Ett vinnande år

Mitt år började kämpigt, med ovisshet, Ångest och oro.

I Februari 2010 blir jag inlagd på sjukhuset för operation
efter min tumör på Binjuren fortsatt och växa
och med en osäker washout resultat.
I Mars, dagen efter dotterns femårsdag var de dags att besöka Endokrinolog motagningen
Och får besked om att det var godartat!

Beskedet var som en nystart på livet..
Visserligen tog beskedet några dagar att smälta, att helvetet var över.

I April -Juni gör vi vår första IVF behandling, men negativt besked på TD den 3/6.

I Augusti startade vi upp IVF behandling nr. 2
Och fick ett fint plus.

Det är nog mitt första år sen jag träffade min man där de positiva,

händelserna vann över de svåra!

Jag glädjs så över att livet verkar gå mot den ljusa sidan,

att min man äntligen kan få se mitt rätta jag!

Önskar er alla ett gott slut & ett gott nytt 2011

Berätta

Julafton 2010.
Igår kom svärföräldrarna hit. Hade fått ta 2st Lerigan Comp för att klara av illamåendet och alla dofter av Jul mat. Svärföräldrarna sa inget om magen fram mot 20tiden skulle deras och vår hund ut. Min man och svärföräldrarna går ut. Innan min man gick sa jag du kan berätta för dem då ni är ute.
Min man hade frågat - har ni inte sett något annorlunda här hemma? Allt slutar med att svärmor lagt märke till min mage men inte vågat fråga.
Så nu vet svärföräldrarna, min Pappa och ena syster. Jag ska väl i Januari efter RUL berätta för min mamma och syskon där att vi ska få ett barn till det året. Fast hon redan misstänker det sen ett par veckor tillbaka. Fast vi inte träffas.

Jag har fortfarande en väldigt jobbig hosta.

På kvällen den 23/12 hade lagt mig för kvällen så kände jag av en liten 'kick' i magen Underbart!

Idag den 25/12 gick min man och jag och la oss i sängen och lyssnade en kort stund på bebisens hjärta. Åh de är ju så underbart!

underbart

I morse var dottern och jag hos min behandlande gyn läkare. Blev bestämt att jag skulle fortsätta med min Albyl minor till Nyår. Nytt läkare besök den 13 januari.

Gjorde UL och dottern fick vara med och titta.
När bebisen "vinkade' så vinkade dottern tillbaka till lillasyster/lillebror. När läkaren berättar att bebis har hicka började hon att skratta.

Åh de gjorde mig så glad att dottern fick se, att hon verkligen förstår de är en liten bebis i min mage.
När min man, hennes pappa kom hem från jobbet berättade hon och var så glad och de strålade i hennes ögon.

Angående Barnmorska, så ska läkaren byta BM för mig för ja tycker de är jobbigt!
Ja sa till läkaren att så som jag känner nu så kommer jag inte gå dit mer. Då sa läkaren -då får du med mig att göra.
Sen erbjöd han sig att fixa till detta.

Bebisen fortsätter växa precis som den ska och döljer måtten.


Önskar mina lärare en God Jul!

Det viktigaste

Blir nog inte så att ja orkar lägga upp någon bild idag,

har blivit lite sur och irriterad och där med tappat lusten..

Glömde de viktigaste i det tidigare inlägget och det var att;

Igår började jag känna av bebis och även idag.

UNDERBAR känsla

Ny vecka

I dag hoppade jag in i vecka 15, oj tiden går verkligen undan!
Undra om jag upplever att veckorna går rätt fort, med tanke på jul stressen
och en del att stå i då vi ska ha julen hemma hos oss i år?!

Har tänkt visa upp en bild på magen idag, men vill nog ha hjälp av min man att ta.
Så en bild kommer nog senare.

Igår kräktes jag (igen), idag mådde jag illa istort sett från det att jag vaknade.
Blev att ta en Lergigan comp.
Börjar må bättre kroppsligt efter att vart lite dålig, med en väligt jobbig hosta som höll mig vaken på natten. Skönt då jag måste ha lite mer krafter.


Dock blev jag väckt i morse på ett sätt som fortfarande gör mig "irriterad".
Grannen ringer, pratar jätte högt jätte fort. Kändes som om hon gapade.
Sa att hon skulle vilja låna min mans bil, för han är väl hemma?!
För min bil startar inte sa hon.

Lämnar över telefonen till min man som fortfarande sov.
Efter att han även blivit irriterad, och stressad av henne
så slängde han på sina kläder och går ut till hans bil.
Men hans bil startade inte heller!
De är helt enkelt för kallt, 22 minus grader här.
Vilket inte är jätte ovanligt här nere
Så grannen fick be sin man köra henne.

Jag blev utan bil, för min man behövde bilen till tandläkare tiden och sen köra till jobbet.
När man ringer ens grannar och de är mörktlagt i hela huset, kan man inte ha minsta vett att
inte "gapa" så i telefonen och stressa människor som ligger och sover?!
Efter detta kunde jag inte somna om, var irriterad och blev aningen sur.
Min dag hemma med dottern blev att vi blev helt instängda i huset.
Och kunde inte åka i väg och fixa lite.


I morgon bitti, redan vid 09 ska jag till Sjukhuset till min ansvarige läkare.
Får ta med mig dottern.
Och i morgon tar egoisten jag inte hänsyn till om min man behöver en bil för att komma till
sitt jobb.
Min hälsa och bebisens går i första rum, för det är om blodförtunnande medicinen bland annat vi ska parata igenom om hur och när jag ska sluta med den.

Ska se om jag kan vila lite i soffan, mår illa och lite små ont i magen.

BM besök och Hjärtljud

Idag var det meningen att jag skulle få träffa BM: M!

Hon som var sjuk sist.

kom in till en BM hörde inte riktigt vad hon sa i början.

Vi börjar prata lite, jag tog upp vad den andra BM sagt då vi gjorde KUB.

"Då får vi hoppas att allt kommer att gå bra nu"

Och hur orden hade gjort så ont inom mig,

Jag är inte rätt person att säga så till.

Så jag frågade igen om missfalls risken, och när jag kan förvänta mig

att få börja tro på att vi ska kunna få ett andra barn.

Hon förväntade sig att Vi faktiskt skulle få ett barn.

Berättade lite om min ute blivna glädje.

Vi lyssnade idag på bebisens hjärtjud, som slog 134 slag/minut.

Hon sa, ni kanske får en pojk denna gången.

Sen sa hon något "konstigt", men kanske var för att försöka vara rolig?!

Hon frågade om det var min mans spermier? och han kanske bestämde att de

skulle bli en pojk denna gången då han lämnade..

Jag förstod nog inte de roliga, eller poängen..

Hon mätte magen, men glömde fråga vad de visade.

Jag fick en ny tid till henne då jag är i vecka 20

(men innan dess ska jag ju på rutinultraljudet).

Hon skrev även en remiss till vattengymnastiken

så att jag skulle få börja redan i vecka 24.

De är ca 33-34 grader i poolen,

Men jag hoppas innerligt att dagis kan vara snälla att byta tid så jag

kan få gå där för mina foglossnings problem.

Innan jag skulle gå, berättade bm att hon hett A-L.

Så den BM jag skulle haft, som är ultraljuds ansvarig var på jobbet idag.

Men av någon anledning fick jag komma till A-L ialla fall.

Kommer ta upp detta med ansvarige chefen på gyn, förlossning och BB

om vad de är som händer.

Vi hade gjort upp en plan hur min graviditet skulle se ut, och då gillar jag inte att

jag får träffa fel folk.

Byter jag får jag träffa en tredje BM.

Så jag vet inte, jag låter min läkare avgöra.

BM satte upp mig på föräldra utbildning och skulle försöka få på "hemma plan"

i stället för i den staden.

men den lär jag säkert få gå på själv, då vi ingen barnvakt har.

Till min läkare ska jag och dottern till den 23.e December.

Om 27 dagar är de dags för rutin ultraljudet, Oj oj oj så fort allt går undan!!

Till Lilla Grodan!

*********************************************

Jag har sån dum hosta, så jag vet inte vad jag ska göra
snart. Ringde vårdcentralen som skulle ringa upp mig med besked om de fanns någon medicin att ta då man var gravid. skulle höra med läkaren.
Men efter 2 timmar var de ingen som ringt.

Så jag ringde igen, och fick tillsvar av någon annan att min "husläkare" jobbar inte förens i morgon.

Har Mollipect hemma, men vet inte om de är okej att ta?

Snart dags

Snart ska jag ta och köra iväg till barnmorskan.
Träffa den "ansvariga", förhoppningsvis jobbar hon idag.

Först tänkte jag köra till klädaffären och se om ja kunde hitta mig något att ha på mig
på Julafton. (men har inte så stora förhoppningar).
Gäller att ta på mig rejält med kläder, vid den staden blåser det extra mycket jämnt.

Och jag är redan förkyld och har en väldig jobbig hosta.
Min man blev lite orolig för mig, då jag tidigare har hamnat på Akuten för att sen bli inlagd
då jag haft lite andningssvårigheter.
Men tänkte höra med BM om hon har någon kunskap om man får ta någon sorts hostmedicin vid graviditet. Får lite ont på höger sida av ryggen, men mer in åt ryggraden ibland då jag hostar.
Ingen feber så de är säkert ingen fara.
Men hade vart skönt att få sova de timmar som jag kan.

Måste bara berätta något gulligt sagt utav dottern igår,
Då jag stod och skulle försöka laga middag.
Jag hulkade och hulkade så tårarna kom, och dottern säger allvarligt.

-Mamma, det är så när man är gravid!


I morse när vi satt tillsammans i min säng och tittade på Tv:n
säger hon till mig.
-Mamma jag älskar din mage så mycket, den är så mysig!

Hon älskar att hålla på att klappa magen :-)

Något mindre trevlig upplysningen hon kom med i morse,
Men mamma då, vilken stor rumpa du har fått!
*gah* unge ;-)

Ny dag..

En ny dag och nya tag..

Mår bättre psykiskt idag (tack o lov),
Vaknade dock strax innan 05, sen kunde jag inte somna om.
Så nu är jag trött!

Idag la jag märke till i morse att min mage har ändrat lite form, från den tidigare sett ut på morgonkvisten, den har blivit lite så där "miffo" ;-)
Platt under brösten, för att vid naveln bli en kula.
Jag har små skrattat åt de nu på förmiddagen.
(tur att man kan roa sig lätt)

Nu har jag även insett att jag M Å S T E få tag på ett par nya Bh.ar!!
Kommentarar en 5½ åring hur det ser ut, så är det nog illa.

Ute snöar det, vart ute och skottat men allt har jag inte orkat ta.
Särskilt inte de som plogen tagit med sig ifrån gatan, för det är så tungt
Kanske blir jag lite mer enveten senare så att jag kan få krafter att få bort det?!
har dammsugat nedanvåningen och tvättat golven, vart ute med hunden och snart dags ut igen. Lekt med dottern och gjort "kokosbollar".

Idag kom dottern och hade målat ett hus med två våningar,
På ena våningen hade hon målat sig själv. Där nere hade hon målat mig, och lilla bebisen i magen :-)
I morgon hade jag en fundering till att åka med en buss som kör upp till Ullared,
det som gör mig lite osäker är vädret och om jag klarar av att vara ifrån min man en hel ledig dag. En dag som vi hade kunnat haft tillsammans, får alltid så dåligt samvete att vara ifrån varandra då han väl är ledig.
För dessa lediga stunder är så guld värda.

Ledsen

Jag vet inte om det har börjat bli för mycket med alla negativa besked.
Loggade in på bloggen innan jag gick och la mig,
Där en läsare lämnar min blog, då dennes bebis dött i vecka 15.

Gick och la mig och grät...

Allt börjar kännas som det äter upp mig,
Jag mår inte riktigt bra.
Min man säger åt mig -Sluta upp och gå till dina sidor.
Kanske är de det som jag får göra en tid fram över.
En tid tills jag kan få bli gratulerad att vi ska FÅ BARN,
och inte behöva höra att det faktiskt kan gå fel.
Men om jag tänker efter så finns de väl inte en endaste period
i en graviditet som kan kännas säker.

Man kan förlora sitt barn någon dag innan förlossning,
Man kan som en god vän till mig förlora sitt barn i vecka 21.
De finns dem som förlorar tidigt, Ja man kan förlora när som.
Förbannade Barnmorska som sa "Nu får vi hoppas att allt kommer gå bra"..

Jag måste komma upp och ur detta helvete att
tänka och känna.
För jag kan ta mig tusan inte känna någon glädje!
Jag är inte så ofta glad, jag känner mig mest ledsen orolig.
Jag är så van att ha sån otur,
så de känns att de bara väntas.....

Min man har till och med påpekat,
i samtal med mig.
Att jag trodde att jag skulle få vara mycket gladare.
Jag har mina små stunder, och de är en himla tur, att min man och dotter får se att mamma kan le och ha framtids drömmar. Hopp och tro emellanåt i hemmet..

Jag är så innerligt ledsen att jag inte kan få tillåta mig att
VISA upp mig som gravid,
Våga vara glad utanför hemmets fyra väggar.
Ha en TRO på att det är vår tur nu.
Solen ska få lysa in i vårt liv, för en gångs skull.
Jag vet inte om jag är för skadad av allt som har hänt.

Får jag inte, och vågar jag snart inte
"visa världen" så känns de som vad är det för mening.
Men jag är så otroligt rädd!
Min pappa och min syster vet om att jag är gravid,
sen är de ingen mer i våra familjer som vet om det!
Svärföräldrarna ska komma hit på julafton,
men jag börjar känna lite panik..
Jag vet inte om jag vill eller vågar visa upp mig och berätta.
Gör jag de, kommer jag be dem hålla de hemligt och inte berätta för någon.

I bland känner jag mig starkare och vill berätta för människor,
då känns det pirrigt i magen.
Och respekten kommer in att berätta för våra anhöriga först innan man går
ut med de till andra.

Jag är så rädd att bli snnuvad på den glädje och framtids tron jag har.
Mitt osäkra jag tar ner mig, så fort jag får höra om andra som det går fel för.

Sen att jag tidigare fått en kommentar, att då ökar vår chans att de faktiskt ska få gå vägen.
De orden har vart rätt tröstande i natt.
De gav mig mer hopp om allt.

Jag rycker väl upp mig snart, behövde bara få skriva av mig.
Kanske mår jag bättre om en stund, då det tunga fått komma ur.
Jag kanske kommer att kontakta Kuratorn på Gyn mottagningen, som jag innan har gått hos.
Jag får se om jag reder upp mina tankar.
Men det gör jag säkert, men hon är en underbar person att prata med.
Jag kommer vara ibehov att prata med henne.

En tid

Jag vet nog inte vad jag ska skriva, jag håller väl bara andan och hoppas tiden går på.
Har vart en del dåliga besked med vissa som jag följt,
Har tagit avstånd tills jag kände mig starkare.
Men igår var de ytterligare 2 som förlorat sina små,
det gör bara så fruktansvärt ont
Ännu mer en bekräftelse hur känsligt allt är...

Igår var det Lucia firande i kyrkan,
så vi struntade i gymnastik avslutningen.
Satsade på att äta middag alla samlade,
dock blev de inte så då dottern inte vill äta!
Men körde dit och jätte mycket folk, fick dåliga platser längst bak.
Men stunden var så vacker, massvis utav tända ljus.
Fin sång och en allmän fin stund.
I år grät jag inte i kyrkan, något som jag har gjort de sista åren..

I går gjorde jag "bort mig" inför min man..
Gjorde bort och gjorde bort, men väldigt pinsamt.
Vi hade tagit ett bad tillsammans, men fick gå upp då jag mådde så illa.
Börjar att hulka, han sa till mig -"Toaletten är bakom dig"
Nej nej jag ska inte spy.
Hej hopp och kom de..
Jag skäms något fruktansvärt att spy inför andra människor.
Jag gick och la mig i sängen, kämdes och mådde illa.
bad om ursäkt, men han sa bara de är väl inget att be om förlåtelse för..

Sen tog min Angelsound och lyssnade på liten,
Liten buse i mage som förflyttar sig bara en liten stund efter att jag hittat den
letade upp bebis 3 gånger.
Men roligt att de var en mer aktiv tid på dygnet som bebis var vaken.
Annars har bebis legat rätt stilla, förutom att man hört att den på något sätt har rört sig men ändå legat still på platsen.

KUB resultat

I Fredags var min man och jag iväg och gjorde KUB undersökning.
Resorna till och från sjukhuset tog 3 timmar.
Klockan 14.30 var det vår tur.

Hon började att göra UL,
I där låg bebis helt stilla.
Jag frågar -lever den?!

Hon visar att hjärtat slår.

Undersökningen pågår och fortsätter,
Efter 1 timme och 10 minuters UL är hon äntligen klar med KUB undersökningen.
Bebisen "vägrade" att vända sig om,
utan envisades med att ligga med ansiktet uppåt mot oss.

Jag fick ställa mig upp en gång och hoppa och skaka kroppen.
2 gånger fick jag vända mig om för att försöka få bebis att flytta sig.

Bebis höll väldigt mycket vänster hand uppe vid huvudet,
I alla fall på vänster hand hade bebis fyra små fingrar och en tumme :-)

(jag har lagt in en bild på bebis till höger av min blogg)

Risken för att bebis skulle få Mb Downs
Var innan UL 1:691
Efter UL 1:3283

Risken för Trisomi 18 är 1:23383
Risken för Trisomi 13 är 1:66848.

Så det kändes underbart skönt att veta!

Min moderkaka ligger bakåt och högt placerat.
Livmodern gick ända upp till naveln.
Bebisen var 6 cm från huvud till rumpa

Hem med mig fick jag 6 bilder gratis
och sen så köpte jag en CD skiva med bilder och någon film snutt då bebis flyttar sig, vänder sig.

Idag är jag nervös

I dag ska jag och min man iväg till ett sjukhus som vi aldrig har vart på innan,
det blir andra gången som jag åker till den staden.
Men då tog vi en annan väg, att köra dit kan väl inte vara så svårt
men att komma till Sjukhus områden och hitta rätt byggnad kan i vissa fall
bli mycket stressande för mig.

Idag är det nämligen dags för KUB undersökning,
och jag är riktigt nervös.

Berättade nyheten

Jaha!
Då jag hämtade hem dottern idag berättar hon

-Mamma idag berättade jag för X, X och X
att jag ska bli stora syster.
Och de frågade när,
då svarade jag till Midsommar..

Då har hon berättat för sin mentor och 2 fröknar.
Kunde de inte fått vart hemligt iaf veckan ut
så att vi vet att allt är bra med lillen i morgon?!

*nervösa morsan*


De är väl bara till att se glad ut, och vara stolt över liten att
hon faktiskt kunnat hålla hemligheten såpass länge.

Magen

Min mage innan, plus

Min mage 12+0

Har handlat

Jag har glömt av att jag har shoppat, dock prövade jag aldrig byxorna i butik,

men då jag väl prövar här hemma så undrar jag om

Inte byxorna sitter väl tajt? Eller de kanske den modellen ska göra?!

och om skjorta får mig att se ut som ett tält?!

Sen vet jag att jag måste köpa mig en ny kamera!!!

Fråga

Försökte igår kväll och även tidigt i morse att pröva lägga ut, bebisens hjärtljud på bloggen.
Efter den stått och "laddat upp" i en timme är den fortfarande inte klar.
Någon som vet varför det blir så?!

Tusen tack!

Tusen hjärtligt TACK till er som kommenterar.

Det betyder så mycket och gör mig så glad

att de finns någon som skriver :-)

Natten och lite vardags lyx

Vaknade trött som bara den i morse, tittade på klockan 08:45.
Visserligen har jag vaknat upp ett par gånger i natt igen, och fått gå upp.
Men även blev väckt av min mans 5 olika alarm signaler på sin telefon vid 5 tiden i morse.

Vaknade med lite frossa, ont i nacken, ryggen och höfterna.
Min dagliga huvudvärk samt illamåendet som återkommit.
Läste någonstans att symptomen kan återkomma?!
Men inte trodde jag att de skulle ske.
Men någon magsjuka har de ju inte brutit ut ännu på alla dessa dagarna,
Minskad aptit och fått lite avsmak från vissa saker.
Igår kunde jag inte ens laga middag.
*skäms*

Idag var dottern och jag ute i mataffären och köpte hem lite mat,
då passade jag även på att köpa WELEDA´s Havandeskapsolja,
Får vi väl se om den kan göra underverk, eller kanske minska eventuella nya bristningar.
Annars är det skönt att få smörja in min mage, och även min man göra det ;-)

Passade även på att unna mig den nya Gravid tidningen.

Tårögd...

Fick idag hem vår Angelsound som vi köpt.
När mannen kom hem la vi oss i sängen med hörlurar på oss.
Hörde mig själv, och letade en liten stund.
Lite mer till höger,

pick,pick,pick,pick

hjärtat slog på som bara den.
Hjärtat kunde man inte missta sig på.

Jag blev helt tårögd..

Halvt fira

Idag får jag väl halvt fira, eller vad säger ni?!

För riktigt fira ska vi förhoppningsvis kunna göra på Fredag,
efter KUB/NUPP undersökningen.

Har idag tagit kort på magen, får se om jag vågar visa bild.
Får i så fall leta upp en bild från innan så man ser skillnad

Har fått vad jag kallar det för Graviditets huvudvärk,
huvudvärk i stortsett varje dag.
Inatt har jag sovit jätte dåligt, vaknat och fått gå upp och kissa ca 4-5 gånger.
Vridit och vänt mig, haft ont i höfter och lite i ryggen.
Sen har jag haft illamående de 2-3 sista dagarna.

Sammanväxningar

Min man körde in mig efter att Vårdcentralen gjorde bedömningen.
Sköterskan ville först sätta mig till kirurg, men i och med att jag var gravid tyckte han att jag kunde gå till gyn först.
Fick komma in, de tog blodtrycket, temp, sänkan och urin prov och kallade på läkaren.
Efter en stund kom han, varför ska "alla" vara så konstiga genom att ifråga sätta
Om jag är gravid, då jag säger jag är gravid och de står på min anmälan.
Med mera.

Jag visar vart jag har ont, och förklara att de känns precis som om jag har en stor cysta.
Han känner på magen, han gör en gynundersökning och sen kollar med VUL.
Då är ultraljudet halvt sönder, så tog man med staven så såg man bara halva sidan på skärmen och bara en bit av bebis.
Han skulle ta vanliga UL apparaten, den fick han "hel bild" med.
Kollade och skulle se om han såg något, men han sa att allt såg bra ut i magen.

Utan förklarar att det jag känner är säkert sammanväxningar i från operationer.
(Nog för att min gyn läkare och kirurg sagt att jag kan känna av sammanväxningar senare ifrån Februari -10 operationen)
men visst är det inte omöjligt att känna av alla andra sammanväxningar från alla operationer.
Men det kändes lite konstigt, konstigt att smärtan kan göra så otroligt ont.

Jag får väl vara nöjd med svaret, och ta mina Alvedon och vila som han sa åt mig att göra.

vaknade med smärta

Vaknade med att ha ont på vänster sida av magen. Har försökt orka komma i väg men tyckt att de gör för ont. Reser jag mig upp gör det ont, ligger jag helt still är de rätt okej. I bland kan jag känna av dovt ont att bara andas. Rätt skönt att ha benen böjda uppåt då jag ligger på rygg men gör ont om jag rör dem. Gör väldigt ont att resa mig från liggande till stående så att de tar ett tag innan jag kan stå upprät. Gör ont om jag ligger på vänster sida. På ett sätt skulle de vara skönt att få komma in att någon kunde kolla upp vad som står på. Har tagit 1gram alvedon men inte hjälpt något. Men jobbigt att köra in och särskilt då de snöar.. Jag vet inte hur väg laget är. Jag vet inte om jag orkar sitta på akuten. Då de är så skönt att ligga i sängen. Men jag blir lite nervös då jag inte känner igen smärtan. Jo lite känns som då man har en cysta på äggstocken. Känns nästan som något vrider sig på ett ställe. Känns ju pinsamt att komma in och troligtvis få träffa en gyn läkare.

Oron från starten

Ibland tvekar jag, står allt rätt till?!
Varför mår jag såpass bra för? och andra fortfarande har så mycket symptom?!

Tankarna mal, och ibland är jag extra mottaglig och börjar tänka.
Sen då de börjar bli för mycket, börjar jag att tänka att
han där ovan kanske vill att jag ska få må så bra som möjligt nu?

Och att min uppgift nu är att våga finna en tro på det goda,
att de faktiskt står rätt till.
Att våga växa som människa inom mig.
Kanske har jag lidit tillräckligt med fysiska besvär och sjukdomar,
så att jag blir skonad nu att inte må så fruktansvärt dåligt?!

Men idag hade jag önskat att vi hade kvar vår tid till privat kliniken på söndag.
Men jag ska försöka vara stark!

Först strävade jag som en tok efter detta efterlängtade plusset,
Trodde att bara jag får det så är allt frid och fröjd.
Men olika sorters oro, funderingar bytte plats med varandra.
Trodde att jag skulle klara detta så mycket bättre, än vad jag har gjort.
För det var så mycket svårare än vad jag kunnat ana.

Först var det nedreglerings spray,
Sen börja med sprutorna, då började en "oro" att jag inte skulle
få tillräckligt många bra och fina blåsor.
När man plockat ut äggen, började den andra oron
Kommer de att bli befruktade?
Kommer de att dela sig?
Kommer jag att få något ägg tillbaka?!

ET dagen kommer, ingen har ringt i från kliniken (ÖK)
Beskedet att 1 ynka ägg är bra, och är max 10% fragmenterat
delat sig bra och gjort AHA på.
Alla de övriga äggen bara fått kasseras.
Får se på lilla embryot på en stor Tv skärm som de förstorar upp till maximalt.
När de zoomar ut inser jag hur litet de verkligen är.
Och vara så litet inser jag fakta hur skört allt är!

Sen börjar oron, kommer embryot fortsätta att dela sig?
Kommer de att fästa?
Tanken att veta, att vi inte denna gången heller fått något till frysen
gör ruvardagarna lite tyngre.
Jag frågade en Embryolog om procent chansen att lyckas detta
försök vi gjorde.
Och fick siffran ca 31%
Dumt att fråga, jag skulle ha låtit bli.
Började analysera procenthalten
Och kom fram till i min tröst
hur mycket vi än älskar med varandra så är vår procent 0%
när i cykeln vi än gör det.
Nu har vi iallafall fått 31%

Siffran var tung på något sätt.
Jag ångrade mig så att jag frågade.

Allt som ruvardagarna gick, så hade jag inte samma glöd
positivitet som första försöket.
Hoppet sjönk, självförtroendet fick sig en rejäl törn
Jag hade målat upp mig en bild
från att vara steril, till att göra IVF så skulle de ju bara gå på första försöket.

Började att tjuvtesta redan på RD 5 av 15 dagar, Minus.
Jaha!

RD 7 ultra svagt +
och så fortsatte resan.

Att tjuvtesta var egentligen dumt,
men jag var bara tvungen att följa utvecklingen vad som hände.
Sen att mitt speciella graviditets symptom kom så
var de svårt att motstå att testa.

På TD får jag plus, svårt att förstå fast jag har testat så många gånger redan.
Glädjen blev mer en ny oro,
allt efter dagarna gick, och sen invänta dagen som vi skulle till kliniken
var jätte jobbiga.
En rejäl oro, finns de ens något där överhuvudtaget..
Jag höll andan i många dagar,
jag ville få vara så glad, ville verkligen få tillåta mig att vara glad.

Dagen då de var dags att komma till kliniken mådde jag illa av oro och jag
satt och skakade.
Han bekräftar en levande graviditet.
Ska jag vara glad nu?!

Gratulationer som innan har kommit har vart
-Grattis vad roligt, hoppas det inte blir missfall!

Vad tusan är de för en gratulation?!

Hela tiden önskade jag att de som visste,
skulle våga tro för mig.
Tro och hoppas då jag inte har vart stark.

När vi fick se en liten bebis där hjärtat slog
så insåg jag hur liten den egentligen var.
Där med kom insikten hur skört allt är.

Sen nu vandrar jag till en slags mållinje nu
där man börjar passerar de kritiska veckorna.

Snart kanske även sjukvården kan sluta med
kommenterar att det är skört än och man måste ta de lugnt?!
Den dagen då folk runt omkring slutar att sända ut signaler till mig
att de inte är så skört den dagen kanske jag fullständigt kan andas ut?!


Jag är glad för de dagar och stunder då jag får vara så glad och positiv.
De stunder jag är en stark människa :-)

Jag trodde att det skulle vara lite enklare,
men troligtvis är det så
Det man så innerligt längtat efter
och det man så högt älskar
Är man så otroligt rädd om.

Något jag inte förstå mig på är min psykiska spärr,
rädslan att låta någon få se att jag är gravid
här jag bor.
Rädd för om de skulle gå fel, att ingen igen ska få se att jag inte "lyckades".
Jag är en person som lätt trycker ner mig själv,
klankar ner.


Finns en låt som jag tycker är rätt fin, tagit bitar ur texten
som förklarar hur allt kan kännas ibland.


Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort


***************************************************

Må så gott, och ta vara på dig!

Avslöjad

Min Pappa ringde mig i Måndags 29/11 erbjöd oss att få följa med på All inklusive resa i Maj.
Så att jag får fråga läkaren först.

Igår den 1/12, och bad mig höra med läkaren om jag kunde följa med på semestern.
Jag frågade när de hade tänkt att åka.
Svarade 13-20 Maj.
-De blir nog för sent svarade jag.
Försent för vad då, svarade Pappa.
För nära förlossningen!

-Är du gravid?!
Då får jag lov att gratulera,
När blev du gravid då?!

Tok!

Men de är synd att vi inte kommer att kunna följa med,
Fick tacka nej till resan i Maj i år med, då höll jag på med IVF nr 1.
Missar en trevlig vecka med alla samlade.
Och födde jag i V. 38 vågar jag inte komma hem i vecka 36 ca!


Min mamma vill jag inte berätta för, men hon misstänker och de får hon göra bäst hon vill.
Och är hon redan säker så får hon vara det.
Vi kommer troligtvis berätta för Svärföräldrarna nästa helg, om allt visar bra på KUB.

Idag då jag skulle ut i snö vädret sa min man till mig igår att jag fick låna hans Termobyxor, visst.
Tog på mig dem idag, Åh som de tryckte över livmoder trakten!
Fick dra ner dragkedjan, och hade bara knappen hårt åt sittande över magen.
Skulle sätta mig ner på golvet för att hjälpa dottern ta på sina ute kläder innan dagis.
*Poff* åkte knappen upp! Dessa byxor har jag ju halvt drunknat i över magen och fått spänna åt så mycket. Nu fick jag gå med öppen dragkedja och knapp och tröja och jacka över.

Finns de mamma Termobyxor?!
Tror knappast de, men jag får väl gå med byxorna uppknäppta.