli av med min data?
Jag känner mig så ledsen!
Får avsluta nu, har värkar.
söndag 1 maj 2011
Ångest
Har haft ett par dagar där jag har känt att livet känns bra, så bra de går under omständigheterna.
Jag har fått träffa min nyfunna vän och spenderade ett par timmar med henne och henns dotter samt min. Åt varsin glass vid havet.
Jag har fått en härlig helg med min man och dotter, grillat som jag älskar och bara fått vara dem nära.
Somnade sent i natt och vaknade upp klockan 07, tankarna far runt.
Har tvättat tre maskiner med tvätt.
Men har inte orkat duscha ännu, inte klä på mig.
Jag känner hela tiden en inre stress och idag har jag sån tyngdhets känsla över bröstet.
Ångest!
Jag har sån ångest idag och det är tungt.
De är jobbigt att se alla kläder som ligger ihop vikta väntan på att bli nerpackade i min bag.
Så otroligt mycket kläder, så de känns som jag ska flytta.
Jag vet inte när jag kommer att kunna komma hem igen, det känns konstigt och fel.
Min dotter frågade mig senast igår; Mamma när ska du åka hem igen..
(Hem = Sjukhuset) Hon ser inte det inte längre som om att jag bor kvar i vårt hus.
Jag har känt dessa dagar som jag har vart hemma, att det ligger oro och irritiation inom mig.
Blir fruktansvärt irriterad på grannen, som har en hund som skäller stup i kvarten.
Och de säger inte till deras hund.
Är såpass irriterad att jag inte ens kan se hur ja ska kunna bli "vän" med dem.
Skäller vår hund säger vi åt vår hund, och vår hund blir TYST!
Vissa mornar börjar denna hunden och skälla strax efter 05 på morgonen, bli väckt av en hund som skäller som en stucken gris är inte roligt..
Kommer vi ens kunna ställa barnvagnen utanför vårt hus, utan att bli väckt av deras hund de inte höjer rösten till?!
Eller ska de krävas att någon av oss får nog på deras hund och säger mer tydligare ifrån än vad vi redan gjort?!
Jag är irriterad!
Jag mår dåligt och jag har tusen frågor som jag önskar att jag fick ett svar på!
Jag märker tydliga signaler att känns lite för mycket just nu..
Jag längtar tills jag i kväll kan få gå och lägga mig och sova, de är ungefär de som jag ser fram emot varje dag. Slippa tänka slippa känna..
Inatt vaknade jag med en väldig värk i underlivet och trodde att något var på gång.
Fick andas mig igenom smärtan, få kontroll över kroppen att släppa spänningen i kroppen då det värkte så otoligt. Hittade kontrollen över min kropp och lät det vara tillslut var det tack och lov över och jag blev smärtfri.
I morgonbitti är jag åter på sjukhuset, mitt andra hem.
-Ångest
Jag har fått träffa min nyfunna vän och spenderade ett par timmar med henne och henns dotter samt min. Åt varsin glass vid havet.
Jag har fått en härlig helg med min man och dotter, grillat som jag älskar och bara fått vara dem nära.
Somnade sent i natt och vaknade upp klockan 07, tankarna far runt.
Har tvättat tre maskiner med tvätt.
Men har inte orkat duscha ännu, inte klä på mig.
Jag känner hela tiden en inre stress och idag har jag sån tyngdhets känsla över bröstet.
Ångest!
Jag har sån ångest idag och det är tungt.
De är jobbigt att se alla kläder som ligger ihop vikta väntan på att bli nerpackade i min bag.
Så otroligt mycket kläder, så de känns som jag ska flytta.
Jag vet inte när jag kommer att kunna komma hem igen, det känns konstigt och fel.
Min dotter frågade mig senast igår; Mamma när ska du åka hem igen..
(Hem = Sjukhuset) Hon ser inte det inte längre som om att jag bor kvar i vårt hus.
Jag har känt dessa dagar som jag har vart hemma, att det ligger oro och irritiation inom mig.
Blir fruktansvärt irriterad på grannen, som har en hund som skäller stup i kvarten.
Och de säger inte till deras hund.
Är såpass irriterad att jag inte ens kan se hur ja ska kunna bli "vän" med dem.
Skäller vår hund säger vi åt vår hund, och vår hund blir TYST!
Vissa mornar börjar denna hunden och skälla strax efter 05 på morgonen, bli väckt av en hund som skäller som en stucken gris är inte roligt..
Kommer vi ens kunna ställa barnvagnen utanför vårt hus, utan att bli väckt av deras hund de inte höjer rösten till?!
Eller ska de krävas att någon av oss får nog på deras hund och säger mer tydligare ifrån än vad vi redan gjort?!
Jag är irriterad!
Jag mår dåligt och jag har tusen frågor som jag önskar att jag fick ett svar på!
Jag märker tydliga signaler att känns lite för mycket just nu..
Jag längtar tills jag i kväll kan få gå och lägga mig och sova, de är ungefär de som jag ser fram emot varje dag. Slippa tänka slippa känna..
Inatt vaknade jag med en väldig värk i underlivet och trodde att något var på gång.
Fick andas mig igenom smärtan, få kontroll över kroppen att släppa spänningen i kroppen då det värkte så otoligt. Hittade kontrollen över min kropp och lät det vara tillslut var det tack och lov över och jag blev smärtfri.
I morgonbitti är jag åter på sjukhuset, mitt andra hem.
-Ångest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)