Det är för mig en sorg

Dagens läkar besök.

Hann bara lämna dottern på dagis, så började mitt mående sätta igång.
Min rädsla och oro.
Kände mig så sorgsen, tårarna har flödat idag.
Vet inte när jag var så här ledsen senast.

Innan jag kommer in till läkaren be ja dem ta mitt urin prov, be dem kolla mitt blodvärde
och ta blodtrycket.
BT låg på 123/86
Puls 90
HB 120.
Bra värden!
Så där fanns inte förklaringen till min huvudvärk.

Tar upp min huvudvärk, den speciella som inte går över med huvudvärks tabletter.
Men läkaren förklarar att jag ska se till att använda hela fötterna då jag går?! Att de var något med vaderna.
Fattar inte alls, men får väl pröva de då.

(idag kändes han lite mer okoncentrerad)

Jag tog upp att ibland då jag ligger på ryggen kan ja känna att hela kroppen börja pulsera.
I bland då ja ligger där, blir ja helt plötsligt andfådd, som om någon skulle sitta på mig.
Där får jag bara en fråga om jag hade ångest.
Vilket jag inte hade, eller kände utav då jag vet hur de känns och ångest blir inte bättre av att resa mig upp ur sängen eller byta sida.

Urin provet fick jag aldrig svar på.

Jag frågade honom om min mage som inte är ett dugg större, eller ens liknande storlek som när jag väntade dottern. Om det kunde vara tecken på att något var fel.
Men de har inte med det att göra överhuvudtaget.
Så de känns bra att veta!

Jag tog upp smärtorna som jag fått ibland på vänster sida, där dem opererade mig sist.
Tumören satt. Men han sa att de inte hör samman, då de gick in bakom bukväggen och där men inte kunna känna av sammanväxningarna?!

Tog upp den vibrerande känslan ibland inuti magen då ja känner att bebis förflyttar sig och då jag tar på vänster sida av magen som sträcker ut sig mot mitten av magen.
Men inget svar. kanske för att de var rätt stressigt.. Inte likt honom.

Jag berättade att jag har svårt att tro att det ska gå bra, att vi inte skulle få ett barn.
Berättade om min vän som förlorade sin bebis i vecka 21-22 i samband efter jag plussat.
Hur ledsen jag har vart för detta.
Han sa att de är väldigt vanligt bland dem som har haft svårt att bli gravida, som har liknande bakgrund som dig och som din, sen på detta en vän. Är inte så konstigt.
Sen sa han att du tillhör Spec. mödravården med extra kontroller och man måste ge dig extra stöd..


Vi gjorde ett snabbt UL, ser att bebis rörs sig.
Han mäter huvudet och är då en dag längre gången idag.
Så v 17+2 i stället för 17+1.

Efter UL sätter vi oss ner och han har något viktigt att tala om...
Jag kommer att sluta som chefs läkare och sluta på detta Sjukhus.
har köpt ett nytt hus och börjar på ett annat sjukhus.
Undrar om de är någon du tycker om och tycker är bra?!

Ja de finns en,
men han berättade att de är inte säkert han kommer jobba så länge till,
då denna duktiga läkaren är över 65år!

Så läkaren föreslog en manlig läkare,
och ska boka in ett möte vi tre tillsammans i mitten av Februari..

De bara brast för mig igen,
Varför försvinner de få personer som jag vågar lita på?!
Jag känner mig så tom, vad ska jag göra?!
Kvar har jag enbart min man, sen är livet tomt på människor jag litar på och
som jag vet kan hjälpa mig..
De känns som en stor sorg för mig.


Ett förbannat TOMRUM i mitt hjärta.