Vikt ångest

Längtar tills dess att bebis blir större,
få känna av bebisen oftare och ännu mer tydligt.


Något som jag inte vill tänka på,
är min viktuppgång med bebisen i magen.
Märker dem som "skryter" med att de kanske till och med inte ens gått upp ett hekto,
utan ligger minus.
Roligt, roligt att vara den som senast vägde mig hade gått upp 6-7 kilo..
Och sen mått dåligt av viktuppgången och vägrat väga mig igen..

Jag önskar att jag inte har min vikt problem i ryggsäcken,
har vart kraftigt överviktig, som av egen maskin gick ner lite mer än 40 kilo.
Sen på de att jag gick upp efter min friskförklaring, och i samband med hormon behandlingarna i våras och den andra behandlingen som ledde till plus.
Trodde aldrig att man skulle gå upp så då man gjorde IVF.

Så sätter jag ihop vad jag vägde i Februari 2010, och nu är de katastrof!
Jag vet ju hur jag ska göra, behöver göra för att hålla vikten.
Blir ledsen på mig själv hur jag kan vart så slapp och släppt detta under dessa veckor.
Kanske får ta fram mitt matschema igen, börja väga maten till en början.
För dietisten har ju sagt att jag i början av graviditeten kunde räcka med 1600 kcal till mer i mitten/ slutet av graviditeten öka genom att äta 1 smörgås och ett äpple extra.

Jag vill helst inte behöva tänka på mat och vikt, jag vill njuta av vår sista graviditet..




I fredags fixade jag barnvakt, tog med min man ut på resturang och sedan på Bio, för att fira honom i förskott på hans 30 års dag som han fyller denna veckan.
Sen på Lördagen, åkte vi tillsammans med ett par vänner med barn till Bio.
Så helgen har bestått av Bio =)

Idag har jag tagit fram Grillen, så nu ska köttbitarna läggas på, sallad ska fixas och de ska dukas.
Ha en mysig och skön Söndags kväll!

Magbilder

Precis plussat

V.20 19+1

V.20 19+1


Magbilder vecka 20

Härliga natt, men onda rygg!

Jag har fått utskrivet Lergigan Comp samt vanlig Lergigan.

I Lergigan Comp har de tillfört koffein, och den vanliga ingen.
Den gör att iaf jag blir trött av den vanliga Lergigan.

Då jag fortfarande mår illa, och en ofarlig medicin som min läkare skrivit ut.
Så tog jag en vanlig Lergigan i går vid 18.30 tiden.
Strax innan 22 hör jag min man säga åt mig,
-Gå och borsta tänderna och gå och lägg dig!
Till slut kommer jag upp och gör mig i ordning för natten
och somnar bums!

Sen att jag vaknar och måste gå upp och kissa vid 00, 03 och 06.00 är en annan femma.
Och att jag vaknat upp flera gånger av att min rygg gör så otroligt ont!

Men idag blev jag väckt vid 08.30 att dottern ville ha frukost..
Vad underbart att kunna få sova så här!
Känner att jag börjar bli lite mer hel som människa.
Någon sån här natt till så!


Men de jag inte förstår att de har mer och mer börjat göra ont i min nedre del av rygg,
och gör jätte ont efter en liten stund om jag ligger på ryggen,
idag kände jag även av de då jag var ute på en morgon runda med hunden.
De är mest då jag ska sova.

Någon som har någon idé om varför så säg gärna till!

Önskar mina läsare en riktig skön och trevlig helg!

(i helgen ska vi troligtvis hämta hem City korgen som har kommit in till butiken efter beställningen.. Tidigare än de själva trott)

Vecka 20

Vecka 20!

Wow vad skoj...

Ska se sen om jag orkar lägga in en bild på magen.



_______________________

Har vart ledsen idag, av saker som har hänt och
att ha helt enkelt är så trött.

Hunger

Känner nu förtiden en konstant hunger, inte bra för vikten..
Och på sikt inte bra för samvetet och ångesten.

Jätte törstig på kvällstid och dricker lätt en liter vatten.

Just nu är jag trött, illamående och ont i huvudet,
och får hoppas att jag inte håller på att bli sjuk.
Vissa föräldrar släpar med sig sina sjuka barn till gympan igår,
behöver de vara hemma även idag så var väl inte barnet tillräckligt friskt?!
Förlåt för mitt gnäll, men är trött på att man tar med sina sjuka barn och utsätter alla andra för att bli sjuka..
Mer än vad riskerna är ändå.
så *gnäll gnäll*






*

totalt onödigt inlägg

Denna tröttheten

Har efter en jobbig helg sovit väldigt dåligt och väldigt lite.
Inser att vissa stjäl ens energi och förvränger ett o annat.

Sen har dottern haft någon slags överskotts energi, så natten till söndag somnade hon
00.40.
Natten till idag så hann jag somna innan henne, och de var vid 23.
Men då jag vaknade första gången 00.30 låg min man och dottern och sov.
Sen vaknade jag vid 03 var uppe och vankade.
Var uppe vid 04 och var vaken 04.50
Sen blev jag väckt av min man 05.45 som sa hej då.

Så mitt mål att gå upp 06.50 för att hinna i tid till dagis/förskolan kl. 08.15 Gick inte.
När klockan är 08.20 vaknar jag Oops!


Under dagen har jag försökt att göra något vettigt,
men insåg att de bästa som jag kunde göra idag var att gå och lägga mig.
Innan jag stiger upp märker jag av bebis som buffade i magen.
Tack älskade liten i magen, att du förgyllde min dag!

Detta behövde jag verkligen.
Nu är det dags att gå och hämta hem dottern, när vi kommer hem blir de att börja rulla lite köttbullar och laga lite mat.

Handlat till Lillebror

Tänkte visa upp lite saker som vi har köpt till Lille bror.

Allt är dock inte med, men tänkte visa kläder som ja hade på nedanvåningen.

Denna är i stl 74, den svarta västen

Hoppas inte att denna "You are my sunshine är för "tjejig"

Fyndat till spjälsängen, aldrig fel!

Jag gillar Spöket Laban

Detta är tänkt bebis ska ha senare, i stl 68 & 74

Så trött

Sovit lite så där i natt, men dock bättre än natten till igår.
Idag var de dags för dottern att åka till vårdcentralen, då dottern skriker då hon kissar.
Precis innan vi ska köra börjar jag spy...
Då önskade jag mig att
"om de ändå vore magsjuka", för då visste jag att de snart skulle vara över!

Vi kör till vårdcentralen, läkaren undersöker henne och konstaterar att blåsan är full.
(jag ringde vårdcentralen igår kväll med vid 19.30 då jag var orolig för att dottern inte hade kissat sen 15- 16 tiden)
Men då vi kommer till VC har dottern inte kunnat kissa på ca 17 timmar.
Vi får en akut remiss till barn mottagningen, där vi sen skulle ner på ett ultraljud över blåsan och innan de fick hon smärtstillande.
Efter 21 timmar kunde hon äntligen kissa.
Vi körde vid 09 i morse och var hemma 15.40.
Dotter fick antibiotika och ska ha smärtstillande.

Så nu är jag helt slut!


Ville berätta något underbart som hände igår kväll innan jag somnade.
Jag kände att bebis rörde sig, ville chansa och hoppas på att bebis skulle röra sig något mera.
Helt plötsligt känner jag i min vänstra hand, snabb buff, en lätt sådan.
Jag blev alldeles varm inombords.

Glad

En underbar känsla, en glädje att jag äntligen är gravid.
Jag är äntligen glad, så glad har jag inte innan varit som den glädjen som jag känner nu.
Förväntningarna, drömmarna börjar komma ikapp.

Dock saknar jag rörelserna och buffarna, och hoppas lillen börjar snart att göra så att jag känner av den oftare och tydligare.

Igår var jag och handlade med en väninna, skulle handlat något till min man som fyller jämnt om 13 dagar, men kom hem med kläder till mig och något plagg till bebis och påslakan till spjälsängen.
De är skönt att dottern inte blir avundsjuk, utan att hon blir så glad om jag köpt något till bebisen.

I morgon bitti ska dottern i väg till läkaren, jag misstänker att hon har urin vägsinfektion.
Tyckt de vart konstigt att de har kommit i trosorna.
För två dagar sen började hon nämna att de gjorde ont då hon kissar.
Till idag då hon skriker så fort hon måste kissa.

Har nu på eftermiddagen bakat en choklad sockerkaka blev så otroligt sugen :-)

Läkar samtal

Idag ringde min läkare upp mig, och bad om ursäkt att han inte haft möjlighet att kunna ringa mig innan.

Jag tog upp resultatet ifrån RUL, och diskussionen som de hade blivit med barnmorskan.
Jag kan bli på ett sätt då jag blir arg och inte minst orolig, och frågade han rakt ut.
(och min läkare kan ta mig rätt efter alla dessa år!)
Ljuger du för mig? eller är det fel på barnet?

Han berättade att ultraljudet kan diffa på 7-10 dagar,
och att allt är bra med mitt barn.
Så jag behöver inte vara orolig!
Jag tog upp detta att jag sagt till BM att de är tekniskt omöjligt att barnet skulle beräknas komma då, och hennes uträkningar.

Han sa åt mig att de är bara dumheter att hålla på att flytta på mig,
då man faktiskt VET när jag blev befruktad.
Och klinikens datum ska stå kvar!

Jag har vart så nära på att kasta papperna,
men han bad mig att inte göra detta utan
ta med mig dem då jag ska träffa den nya läkaren och han.
Sen gjorde han i telefonen en anteckning direkt i journalen
vad de är man ska rätta sig efter.
Samt kontakta MVC och barnmorskan.
(har han glömt av de tills jag ska vara där, så får jag se till att påminna honom för de ska bli ändrat!)

ingen

Sökte läkaren även idag,
Men än är det ingen läkare som har ringt mig.

Känner att jag måste få prata för de ligger och stör mig och stjäl energi.
Läkaren kan inte säga en sak till mig sen på 4dagar förändras allt!

Men kan säga att jag mår så mycket bättre och börjar redan längta o tro

Lycklig!

Idag var vi på rutin ultraljudet,
Allt såg bra ut och könet har vi fått reda på.


Dock blev jag väldigt irriterad på BM som skulle flytta mitt BF datum, enligt hennes uträkningar hela 6 dagar!!!
Och enligt klinikens räkningar 5 dagar.

De innebär i så fall att;
* Jag testade minus på RD 2 (då jag testade negativt på rd7)
* Plussade svagt på RD 4. (testade plus på rd 9)
* Skulle haft min TD på RD 9 - 10 i stället för RD15 (som jag hade)
* Då jag var på min klinik och gjorde mitt första VUL var jag i vecka 6+6 enligt kliniken,
(och sett hjärtat slå)
men då ska jag enligt RUL vart i vecka 6+0 / 6+1.

**Då jag gjorde KUB undersökningen fick jag BF datum den 21- 22/6
**Kliniken har satt BF datum den 21/6
**BM på MVC satte vid inskrivning BF datum den 20/6
**När jag var hos min behandlande läkare i Torsdags den 13/1 2011, mätte han bebis huvud och sa att jag enligt hans uträkningar hade BF den 20/6.

Men BM satte idag Beräknad förlossning den 26 Juni.
Det är, det blir helt galet för mig.
Det stämmer inte sa jag till henne.

Jag blev så ledsen att hon inte lyssnade!


Sen kom nästa besvikelse,
Ultraljudsbilderna var under all kritik!
FY!

De två tingen som gjorde mig glad
var att jag kunde se könet själv, samt att bebis levde och mådde bra!

Men efter ha vart där kände jag mig utmattad!
Körde hem, tog mig en smörgås och gick och la mig och sov fram tills hunden var tvungen att gå ut och sen hämta hem dottern direkt efteråt.


Så idag har jag sökt min läkare, får se om han ringer upp mig i morgon eller någon dag i denna vecka!


uppdaterad:
de är en liten pojke!
Dottern blev så glad och klappade magen och gav den en puss.
Hej Lillebror!
Tänk att jag ska få en lille bror mamma!
*lycka*

Ned räkning

Har börjat min nedräkning inför morgon dagen :-)

Ska bli så spännande, ser så mycket fram emot det!
Jag har väntat så många år på att de ska få vara min, vår tur.

Är så trött idag efter en lång och mycket trevlig kväll igår med ett par vänner,
Så jag tror att jag kan somna rätt bra idag.

Fredag

Idag har jag mått bättre, inga tårar,
Känner inte av bebis men den levde igår, så inget att vara orolig över.
De är fortfarande jobbigt att veta att min älskade läkare slutar efter alla dessa år,
den värsta sorgen, paniken av att den person som jag litar på ska försvinna ur mitt liv.

Äntligen fredag eftermiddag,
I morgon är vi bort bjudna på middag så jag tror att helgen kommer att gå fort.
På Måndag är det dags för RUL.
Ska bli spännande.

Önskar er en trevlig helg!

Det är för mig en sorg

Dagens läkar besök.

Hann bara lämna dottern på dagis, så började mitt mående sätta igång.
Min rädsla och oro.
Kände mig så sorgsen, tårarna har flödat idag.
Vet inte när jag var så här ledsen senast.

Innan jag kommer in till läkaren be ja dem ta mitt urin prov, be dem kolla mitt blodvärde
och ta blodtrycket.
BT låg på 123/86
Puls 90
HB 120.
Bra värden!
Så där fanns inte förklaringen till min huvudvärk.

Tar upp min huvudvärk, den speciella som inte går över med huvudvärks tabletter.
Men läkaren förklarar att jag ska se till att använda hela fötterna då jag går?! Att de var något med vaderna.
Fattar inte alls, men får väl pröva de då.

(idag kändes han lite mer okoncentrerad)

Jag tog upp att ibland då jag ligger på ryggen kan ja känna att hela kroppen börja pulsera.
I bland då ja ligger där, blir ja helt plötsligt andfådd, som om någon skulle sitta på mig.
Där får jag bara en fråga om jag hade ångest.
Vilket jag inte hade, eller kände utav då jag vet hur de känns och ångest blir inte bättre av att resa mig upp ur sängen eller byta sida.

Urin provet fick jag aldrig svar på.

Jag frågade honom om min mage som inte är ett dugg större, eller ens liknande storlek som när jag väntade dottern. Om det kunde vara tecken på att något var fel.
Men de har inte med det att göra överhuvudtaget.
Så de känns bra att veta!

Jag tog upp smärtorna som jag fått ibland på vänster sida, där dem opererade mig sist.
Tumören satt. Men han sa att de inte hör samman, då de gick in bakom bukväggen och där men inte kunna känna av sammanväxningarna?!

Tog upp den vibrerande känslan ibland inuti magen då ja känner att bebis förflyttar sig och då jag tar på vänster sida av magen som sträcker ut sig mot mitten av magen.
Men inget svar. kanske för att de var rätt stressigt.. Inte likt honom.

Jag berättade att jag har svårt att tro att det ska gå bra, att vi inte skulle få ett barn.
Berättade om min vän som förlorade sin bebis i vecka 21-22 i samband efter jag plussat.
Hur ledsen jag har vart för detta.
Han sa att de är väldigt vanligt bland dem som har haft svårt att bli gravida, som har liknande bakgrund som dig och som din, sen på detta en vän. Är inte så konstigt.
Sen sa han att du tillhör Spec. mödravården med extra kontroller och man måste ge dig extra stöd..


Vi gjorde ett snabbt UL, ser att bebis rörs sig.
Han mäter huvudet och är då en dag längre gången idag.
Så v 17+2 i stället för 17+1.

Efter UL sätter vi oss ner och han har något viktigt att tala om...
Jag kommer att sluta som chefs läkare och sluta på detta Sjukhus.
har köpt ett nytt hus och börjar på ett annat sjukhus.
Undrar om de är någon du tycker om och tycker är bra?!

Ja de finns en,
men han berättade att de är inte säkert han kommer jobba så länge till,
då denna duktiga läkaren är över 65år!

Så läkaren föreslog en manlig läkare,
och ska boka in ett möte vi tre tillsammans i mitten av Februari..

De bara brast för mig igen,
Varför försvinner de få personer som jag vågar lita på?!
Jag känner mig så tom, vad ska jag göra?!
Kvar har jag enbart min man, sen är livet tomt på människor jag litar på och
som jag vet kan hjälpa mig..
De känns som en stor sorg för mig.


Ett förbannat TOMRUM i mitt hjärta.

Börjar bli lite nervös

Jag börjar bli spänd inför morgondagens Läkar besök med ansvarig Gyn läkare.
I kväll ska jag få hjälp att skriva ner alla min frågor och funderingar kanske hinner jag få svar på en del av frågorna.
Trodde att jag hade tid 11.20 men fick Sms påminnelse att jag hade tid 11.40.
Men 20 minuter är för kort tid. Om de nu är tänkt att han skulle gå på lunch vid 12.


De som är roligt med att ha ett "äldre" barn då man är gravid, är alla spontana tankar och frågor. Men även alla namn förslag hon kan komma på.
Idag då vi var vid affären kom hon fram till mig och sa;
Mamma jag vet vad bebis kan heta om det blir en tjej.
Jasså vaddå?
-Dora, Lilla Dora...


Sen började hon att rimma som är så roligt,
men efter Dora var ju ett ord hon inte visste var fel att säga..
Behöver inte säga mer, men är säker på att namnet Dora inte kommer att komma på vår favorit lista ;-)



Om någon läsare vill komma med gissningar vad jag har i min mage pojke eller flicka så får ni gärna gissa på :-)

Vecka 18 Bilder

Redan vecka 18,

får se hur länge jag vågar ha dessa bilder ute...

Då det är jobbigt

Jag märker att jag pendlar, då jag behöver kämpa med att våga hoppas på att det kommer att gå vägen här i mitt, kommer känslorna i vårt hem är det extra jobbigt, för annars har vårt hem vart min borg där jag vågat att vara glad.

Nog för att det är jobbigt att våga möte tillbaka den positiva responsen ifrån vissa,
då man träffas.
Medans vissa andra människor går det betydligt lättare att våga möta och dela glädjen med.

En vän jag har känt i ca 5 år, som följt mig och alla med och motgångar
Inte ens till henne vågar jag vara glad rätt ut.
Då hon lyser upp och berättar om sin glädje över att vi nu äntligen är gravida,
och att min mage ser extra fin ut på mig.
Varför vågar jag inte bemöta och dela glädjen med henne?!

Men ett par ny funna vänner, pratar vi inte så mycket om det.
Mer än om det är något speciellt.
Kanske därför jag vågar träda fram, då graviditeten inte blir så aktuell?
Har svårt att hitta rätta orden...

Jag har gått in för att förändra mitt liv, mina tankar och försöka åtgärda saker omgående om jag känner att något är på gång.
Undvika att träffa människor som stjäl den lilla energi jag har, Undvika träffa människor som mår dåligt psyksikt, Märker jag att jag börjar komma i spännings tillstånd eller börjar få muskel värk att kanske ta en Panodil/Alvedon och ta mig ett varmt avkopplande bad.
Allt för att motverka att hamna i negativ och onda banor, Inte låta smärta ta över mitt liv.


Just de ny funna vännerna till oss båda faktiskt, har gett mig sån energi eller redskap.
Att just såna människor, där jag -Där vi kan skratta och ha roligt tillsammans
att de förstärker den väg jag ska vandra.
Att se de positiva, de som är bra, försöka omvandla ett negativt intryck med mera.

Jag vill inte tillbaka till ett mående, som jag under så många år har levt i sen jag blev sjuk efter min första operation här nere som jag flyttat till..

Jag vill att tiden ska vara min,
Min tid att få visa inte minst min man vem JAG egentligen är.
Att jag inte bara är den kvinnan som är sjuk, som har ont som mår dåligt som blir opererad..
Jag är egentligen när livet lugnar ner sig, då yttre händelser inte drabbar mig, en rätt glad och lite smått sprallig tjej.
Men JAG försvann 2007.

I Mars 2010, Vann jag över livet..

Dock föll jag i Juni då jag fick minus den 3/6.
Efter IVF behandlingen.


Men nu när jag ruvade,
Fick ett plus så började en utmaning som jag inte trodde skulle bli så svår som den har blivit.
Nu när jag känner att det har blivit så svårt, blir jag väldigt ledsen och känner många gånger Varför?!
Varför kan jag inte vara så stark och tro?
Varför vågar jag inte visa upp mig som innan?
Varför och hur kan jag tro att där kommer finnas människor som skulle
skratta åt mig om jag förlorade även denna graviditet?
Varför tappar jag tron ibland att vi kanske inte kommer att nå fram till vårt mål,
och vi ingen bebis kommer att få i vår famn?!

Jag börjar bli lite rädd med mina tankar och känslor,
rädd för att inte ta de till mig att vi kommer att få ett barn.
Rädd för att de kan komma bli problem.
Är rädd att hamna på förlossningen igen och inte hängt med i huvudet, och inte
hann med i huvudet, och då vårt barn kom ut Fråga om det ens var vårt barn.
De var skrämmande att de gick så fort..
Min andra tanke var att hon var död, för hon skrek aldrig.
Hon skrek först då hon var 3 dagar gamal.

Finns de blivande mammor som har haft svårt att knyta an till sitt barn i magen,
som det har gått bra för?!

Jag ska se vad de finns för tid över hos läkaren på Torsdag, då jag ska iväg.

Att inte känna bebis varje dag, är i och för sig inte så konstigt då det fortfarande är så tidigt.
Men de gånger jag känner att något rör sig i magen på kvällen, är en fantastisk ögonblick, tid..


Jag är så rädd att bli sårad, få ett stort tomt hål i min själ igen.
Jag anstränger mig i de svåra stunderna att försöka hitta tillbaka, till det positiva och tron på det goda.

Jag skäms då jag skriver, samtidigt är det väldigt jobbigt att känna känslan.
Jag vet inte på vilket sätt jag ska kunna beskriva hur känslan kan kännas.
En känsla och jag blir så otroligt ledsen av att försöka hantera tankarna, känslorna.

Det känns märkligt att jag känner så här, vi har redan köpt och väntar på barnvagnen.
Har flertals mamma kläder, köpt något enstaka plagg
Älskar att ha tron, men så ledsen då jag är så rädd!


Vet inte om jag har kunnat berätta precis som jag känner och mår.
Om jag lyckats förklara.

Jag är glad att jag inte mår och känner så här hela tiden.

Framsteg...

Har vart i väg på familjegympan idag som startade upp,
Är stolt över mig själv att jag äntligen vågade att visa upp mig bland de alla andra!
Tror nog allt att det stärkte mig.

Framsteg!

Längtar

Jag längtar så!
Nästa Måndag är det dags för RUL, ska bli så spännande!

Något jag önskar är att mitt illamående och kräkningar ska ge med sig,
senast i morse var de dags igen...

Åh..

Skriver innan jag ska gå och lägga mig nu,
Vid 23 tiden hade nog Bebis ett litet "Lördags Party" i magen på mig.
Som bebis buffade/sparkade, Åhhh som underbar känsla!

Kan de denna graviditeten bli mer tydliga rörelser, buffar och sparkar i jämförelse då jag väntade dottern så vore jag otroligt glad och lättad.

De var svårt att ha en sån lugn bebis magen som dottern var,
samtidigt var hon ett otroligt snällt barn.

Nej nu är det dags att krya ner i sängen, har planer på att köra ut i morgon och kolla på lite saker!

Sista

Idag tog jag min sista Albyl Minor (Trombyl)
Läkaren gett klar tecken och bedömt min graviditet
som mycket bra och fin.

Tog dessa tabletter om det som vissa säger
att de kan förhindra missfall.
De var mitt hopp under dessa veckor,
Ville inte vara med om det igen, och kände att jag hade inget att förlora att ta dessa
efter pratat med läkaren.
Började på dessa tabletter på Ruvardag 4.
En halv Albyl Minor om dagen, efter läkaren sagt åt denna dosen.

Härligt att ha kommit denna biten på vägen

köpt till bebis

Köpt till Bebis

Denna Nalle Kanin, köpte dottern till bebisen

....

Tänk, då är jag inne i ytterligare en ny vecka.

Känns konstigt och alldeles underbart!
Igår kväll då jag gick och la mig, fick jag mig en buff / spark i magen av busen
känns så magiskt.

Idag städar vi undan julen, underbart.
Men samtidigt blir jag påmind om allt jobb det är att återställa hemmet igen.
Gardiner ska tvättas, strykas, Lampor ska tillbaka ja allt.
Tog mig en lite paus och satte mig ner och skrev ett par rader här.

Ska se om jag orkar och får lust att ta bild på magen.
Och även någon bild på kläder till bebisen.

Om 1 vecka ska jag till min behandlande läkare, ska bli skönt att få ta upp vissa
saker med honom.

Idag snöar det, känns som eländet aldrig tar slut!
Nu vill jag ha våren

Handlat

Idag har vi vart på stan, köpt kläder till mig och något litet till bebisen.
Ska se om ja orkar fotografera kläderna sen.

Idag tog min man och beställde en vagn, och till vagnen valde han denna liggdelen City korg.
Kunde vara fräscht till sommar månaderna. Lätt att torka av om den skulle bli smutsig.

Jag känner mig lite osäker på den, men får väl lyssna på hans vilja med.

Att känna

I dag går jag in i vecka 17 enligt BM,
men jag har satt byt dag på Onsdagar i stället.
Mindre än två veckor kvar till RUL.
*längtar*

Idag vid 19.30 tiden gick jag och la mig i sängen,
kände rörelse imagen, och sen en speciell känsla då jag uppfattar som om bebis ligger högt upp mot magen.
För att bekräfta att de var bebis som jag känner tog jag fram Angelsound och lyssnade,
Och Jo visst var de bebis som låg där!
WOW!

Underbar känsla

Börjar bli lite mycket

Idag har vi vart i väg, gick in på en Barnvagns affär.
Kikade runt lite, hittade en annat märke på en vagn än den vi tittat på innan.
Min man blev såld på en speciell, men jag vet inte.

Sen när de finns dessa vagnar med svängbara däck.
Visst de kan vara jätte bra i vissa lägen.
Men så som dessa två sista vintrarna ser ut, så tror ja inte att dessa däck är något som passar oss. Jo, om man accepterar att vi kanske inte kan vara ute och gå med barnvagnen den tiden då de är fullt av snö och dåligt skottade vägar och banor.

(Vi hade då dottern satt upp i vagnen, en Herqules Razor Spinn 8, och det var ren skit att gå i gräs, grus, snö med mera.. Kanske därför min man blivit lite "allergisk" emot snurrbara däck, och även om de gick att spärra så var de bara jobbigt med vagnen)

Men kollade på en 4-hjuling med svängbara däck,
Om de var en Emmaljunga Nitro city eller Emmaljunga Ozone city vet ja inte exakt.
Lätt att vända, lika tung som Emmaljunga City Cross.

Vi tittade på en Emmaljunga City Cross, med en city korg som liggdel.
På sitt delen tänkte ja ha en svart med vita små detaljer.
Men på liggdelen ville min man isåfall ha med vitt skinn.
Men ja vet inte.

Sen när ja kom hem och kollade i katalogen och såg en Emmaljunga Edge, men de visade mig ingen sådan. Så vad som är skillnad vet ja inte. Och inte priset heller.

Men men nu ska jag inte babbla mer om vagnar för denna gången.

Men min man köpte ett Babyskydd årsmodell 2011, dottern är eld och lågor att få öppna förpackningen. Men jag vet inte om jag vill ännu....


Idag förlöste de min äldre väninna på snart 45 år med Kejsarsnitt, en liten flicka är född.


Idag ringde de i från MVC efter att min läkare har mailat MVC om byte av BM.
Så den 1.e Februari ska jag träffa den 3.e BM.
Blir det fel nu med, så kommer jag inte att gå dit mera.

Sen då vi kom hem idag, var ännu en kallelse för dottern nu.
Så Januari månad börjar kännas stressigt med alla besök hit och dit.
Och om en månad fyller min man 30 år.
Vet inte hur jag ska överraska honom, vad man ska kunna hitta på.


Vet bara en sak, Vi längtar så efter BEBIS!

Mindre bra dag

Idag har det vart en mindre bra dag.
Vaknar upp med att ha ont, med vad det har vart som gjort ont är jag osäker på.
Men denna gången, hjälpte de inte att putta bort bebis på vänster sidan.



Sen kräktes jag, fått ta två Lergigan totalt idag.
Somnade vid 12 tiden och vaknade strax innan 14.
En stund efter jag vaknat, vart ute med hunden och illamåendet bara hänger med
så tog jag mig en till (totalt 2 st).





Såna dagar som det har vart idag, är det ju guld värt att veta att jag har en man
som se till att dottern får lekt.
Något som jag inte orkar, orkat idag!
Sen har vi "lyxen" att vi har mannen/pappan hemma hela veckan som kommer,
Underbart!



Jag har börjat njuta av att jag faktiskt är gravid!


Men ännu är det inte "självklart" i mitt huvud, att vi faktiskt kommer att berikas med ett levande barn i Juni.
Jag har vågat berätta och "visat upp" mig för våra ny funna vänner,
Utan att försöka dölja magen

Veckan som kommer går jag in i vecka 17,
men tror att jag vill vänta till Rutin ultraljudet att visa upp mig offentligt.
Att inte längre behöva hålla mig undan, ha på mig tjock jacka fast det är jätte varmt
att jag kan ta av mig den.





Jag känner mig mycket gladare, underbar känsla.
Känslan om tron finns,
på att det kommer att gå vägen
att den fått falla in av sig själv.
Att något har vuxit in i mitt hjärta och huvud.





Magen har nog vuxit lite i allafall.
Ett tag var jag lite ledsen att jag tyckte att magen var liten,i jämförelse vad min mage var då jag var gravid med dottern.
(visserligen vägde jag lite mer än 20 kilo i utgångs läge än nu)

Ska se om jag kan få in lite bilder i mina dator, och även de bilderna då jag var gravid med dottern att jämnföra.
Även lägga in en bild hur jag såg ut på magen innan jag blev gravid, så är de väl lättare att se skillnad.
Denna bilden är tagen igår den 1 Januari 2011.
(bild tagen med web camera)

Förändring

I år händer det mycket spännande saker i våra liv.

Rutin Ultraljud, Dottern slutar på dagis, Bebis ska födas,
Vi båda fyller jämnt.
Dottern ska börja "nollan".
Hela familjen kommer att bli förändrat.
Tur jag har ett par månader på mig att förbereda mig!


Igår fick jag ett glädjande besked, och håller tummar och tår för denna personen :-)


Magen känns ibland helt "uppsvälld" eller sprickfärdig känns den väl mer som, lite knepig känsla då magen inte är så speciellt stor.

Brösten och bröstvårtorna gör ont emellanåt,
men vet inte om de är pga den vätska som kommer emellanåt, så att brösten
börjar förbereda sig.
Innan har det vart genomskinligt, till att börjat bli mer gult/vitt
"Häxmjölk".