En tid

Jag vet nog inte vad jag ska skriva, jag håller väl bara andan och hoppas tiden går på.
Har vart en del dåliga besked med vissa som jag följt,
Har tagit avstånd tills jag kände mig starkare.
Men igår var de ytterligare 2 som förlorat sina små,
det gör bara så fruktansvärt ont
Ännu mer en bekräftelse hur känsligt allt är...

Igår var det Lucia firande i kyrkan,
så vi struntade i gymnastik avslutningen.
Satsade på att äta middag alla samlade,
dock blev de inte så då dottern inte vill äta!
Men körde dit och jätte mycket folk, fick dåliga platser längst bak.
Men stunden var så vacker, massvis utav tända ljus.
Fin sång och en allmän fin stund.
I år grät jag inte i kyrkan, något som jag har gjort de sista åren..

I går gjorde jag "bort mig" inför min man..
Gjorde bort och gjorde bort, men väldigt pinsamt.
Vi hade tagit ett bad tillsammans, men fick gå upp då jag mådde så illa.
Börjar att hulka, han sa till mig -"Toaletten är bakom dig"
Nej nej jag ska inte spy.
Hej hopp och kom de..
Jag skäms något fruktansvärt att spy inför andra människor.
Jag gick och la mig i sängen, kämdes och mådde illa.
bad om ursäkt, men han sa bara de är väl inget att be om förlåtelse för..

Sen tog min Angelsound och lyssnade på liten,
Liten buse i mage som förflyttar sig bara en liten stund efter att jag hittat den
letade upp bebis 3 gånger.
Men roligt att de var en mer aktiv tid på dygnet som bebis var vaken.
Annars har bebis legat rätt stilla, förutom att man hört att den på något sätt har rört sig men ändå legat still på platsen.