Vår väg till ett syskon. Med hjälp utav IVF, Då jag inga äggledare har kvar. 4 förlorade graviditeter. 6 år senare, har vi två underbara barn i vårt liv. Den sista graviditeten var svår, och vårt barn föddes förtidigt och var tillväxthämmad.

onsdag 28 december 2011
Mitt år 2011
Den 15 januari kunde jag känna bebisen för första gången.
Den 17 Januari var vi på RUL (rutinultraljud) och fick syn på att det var en liten pojke som vi väntade. Vi lärde känna ett nytt par som blev en intensiv kontakt och middags dejter och mycket spelande med kort.
Februari min man fyller jämt, Kalasar för honom.
Var på ett första TUL (tillväxt ultraljud där första mätningen visade -6% inget anmärkningsbart)
Vi förbereder bebisens nedkomst och målar om rummet.
13/2 stora syster känner bebisens buffa i magen
vi i familjen på Disney on Ice, köpte spjälsäng
Mars 3:e var på nytt TUL där visar det sig att bebis låg på -11% (ingen fara men gjorde mig orolig). 8:e har haft SD värkar och ont i magen under natten, ringde spec.BM men "det var ingen fara". Jag och min dotter är ute och "födelsedags shoppar" dvs att hon får handla kläder och skor och att vi två har en mysig dag tillsammans, lagom innan hennes födelsedag. 9:e Mina psykiska spärrar släpper och jag vågar åka till badhuset med dottern, vi har en jätte skoj dag men mycket trött efteråt.
12 Mars har vi ett litet förtidigt födelsedags kalas för dottern, dagen då vattnet går! i vecka 25+3. Dottern ja dottern blev lämnad ensam med farmor och farfar.
Ilfart in till sjukhuset ( efter att ambulans dröjt ut på tiden iaf 30 minuter)
Den ångesten och oron in var fruktansvärd!
Jag frågade hon i ambulansen om barnet levde.. "Det vet jag inte, vi kan inte kolla sånt här".
Min känsla i efterhand är att de ska ju försöka rädda livet på barnet, men de kan inte kolla om barnet lever.
Det var ett helvete att hantera alla känslor som var i omlopp, allt praktiskt, ekonomiskt, rädslan över barnet, och min älskade dotter, "Vem tröstar henne, då jag inte är där?!"
jo hennes pappa.. Den första tiden gräta dottern och mest hela tiden. Jag kände mig så otroligt bestulen på min graviditet.
Hade ett par besök ifrån Neonatalen, fick dessa sprutor för lugn mognaden. Fick så ofta höra att varje minut, timma och dag är så otroligt värdefull.
Den 15:e Görs TUL bebis ligger nu på -26% nu är han mindre än normalt, då gränsen går till -22%.
16:e Min älskade dotters dag, ingen som kommer in och sjunger för henne med födelsedags bricka, jag finns inte där för min dotter. En mycket jobbig dag.
17:e jag hamnar på förlossningen med mycket värkar.
Gick på mycket antibiotika, då de trodde att min förtidiga vattenavgång utlöst av någon infektion.
April.
Jag fick besök av min vän A (med sonen K) henne som jag lärde känna via ett internet ställe i okt/november?!. Mycket uppskattat besök!
Min mamma kom spontant ner på ett 30 minuters besök efter kört ca 45 mil en väg!.
Ena svägerskan kom för första gången efter 1 månad som jag legat inlagd.
Jag kände mycket besvikelse över hur folk runt omkring mig svek.
Jag kände ett stort svek, mot svärföräldrarna, svägerskorna och dem som jag trodde var mina vänner.. Svek mot alla utom A och "den nya bekanta vännen som kom 2-3 ggr).
Det var en jobbig känsla att hantera och inse hur ensam jag faktiskt var.
Man gör ett nytt TUL och bebis låg nu på -32% och han låg på gränsen för att ligga torrt i magen. Dottern började att hantera/ klara av att komma till mig utan att varje gång gråta.
Hon började bli "otålig" och ville att lillebror skulle komma ut.
Jag fick lite hem permissioner med mycket strika restrektioner, fick firat Valborg och blev spontant inbjudna till en som jag gått allmänlydnadskurs med, (även dem vi ska fira nyår med).
Det gjorde mig glad!
Maj.
Ny TUL görs och barnet låg nu på -39%.
Bebis måste ut!
Den 4.e föds lillebror i ett mycket jobbigt akut kejsarsnitt, hemsk upplevelse.
Med en stump av navelsträng ca 8cm lång bit, födelseband och dessa hjärt övervaknings tejpbitarna vägde vår lille kämpe 1508 gram.
Mycket rädsla ångest och oro, fick andas in lustgas och kunde inte vara klar i huvudet då han kom ut, minns bara att han var väldigt mörk med svart hår. Jag trodde det var läkaren som sa "grattis" hela tiden återupprepande, men det var visst vår lille bebis, som skrek.
Jag fick inte se han bra och inte ha han till mitt ansikte, för de var tvugna och gå iväg med honom.
Hade enrom smärta.
Jag mådde konstigt nog rätt så bra, rätt så lugn och mycket bestämd att jag vill lära mig att sköta om mitt barn. Allt för att få kontroll och även kunna veta att de inte gör något fel med mitt barn. När jag första gången ser honom ligger han i sluten kuvös övertäckt, med cpap, antibiotika dropp, små sladdar som går i från naveln, sutrationsmätrare på foten, och hjärtövervaknings lappar på kroppen.. (hittar inte de rätta orden för allt nu).
Jag har vart sen innan jag blev gravid bestämd att jag denna gången VILLE amma, och vart mycket tydlig i alla samtal med kurator, läkare, Neo läkare+ personal att jag måste få stöd och hjälp att amma. Men han är ju för svag för att kunna suga själv, så jag får pumpa, så var 3.e timme dygnet runt pumpar jag, och jag är så glad för detta. Det så härligt men läskigt första gången som jag fick hålla mitt lilla barn på mitt bröst.
Jag kände mig mycket klyven i mina känslor om vilket barn som jag skulle "prioritera".
Den stora flickan bodde på Ronald mc donalds huset, tom av stor saknad efter sin mamma, och längtan efter att få se sin älskade lillebror (vilket krävde mycket prat med läkare för att få till ett undantag!. ) eller om jag skulle välja vår lilla lille bebis som behövde mig. Det valet gjorde så fruktansvänt ONT djupt in i hjärtat. Ett bland de jobbigaste händelserna på Neo var en eftermiddag som jag skulle gå in i amningsrummet, där jag sitter och pumpar och här plötsligt en mamma som gråter och gråter. Det gjorde så ont i magen! När jag går ut sitter släktingar i korridoren......
Vi fick bada vårt barn på sjukhuset, vi fick uppleva att se vilken lycka det lös i dotterns ögon då hon fick se sin lillebror förförsta gången och hennes ord hon sa; Det är den bästa dagen i mitt liv!
I slutet av Maj blir vi skickade till ett närsjukhus, vilket jag inte trivdes med och ansåg dem inte kompetenta Jag hade väl ingen tilllit till dem, och jag träffade på min dotters behandlande läkare på neo där, där jag bad henne säga på vilka medicinska grunder som vi måste stanna kvar?!
Vi fick bli utskrivna ifrån det sjukhuset och Hemsjukvården tog över i Maj.
Juni.
Mycket trött, kollar sonden, värmer vatten och på såsätt värmer utpumpad bröstmjölk, sondar honom, amningstränar, byter blöja och sätter mig och pumpar var 3.e timme dygnet runt.
Dottern är ledsen på mig för att jag aldrig har tid för henne.
Jag önskade att min man skulle kunna vara hemma hela tiden, men fugerar inte ekonomiskt.
Vi försöker njuta av livet och ständiga besök av Hemsjukården.
Dottern börjar på Simskola, är jätte duktig tjej stolt mamma!
Min vän A föder sin lille K, har vägarna förbi och skulle hämta mjölk på sjukhuset som jag glömt i deras frys och passar på att hälsa dem som låg på det sjukhusets Neo avdelning.
Juli.
Avslutning på simskolan, simuppvisning Duktiga modiga tjej!
6:e Blir lilleman Utskriven ifrån Hemsjukvården, jag hade en hel del ångest hur en simpel BVC sköterska skulle kunna något.. (rädsla).
Jag fyller jämnt, min pappa glömmer min dag.
Den 21:e skickar vi in papper till Skattemyndigheten om vad vår son ska heta! Det har inte vart ett självklart val.
Den 27:e fick vi igenom en Sjuk & Olycksfalls försäkring på lillen
Augusti.
3 månaders sprutan gav feber med sig på 39,1.
5;e Första leendet. Min man krockar med ett Rådjur med sin nya bil, och får lämnas in på någon veckas lagning.
Dottern börjar "Nollan" = förskoleklass. Ojoj min stora lilla tjej..
Min soffa kom som jag fick i present av min man.
Lilleman får feber i slutet av månaden.
September
Lilleman får Öron inflammation.
Han döpts på sin 4 månaders dag, en mycket känslosam dag.
Fina sånger och jag fick sjunga en sång för honom "Välkommen till jorden"
Dock blev det inte så fint då jag var nervös och många känslor inblandade och jag började gråta.
Vi börjar på Babysim, och han får en ny öron inflammation, får byta antibiotika då han inte tålde denna.
Lille W hittar sin tumme den 20.e.
Min man blev inlagd på Hjärtintensiven.
Oktober
5 månaders sprutan gick bra! Lille W får åka till läkaren gånger Inhalera.
Jag får gå med ett 24 timmars blodtrycks kontroll hemma. En bedömning om jag behövde börja på blodtryckssänkande.
November.
Träffar en skit läkare som gör bedömning att vårt bra är "bra".
Dagen efter blir han inlagd med antibiotika i huvudet. Temp 40,3.
Får dropp natten till 5.e dygnet och piggnar på sig och kan åka hem.
Där brast tilliten på folk igen.
Våra vänner vi lärt känna i januari är helt plötsligt väldigt upptagna och har ingen tid. Men tid till att träffa andra vänner.. Så vi struntar i detta nu!
10:e Då upptäcker W att han har en fot, wow!
Vår dotter får träffa en urolog.
Fick åka in med W och inhalera några gånger.
6½ månader gammal han kunde säga aaaaawwe, "pratade" en del
under resten av månaden lärde han sig att dra av sig sin strumpa och gjorde några gånger pruttljud.
December.
Lille W har hittills hunnit varit hos läkaren 7 gånger.
Dottern fick ta ut sin första mjölktand hos tandläkaren.
Jag uppsökte sjukgymnast med hopp om att få hjälp med min värk, men men...
Var på Mjölkskola, vilket inte gav mig något då jag redan kunde detta.
Han har kunat vända sig om, och lärt sig sitta i någon sekund
Den 19:e fick han 2 tänder!
Samma dag bröt jag samman och ringde och sökte hjälp.
Jag sökte till Carema igen, de skulle ha kallat mig mellan september- December 2010, men nu är det December 2011 och jag ringde för andra gången. Mannen där lovade höra av sig om en tid men inte ringt än. Jag ringde vårdcentralens psykolog för hopp om att få någon att prata med.
Vart på besök och får besked att hon är fel person, och tycker att det har gått fruktansvärt fel till med kontakten och ringer chefs ansvariga på Carema om hur jag har blivit bemött ocg behandlad och denna tiden jag har fått vänta på att de ens ringde upp. Psykologen hann att ringa mig och berättade att hon fått tag på chefen som säkert skulle ringa mig. Hann inte mer än att lägga på ringer chefen, och jag säger att jag fick vänta över 6 timmar på att någon skulle ringa upp mig och då var jag ändå plats nummer 3 i telefon kön, men har inte tid att sitta i tele kö med ett litet barn hemma. mm. Den första tiden de kunde ge mig var i slutet av Januari, och hon frågade mig, kommer du klara dig tills dess?! jag ställde bara en motfråga om jag hade något annat val?! Jag är bitter på sjukvården.
Julafton var fin, och jag känner mig lyckligt lottad som har två underbara barn i mitt liv.
I December månad har vi fått reda på att 3 st väntar barn i, Maj Juni och Juli.
Snart är det Nyårsafton och dem vi ska till ligger just nu i Magsjuka!
onsdag 21 december 2011
Huden
Han fick tid till Vårdcentralen, en läkare som tidigt träffat honom så de vart ju bra!
Hon började nämna att han har en mer ökad risk för allergier mot annat. Jag berättade att hans klåda började efter han haft vår ena katt i ansiktet och kelat. Men om de var pga av katten exakt eller att hans eksem hade igår uppkommit även på ögonlocken.
(vi var i förrgår och skulle bada hela familjen men vi hann knappt sätta i honom i vattnet förens hans kropp blossade upp röd med fullt av prickar, hans såg inte fin ut på kroppen. Hans ena arm blev de värst med genom att nästan "spricka". )
Läkaren informerade mig om att det kan bli så att vi kanske inte kan komma kunna behålla våra husdjur.
Då han har sin allergi, astma och sin atopiska hud.. att han har ökad risk då han var förtidigt född.
Händer inget jätte akut, så tar vi inget beslut nu Mer än att bearbeta och fundera..
Mer ska vi ta med barnens ansvarige läkare i Mitten av Januari..
Nu måste jag inhalera honom med 2'olika inhalationer 3 gånger om dagen, på kvällen ge honom en Astma medicin på kvällen som är granulat.
Jag smörjer honom 3 ggr om dagen med salva som läkaren skrivit ut'
Och nu Kortions kräm över hela honom 2 ggr/dag!
Förövrigt har han fått två små tänder i nedan käken.
tisdag 20 december 2011
En massa *bilder*
(Även göra i ordning i dotterns rum på ovanvåningen, städa o sortera ut ur hennes rum mm)
Så här om dagen såg vi på "Arga snickaren", där de gjorde i ordning ett barnrum med Ugglor på.
Vi åkte idag in till ett företag och jag hittade deras visnings bok direkt och hittade motivet.
Ett som var mer för flickor, dvs med rosa ugglor och ett mer till "pojkar".
Just denna som är på bild passar bra in till sonens kommande run, då hans färg är i den blåa som Uggle bebisens blåa färg är i, den ljus blåa nyansen.
Funderade köpte sån här tapet för att få in lite fär på en av väggarna.
De som dem visade på Tvn blev lite för mycket mönster, så en vägg hade kunnat blivit fin!
Denna funderar vi på.
.
*****************************
Här om dagen fick jag ett jätte fint paket av en vän som jag lärt känna via nätet, i början på vår graviditet.
Hon håller på att göra egna smycken, jätte fina tycker jag!
Hon skickade allt så fint inpackat, lilleman fick även han en sak, en fin nalle med bjällra inuti.
Hon gav mig ett fint halsband där barnens initsialer var instansade.
Och dottern fick ett eget vackert armband, hon var såååå stolt och blev så glad och rörd att de finns så fina människor som inte känner henne som var så gullig och gav henne en sån fin gåva!
Vännen min ville muntra upp mig, och det lyfta verkligen upp min tillvaro!
Höll på att hälla upp knäcken i formarna, medans jag gjorde detta så såg jag att dottern var på väg till att doppa fingret i en av formarna (där jag precis hällt upp)
Säger åt henne bestämt att låta bli för det är JÄTTE varmt!

Blev en vit blåsa på hennes pekfinger, syns mer tydligare i verkligheten än på bilden.

Vi gjorde även choklad kola, detta ville dottern fotografera.
Ursäkta alla kassa bilder!
*************
Var flera små paketet till oss alla, spännande :)
I morgon går dottern sista skoldagen för iår!
måndag 19 december 2011
När man behöver någon
Minnen kommer upp.
De senaste dagarna har blivit lite mer jobbigare..
Känner att jag behöver ha någon att få prata med, prövade att ringa till en psykolog
och fick berätta lite om hur jag mår och vad det handlar om.
Jag fick tillsvar att jag är prioriterad, men hon kan inte ge mig någon tid!
-Tack!
Jag har under dagen försökt komma fram till Carema, då jag känner att jag behöver någon att prata med NU,
Jag upplyste detta stället för andra gången att DE skulle ha hört av sig till mig och gett mig en tid för över 1 år sedan!
Mannen i luren som hostade flera gånger mig i örat kunde inte han heller ens ge mig någon tid..
När man behöver NÅGON att kunna prata med, så blir det så här!
torsdag 15 december 2011
på 24h
Och halsen bra.
Fick inget svar om varför han inte kissar mer..
Varken min man eller jag tycker att detta känns bra!
På 24h har jag bytt totalt 4 blöjor.
3 kiss och 1 bajs blöja.
Jag har vägt varje blöja och dragit av vad varje blöja väger oanvänd
det resulterar i en vikt på strax under 300 gram.
Nu ska jag ta lilleman med mig i sängen och hoppas på att kunna slappna av lite så jag kan få sova.
onsdag 14 december 2011
Tillbaka på ruta 1.
Var sista dagen på 7:e antibiotika behandling.
Sent igår kväll började han att hosta mer än han gjort de senaste dagarna,
Hostan har fortsatt så det blir att börja på ruta 1 igen med hans kortison inhalationer.
Dvs 3 puffar, 3 gånger dagligen och självklart hans Airomir och hans tredje medicin, men dessa två förändrar man inte dosen på. Kvälls medicinen är det 1'påse och Airomir upp till 16 doser om dagen Om det behövs så fler doser av akut medicinen.
Vi har märkt att under hela dagen igår att där inte blir några som helst fulla blöjor med kiss. Känns som slöseri egentligen att byta såna blöjor, men när huvudet talar om att de är dags att byta o där inte är mycket urin så blir jag ju frågande varför?
Igår började han även ta på sitt öra flera gånger, det öra de säger att de är hörsel nedsättning på.
Tog en temp nu på morgonen den visade 37,5.
tisdag 13 december 2011
Glad Lucia
Nere
förhoppningsvis är allt bara tillfälligt..
Jag vill vakna upp och inte känna mig så ledsen.
Jag drar mig för att söka någon att prata med,
för jag vill försöka klara mig själv.
Igår kom ytterligare bilder från den första tiden i lille W´s liv.
Tiden då vattnet gick, all ovisshet var så påfrestande.
För jävla jobbig!
Förhoppningsvis är det bara mest ett återupprepande,
Sårets som rivs upp då jag ser på korten.
Då jag beställde foto boken, så blev jag väldigt sorgsen och mådde dåligt sist.
Sen att lilleman vart en del sjuk,
oron kring min lilla syster.
och annat som jag inte tar upp här, här o nu.
Nu måste jag vila
måndag 12 december 2011
Butiken EXPERT
i samma butik..
Igår var det åter igen svårt att hitta någon person, och inte direkt mycket folk.
När jag väl får tag på en genom att "haffa upp honom", och säger att jag vill ha hjälp
med en ny kamera.
Jag hade med mig min egna som jag är nöjd med men ville få tag på någon som var bättre än min.
Hade sett ut en, frågade hur denna var.
Han kollade på min och sa att den de hade i butiken var bättre än min "för den är nyare".
Jag bad honom att få pröva kameran, då jag har prövat flera Ixus kamerer som är nyare än min, men betydligt sämre!
Men han tryckte på on/off knappen och den startade inte.
Jag bad honom att jag skulle hemskt gärna vilja pröva denna.
Han svarade mig, startar den inte så går det ju inte!
Men hur i hela världen är det tänkt att man ska kynna få pröva en kamera då?!
Köper folk en kamera utan att ens se hur bilderna blir?!
Jag tyckte det var ett oproffsigt bemötande och dålig service!
Blev ju att jag gick ifrån den butiken utan någon kamera,
och det kommer inte bli ifrån den butiken någon ny storbilds tv kommer att köpas ifrån heller!
Tänk om man kunde gå i från en butik och känna att säljaren iaf gjort vad han kunnat för att hjälpa mig som kund, och kanske även fått sålt en kamera till mig!
Men nej...
Dåligt Expert!
Förr levde ni upp till något mer där vi har handlat mycket förr,
men er service är dålig!
lördag 10 december 2011
WOW
Som det händer saker i utvecklingen!
Igår kunde lilleman sitta i ett par sekunder själv!!
Känns magiskt,
Känns skönt att kunna få känna känslan att vi har en frisk bebis, samtidigt lite sorgligt
Att ens sista barn, börjar bli stor!
Jag älskar den första tiden, små ( normal små) barnen,
Nu går allt bara framåt och jag gläds ju naturligtvis!!
fredag 9 december 2011
Öron
Se så att Öron inflammationen har läkt ut för denna gången.
Det kommer troligtvis bli ett hörseltest på honom då han är helt frisk i sitt öra,
men att han har sin hörselnedsättning nu.
Och att örat ser ut som det gör, så är det ju inte lönt att testa honom.
Hon sa till mig iaf att vi kommer att få gå här mycket hos dem.
jaha!
Ute blåser det en hel del, strax gå ut och rasta hunden och hämta upp dottern samtidigt ifrån skolan.
Sen blir det hem och hänga upp tvätten och tvätta golven, vilket behövs med så många djur som vi har.
Evigt städande och plocka undan, men många gånger låter jag allt vara och så fixar vi tillsammans under helgen allt.
Jag funderar över om det finns någon Barn matsbok, olika recept på barnmat att laga själv.
Jag behöver verkligen inspiration!!
Eller finns sånt kanske på nätet?!
torsdag 8 december 2011
Det hände
Lilleman lyckades för första gången rulla runt från rygg till mage, och sen rulla runt från mage tillbaka till ryggen.
Ohh! Som det värmde mitt hjärta!!
Idag är han 7 månader och 4 dagar gammal!
(8/12 2011)
Mjölkskola
Dock var det inget som jag inte redan visste om prudukter mm.
Så hade jag vetat att det bara var den infon, hade jag kunnat blitt hemma idag.
Jag har även fått pratat med dotterns behandlande läkare, som nu jobbar på annat ställe.
Då dottern har blivit dålig av sin allergi, så har läkaren skrivit ut två saker till henne för att försöka få ordning på hennes problem.
Dottern är jätte rädd för att behöva bli inlagd, och hon är jätte besviken över att behöva sluta med mjölk produkter.
Idag har jag känt mig bättre till mods, är glad över att lilleman är piggare!
Snart jul och ca 3 paket är inköpta till dottern, antalet grämer mig.
Men ena paketet är väldigt dyrt.
En paket ska vara till morgon gåva, hoppas lill jäntan är "stor" nog att förstå att det inte är antalet utan vad paketet är.
Nu ska jag ta och väcka lilleman så att han kan sova i natt!
tisdag 6 december 2011
En riktig skit dag!!
likaså idag.
Dagen har vart en riktig skit dag!
Jag fick köra in med W igen, där visar de sig att det är ytterligare en ny öroninflammation.
Så nu blir det den 7:e kuren antibiotika.
Han hade fått allergisk reaktion, Atopisk eksem över kroppen. Jag fick bakläxa att börja på strikt komjölksprotein fri kost. Blir han inte bättre på det ska vi pröva att inte ge honom sin nya astma medicin.
Han var trång igen, trots jag behandlar honom, så de blev adrenalin och dricka Betapred, två sköterskor kom in och tittade så att jag gjorde rätt och att W andades in rätt vilket han gjorde. De nämndes att man kanske får ta och titta upp på han lungor, iom han inte blir så bra som man önskar..
de nämndes att de kan bli tal om inläggning för att kunna inhalera honom lite mera. Men vi får se hur det kommer att bli nu framöver.'
På väg hem så kör jag på en hund, på granngatan. Som tur var hade jag en polis bil framför mig som jag fick signalera med helljus för att få hjälp.
Han gick ut och letade och jag sa vilka jag tror är ägarna.
Han knackade på det huset,
Där de började kalla på sina två små hundar som de har utomhus utan tillsyn.
Tillslut får de tag på de båda hundarna. Jag får lämna reg nr och person nr.
Efter att jag ätit middag gick jag bort till dem, för att höra hur det har gått. Möts av två hundar var av den ena går och haltar..
Jag känner mig så ledsen och min energi börja sakta men säkert försvinna!!
Att köra på hunden var droppen på allt som vart!
Sen går mina tankar till men vän A med sin lille K, som tog andra vändningar då de var hos läkaren samtidigt som mig. Fyy
måndag 5 december 2011
Sjuk igen
Prickarna på hans kropp finns kvar, fast är inte lika illröda som dagen innan.
Det har vart en jobbig dag..
Gnäll och skrik i stort sett hela dagen.
Han somnade i min mans famn, men vaknade direkt och skrek då han la ner honom i sängen.
Han kom i min famn somnade till sist i min famn, och gick och la in honom i sin säng
Men börjar skrika direkt, skriker och gnäller i min famn.
Och fortsätt gnälla och skrika, och tog temp
Jodå då vart det feber igen!
Känns som om han aldrig är frisk, eller bra.
Nu blir det Panodil och hoppas på att han ska kunna sova någon timme i natt...
söndag 4 december 2011
prickar
Fick igår kväll röda utslag som i morse var mer utav.
Får se om de är kvar eller kommit mer tills i morgon,
iså fall får jag ringa Barn och höra så att de inte är en reaktion ifrån hans nye medicin som han började med i Fredags kväll.
fredag 2 december 2011
och igen...
han fick utskrivet en tredje medicin för sin astma..
Det hade...
jag anser inte henne sjuk!
Har försökt komma fram till Barnmottagningen med det var "ovanligt många samtal före, var god ring senare".
Har vart uppe och pratat med hennes ena mentor.
W är tät och åter tät!
Har inhalerat 5 ggr på 1,5 timmar
Så jag ville prata med dem på barn om detta med.
Ute regnar det, samma känsla inombords.
Idag hoppas jag att det kommer att gå bra för min lillasyster...
Hade velat åka upp, men vet inte hur man skulle få plats att sova där då mammas lilla lägenhet är lite för liten..
Det är tyvärr inte bara en anorexia och depression som är svårt för systern nu, utan traumatiska händelser som har hänt..
Stackars lilla, lillasyster :(
torsdag 1 december 2011
Öron läkaren
Ena örat är det vätska, som gör att han har hela tiden lock
dvs hör sämre på detta öra.
Och att han kliar sig på detta öra var naturligt då de är irriterande för honom som läkaren sa.
Han sa åt mig att lilleman ska ligga med huvudet högre upp i ett par år framåt,
så fort han blir förkyld ge vanliga näsdroppar (nezeril) och koksalt på dagtid.
Han ska på nytt besök om 3 månader, viktigt att följa upp honom.
Efter besöket kom min vän med sin son K hit, var länge sedan sist.
Och jag har verkligen saknat min vän.
Vardagen har vart rätt ensam den sista tiden, så de var för mig jätte behvligt att få träffa henne.
Kvällen avslutades väl inte så bra, då lilleman fått inhalera ett par gånger till,
Dottern har åter igen kräkt ner vår säng..
Sen det svåraste var ett samtal...
För några dagar sedan fick jag reda på att min lilla syster har blivit sjuk i anorexia.
Hon ringde spontant till mig idag (har själv haft problem på båda hållen, men inte så allvarligt som för henne)
Men hon mådde så fruktansvärt dåligt nu, hon sa att hon orkar inte mera, hon är så fet och vill ner minst ett par kilon till.
Hon är säker på att hon har gått upp i vikt idag, då hon hade ätit en halv smörgås och någon sked havgregryns gröt under dagen.
Hon ska till läkare, dietist och en personal till i morgon, har hon gått ner något mer blir det sond.
Jag mår så otroligt dåligt nu, och är så otroligt ledsen.
Då hon var på dopet var hon rean mager men nu gått ner ett par kilon till.
jag orkar inte skriva mera för dagen
onsdag 30 november 2011
Viktnedgång
Vi passade på att väga W, de visade att han konstigt nog har gått ner i vikt..
Känns inte så jätte roligt då jag kämpar på med att amma, och matade honom 10 gånger om de var i går eller förrgår.. Känns som om dagrana flyter ihop vissa dagar..
Jaja jag får fortsätta kämpa på, fast jag bli så ledsen...
Idag har jag ammat honom massvis av gånger, men idag har de känts som om han inte blir nöjd. Får se hur det är de närmsta dagarna..
Nu ska jag försöka slappna av, och hoppas w kan få vara nöjd Någon timme..
I kväll
Och vissa punkter utlöser sån kratftig huvudärk så blää!
Har ätit smärtstillande under några veckor nu, just för att lindra lite.
Tyvärr får jag inte ta bättre medicin pga amningen :(
Har iaf bokat tid till sjukgymnast, som tidigast på Onsdag nästa vecka kunde "kolla" på mig.
I morgon har W fått tid till Öron läkaren, fick remiss vid hans senaste Öroninflammation.
Ikväll ska min man och jag (o lilleman så klart)
åka på information om Barnolycksfall samt hjärt o lugnräddning.
Hoppas på en givande kväll!
Snart dags att ta Julkort på barnen,
gjorde de för ca 1-2 veckor sen men skulle se om något kort blev bättre än sist.
Nu är det dags att klä på sig igen, för att gå upp och hämta dottern vid skolan
tisdag 29 november 2011
Framsteg
Gick och la mig vid 22.
Kämpade mig genom serien som gick mellan 21-22.
Natten har vart bra, och har ammat två gånger i natt.
Vart såpass trött så jag bara låg och ammade honom.
Just nu ligger lilleman på golvet och pratar och försöker att vända på sig, men ännu har han inte klarat av detta ännu. Och kan inte hålla uppe huvudet i några nämnvärda långa sekundrar om jag lägger honom på magen, men visst de har ju blivit ytterst bättre.
Han har ju gjort en del framsteg
Och jag är så glad för det han kan
*Han gillar att stå,
*Har hittat sina båda fötter
*Börjat dra av strumporna ibland.
*Börjat flytta sig själv i sängen, -lägger jag honom på rygg för att sova så gör han visa gånger att han lägger sig på sidan.
*Han lärde sig här om dagen (i fredags?!) att säga babababa och ibland mamamama,
Men mest är det just bababaa, så han pratar mycket här hemma nu.
*I Lördags tror jag det var, så fick min man W att få fram skratt ljud en gång.
På Söndag blir han 7 månader, Jisses!!
fredag 25 november 2011
Drömmen om ett barn, och vår resa till ett syskon
Året då jag förlorade mina fyra osynliga "barn".
På den 18:e Pergo Time behandling, var den sista kuren
Den sista gången jag kunde bli gravid själv.
Jag blev magiskt nog gravid 4 gånger under 2008 med hjälp av hormoner.
Första graviditen förlorar jag i Februari, precis på min mans födelsedag,
Den andre graviditeten hamnar jag på sjukhuset på vår dotters födelsedag,
Jag hade precis blåst upp en ballong till henne, då jag kände att det rann till och blödningen uppstod. I Efterhand misstänkte de utomkvedshavandeskap som självläkte.
3:e graviditeten, där räknade jag dagar och var överlycklig att jag passerat de dagar som mina missfall tidigare hade uppstått, men nu var jag så säker.
Var så överlycklig, kände mig hur gravid som helst.
Vi kom till dagen då vi äntligen skulle få göra ett tidigt ultraljud,
Vi alla var glada likaså läkaren, Jippi!
Han gör VUL, han är tyst...
Jag börjar svettas..
Han säger, "Det här ser inte ut som jag hade hoppats på"
Jag börjar darra, min man håller min hand.
Jag börjar gråta och gråta.
Han säger till oss att det är en Ofostrig graviditet eller ett MA.
Detta var på Onsdagen, jag fick en tid på Lördagen för en skrapning.
Dagarna till skrapningen var hemsk, jag kände mig så otroligt gravid.
Han måste ha sett fel!
På Onsdag kväll får jag ont på vänster sida, jag ringer sjukhuset på Torsdagen pga mina smärtor.
Jag får tillsvar av den barnmorskan att mina smärtor är bara Psysiskt av allt vi hade gått igenom. Men jag säger något känns fel, men jag fick ingen hjälp.
Lördagen kommer, Jag säger till läkaren att jag har haft väldigt ont på sidan, men jag blir inte hörd, innan jag sövs ner påpekar läkaren att jag borde gå ner lite mer än alla de kilon som jag hade gått ner för då skulle jag bli lättare gravid..
Jag sövs ner och skrapas.
Läkaren säger till mig att de finner ingenting, och vill ha upp mig på förlossningen för ett VUL (vaginalt ultraljud).
Jag grät och tycker de var hemskt att få komma till förlossningen där alla gravida och nyförlösta var.
Men var tvungen, läkaren känner på mig och kollar.
De tar blodprover jag hinner knappt komma ner på IVA förens läkaren kommer ner och säger att Tyvärr du måste sövas ner igen och bli opererad direkt...
Va? Vad?!
Jag vaknar upp, och får beskedet att min graviditet satt fast i min ena äggledare (det förklarar mina smärtor!! Läkaren och BM får rejäl tillsägelse efter ha pratat med chefs läakren hur jag har blivit bemött)
Läkaren försöka intala mig om att den äggledare som jag hade kvar skulle fånga upp ägget och befrukta.. Trodde inte på honom, men min kämpar glöd - Jag vill ha ett syskon, jag ger inte upp. Gjorde att vi satte igång att försöka igen.
Blir gravid för fjärdegången, men mycket fort känner jag igen smärtan.
Jag står på mig, och chefs läkaren lyssnar på mig.
Får komma till gyn och göra ett VUL, läkaren ser inget.
Han tar ett blodprov ett akut prov för att mäta mitt HCG hormon i blodet, och jag skulle få besked samma dag.
15.55 ringer läkaren och jag hör direkt att det är fel.
Han ber oss komma in till akuten på kvällen
-Jag är inte mer än människa, jag vill gärna kolla en gång till om det är så att jag har missat en graviditet i livmodern.. sa han.
Vi kommer in, men ser ingenting. Och vid det värdet så skulle man ha sett något på ultrajudet.
Det blir akut operation på kvällen, denna gången snittade han bara upp äggledaren och "sög ur" graviditeten och lät mig behålla äggledaren..
Men blodprovet visar att mitt HCG värde fortsätter att stiga och var nu högre, så någon graviditets rest måste sitta kvar.
Jag får komma in och få cellgifts behandling av tabletter och flera blodprov blev tagna.
Den 23:e December 2008 ringer läkaren och säger att nu finns det inga graviditets hormon kvar i kroppen.
Det var otroligt påfrestastande att i kroppen känns mig så gravid, brösten spännde illamående.
Samtigt ha operations smärta. Och sorgen av de förlorade gravditeterna.
Maj 2009 gör man en passage röntgen på min livmoder och kolla passagen i den sista äggledaren, jag hade med mig extra personal från narkosen som gav mig smärtlindring av morfin och lugnande. Undersökningen på mig gjorde otroligt ont, och det visar ett totalt stopp i den sista äggledaren.
Juni 2009 opereras den sista äggledaren bort...
Livet kändes förjävligt!
Efter 3 år och 11 månader fick vi beskedet att vi inga fler barn skulle kunna få av "egen maskin".
I April till Juni 2010 gör vi vårt första IVF försök, men misslyckas. Jag fick bara 1 ägg som gick att använda, de andra kasserades.
Andra IVF försöket som jag påbörjade vi i Augusti 2010.
Denna gången bytte vi mediciner och gjorde AHA på ägget.
15 Folliklar Punkterades och 13 ägg togs ut.
Dessa befruktades samma dag med spermier och 10 uppvisade sig ett dygn senare tecken på befruktning.
Ytterligare ett dygn senare befanns 10 ha delat sig.
Av dessa har således 1 återförts idag. (AHA)Inga ägg till frysen!
De resterande 12 ägg kasserades, de var för dåliga och var för mycket fragment på dem.
(Embryologen skrev bla detta; Det embryo du fick tillbaka var det bästa.Det hade delats till fyra celler och jag kunde detektera kärnor i alla cellerna,dessutom var det endast lite fragmenterat.Dessutom gjorde vi Assisted HAtching (AHA) på detta embryo.Resterande embryon var för fragmenterade för att återföra eller frysas ner)
Så här såg sprutan man blandar i ut.
Här är medicinerna för 1 IVF försök, och tusen tack för högkostnadskortet!!
Här ligger jag på vår klinik och precis tagit en lugnande tablett innan Äggplocket.
Jag bad en bön, och tittade på ägget i fönstret.
Vi blev ju gravida på andra IVF försöket, som var psyskiskt jobbigt fleratals veckor framåt.
Vågade inte berätta för folk att vi var gravida, och tyckte de var jobbigt då vissa kom och gratulerade till graviditeten "För du är väl gravid?!".. Tänk om de nu bara var alla dessa kilon som jag gick upp under hormon behandlingarna?!
Jag var illamående till vecka 18-19. Började äntligen tro på att de skulle gå vägen.
I Mars 2011 på dotterns kalas, så går vattnet i vecka 25!
Det blir ilfart in till sjukhuset, där jag blev sängliggande i 8 veckor.
Mitt rum, min säng.....
Flertals CTG kurvor som oroade, 3 veckors antibiotika behandling, Blodprovs tagningar, undersökningar Flödesmätningar och tillväxt ultraljud som visar att barnet bara fortsätter att bli mindre och mindre. (förlåt att bilden ligger på fel håll!)
Till slut ligger vårt barn på minus 39% i tillväxt hämning, i vecka 33 blir det akut kejsarsnitt
Och ut kom våran lille son
Jag undrar om minnerna, känslorna och min sorg och rädsla någonsin kommer att försvinna?!
Kommer jag att orka och klara av att en dag inte gråta över den tid som vi har haft?!
Min oro till vår son kommer den att läggas någon dag?! Rädslan för om han kommer att dö, behöva gå och titta till honom. Må så fruktansvärt dåligt varje gång han blir sjuk eller hans andning är tung. Eller när han gråter och låter så ynklig.
Vissa dagar är tuffa, då bilder från det som har vart.
Vissa minnes bilder gör att tårarna bara börjar rinna, och jag stor gråter.
Ibland kan jag bli så arg så arg och fruktansvärt bitter.
Jag önskar att jag en dag kommer att bli vän med min kropp, jag avsky att se den.
Jag avsky att beröra den, Jag blir varje dag påmind om allt som har hänt.
Ärrad för livet i mitt hjärta och själ, Ärrad för livet på min kropp..
Att se på programmet "Drömmen om ett barn" har vart bra, men många gånger satt vissa minnen till liv. Nog bra men inte genom att jag håller tyst efteråt.
Men jag kämpar med att inte tänka och förtränga.
Har inte tid att prata, inte om jobbiga saker.
Finns inte utrymme till det.
Jag försöker vända på det svåra, genom att tänka och se på allt de fina jag har.
Men min oro som jag bar och burit, vart ska det ta vägen?!
(Idag för 1 år sedan gjorde vi KUB, där vi fick reda på att vi väntade ett friskt barn.
Dagen då barnmorskan sa till oss, "Nu får vi hoppas att allt kommer att gå bra"...
Vad då gå bra?! Så säger man för tusan inte heller??! Det hjälpte inte mig iaf att höra de orden)
Läkaren igen...
Träffade hans nye läkare.
W har ju låtit en del då han andas, även fast jag inhalerar honom flera gånger om dagen
så är de inte så länge han är bra.
Sköterskan som tog emot oss, hörde direkt på honom att han var trång.
Läkaren kommer in och vi pratar lite om smakportioner som han tyckte att det var okej att börja smaka.
Sen att W är lite sne i kroppen/ huvudet trodde läkaren att de skulle bli bättre nu ju starkar
han kommer att bli.
Sen lyssnade han på honom, så det blev att andas in adrenalin och han fick dricka Betapred.
Läkaren nämnde att tyvärr kan bli så att W kommer behöva en tredje medicin för sin andning,
vi får se hur han kommer att må och vara här fram tills han ringer mig.
Lilleman hade vuxit på bra!
Både vikt och längd och det gjorde mig så glad.
I Måndags upptäckte han att han hade en röst ;)
Så han lät och kunde låta genom o säga ifrån på ett sätt han inte innan gjort.
Igår kväll började han göra prutt ljud ifrån sig några gånger, dock inte idag.
Men skoj då de går framåt lite grand i utvecklingen =)
torsdag 24 november 2011
jobbig start
Men när väckarklockan ringde, och få upp dottern till skolan
så började dagen inte bra!
Hon gapade att hon var sjuk!
Hon mådde illa, knappt var hungrig ont i magen,
hon var så ledsen över vad som blev i matsalen igår på skolan.
Mitt känsliga barn..
De har nu på skolan en ätar tävling, det går ut på att inte slänga maten.
Den skola, den klass som slänger minst mat får pris!
De hade slutat med att hon satt ensam kvar av alla barn för att tvinga i sig maten som hon inte gillade, och då de större barnen kommit dit och börjat att äta.
Hon vågade inte slänga maten..
De har regler att man inte får springa i skolan, till toan.
Men då vår dotter blir kissenödig blir de akut, men hon vågar inte springa då de finns de reglerna = kissar på sig!
All panik hon fick i morse resultaerade att hon kom 1 timme försent till skolan, 2 samtal till min man. Och jag med stor ångest och visste inte alls hur jag skulle ta mig till, då hon var så uppjagad.
Och att komma försent för henne är jätte jobbigt för henne för man "får inte" komma försent.
Alla dessa sakerna har ju vi suttit i ett sk. "Förväntnings samtal" med rektor och de två fröknarna innan skolan började.
Hon tar dessa regler mycket hårt.
Jag fick prata lite snabbt med ena fröken i morse.
Det stämmer att det finns regler, att man inte får springa till toaletten
och då sa ja till att de innebär ju att dottern kissar på sig i det avsendet.
Sen vad de gäller att tvinga i sig maten som man inte gillar, ska hon absolut inte göra, kravet är att man ska smaka på all mat. Helt OK!
MEN...
Hennes ord,
Ont i magen, illamående, känner sig hela tiden mätt
Är det så att de har gått och blivit illa med hennes mage nu då vi har börjat introducera mjölkprotein i kosten?!
Jag behöver få se hur det ser ut nu hennes avföring för att få ett hum om det kan röra sig om att de är typ stopp i tarmarna igen...
Jag vet ju hur ledsen hon kommer att bli om hon måste börja på en strikt diet igen, men något är fel.
tisdag 22 november 2011
Dålig natt
W somnade vid 23.30 ca, och dottern somnade strax innan 00.
Det tog emot att vakna på natten och sen bli väckt av mannens klocka som ringde 5.20 gjorde det inte bättre! Strax innan 07 ringde klockan, grinig och trött tjej. Och trött mamma.
Ws hosta satte igång rejält så han fick kväljningar.
3 puffar så la sig det och han kunde amma.
Sen har jag fått medicinera honom vid två tillfällen till under förmiddagen.
Igår skedde de saker på hans utveckling, helt plötsligt började han "prata" väsnas så min man bara Oj som de har hänt saker sen igår kväll. Ja de går verkligen undan då något börjar att hända
Dock har han inte pratat något speciellt idag, mest vart trött och lugn
måndag 21 november 2011
Slappedag
i morse kräktes han inte, men så natten till Lördagen och till Söndagen, blev det mycket spya.
Snart dags att bege sig ut och hämta hem dottern ifrån församlingshemmet, men först förbereda maten och inhalera lilleman.
Ikväll väntas familje gympa.
Jag o W har bara hållt oss hemma vart ute på två promenader, annar har kroppen gjort ont och huvudet och nacken gör ont.
slut gnällt för stunden! ;)
lördag 19 november 2011
Dålig start
Inhalerar honom och han andas bättre.
Vi somnar om och vaknar av att dotter som kommit till vår säng kräker i sängen och på golvet!
Dotter har under dagen vart lite slö o trött men ingen feber. Svärföräldrarna ska komma idag, MEN vi har självklart varnat dem och de tog själva beslutet att komma.. Vi ska göra hemma gjord pizza de är så gott, sen att jag kan göra mjölkfritt till mig med är bara plus :)
torsdag 17 november 2011
trötter
Och det jag känner då jag håller honom och hör då han andas är slem.
Man känner hur det tar i då han andas..
Natten till idag har vart rent ut sagt skit, och fått sova 3 timmar totalt.
Jag lyckade sova 30-40 minuter på förmiddagen och missade en sak jag skulle iväg på.
jag har i natt legat och stört mig på en jacka lite dyrare sådan, som jag köpte i helgen till mig. Igår bestämde jag mig för att jag ville lämna tillbaka den, men vart är kvittot?!
-Borta!
Letade under 2 timmar efter det, på det kvittot var även dottern o mannens skor.
Bara de grämer mig att kvittot är borta OM något skulle hända med ecco skorna.
I morgon är det avlutning på Babysim, och diplom skall utdelas.
Kommer åka dit och hämta det.
Sen kommer vårens platser att släppas.
Sen är det raka vägen ner bilkörning på närmare 50 minuter för att komma till däckfirman som ska sätta på de nya däcken på den ena bilen. Hoppas att jag hinner i tid!
Jag funderar på om jag ska börja med smakportioner med honom, läkaren sa tidigast slutet av November, Hoppas att de isåfall kommer att fungera och att han kommer fortsätta att amma så det inte blir strul med detta.
onsdag 16 november 2011
Dyr i drift
Så har lilleman gått och börjat bli dyr!
Som det går åt blöjor!!
Från en början bajsade han en gång var 4e dag, så vi visste precis vilken dag som skulle bli skrikig!
Men nu är de hopplöst,
På 2½ timmar har jag fått byta 3 blöjor!!
Det är ju inte bara idag det är galet.
(så läser något blöj företag, sponsra? ;) haha )
tisdag 15 november 2011
Läkare samtal och jag skäms
Har inhalerat honom både igår och idag flera gånger.
Har knappt orkar göra något alls, två viktiga samtal var av de ena till försäkringsbolaget för att meddela de dagar lilleman var inlagd.
Även fått prata med hans nya läkare, chefs läkaren om både hans tillstånd samt denna läkaren. Det är iaf bestämt att om vi behöver åka in akut så kommer vi inte behöva ha henne utan då tar de in en annan läkare till oss. För hon får inte röra mina barn!
Förhoppningsvis håller sig mina barn friska tills denna läkaren inte kommer ha tjänsten kvar på detta stället!!
Bara månaden ut, och chefsläkaren är väl medveten om problemet med henne.
Med lille W blev de bestämt att gå tillbaka till ruta 1 och medicinera 3 ggr/dag med cortisonet och om det behövs medicineras med akut medicinen över 16 gånger om det så behövs. Igår var vi nog uppe i 16 puffar på honom.
I dag har han rosslat en del och det känns naturligtvis inte bra, så jag har inhalerat honom och tagit med honom ut på promenader för att få frisk luft.
En del hosta och medicinen hjälper ett tag, men sen är det på igen.
Får dåligt samvete för gårdagens inlägg, jag är ju egentligen så glad för denna personen som jag skrev om igår att de ska få en liten bebis.
Jag är bara så besviken på min kropp!
På kvällen nu har W vart gnällig och gråter/skriker, har get honom Alvedon frågan är hur mycket han ens fick behålla då han spottade ut så mycket så jag fick byta kläder. Skulle tagit en supp!
Somnade men ligger nu vaken o skriker igen..
Dags och gå och ta honom
måndag 14 november 2011
Gravid
Nu närmare oss än de förra som kom här om dagen..
Min känsla NU är, vad roligt!!!!
men...
vilken tur att jag har min stora tjej, och min lille bebis att trösta mig med!
Beskeden är svåra och ta även fast jag har mina två hjärtan, men jag har inte hamnat i det djupa mörka hålet (än), som jag gjorde varje gång beskeden kom då...
Men vad bra det skulle vart om alla män och kvinnor fick vara fertila, än att bära denna tunga smärtan..
Ta tag i
Jag ville få jounal anteckning från besöket vi var på dagen innan lilleman blev inlagd.
Där framgår inget om att han är sjuk "allmäntillståndet bra".
Dock står där att han har 38,4. Men framgår inte att vi som föräldrar anser att allmäntillståndet är påverkat, det står att de var en pigg kille!!
Men jag har nu sagt att vi kommer göra en anmälan på denna läkaren.
Nu väntar jag på att chefs läkaren ska ringa upp mig i första steget...
Dags läget med lilla w är mer hosta och den lät annorlunda i natt/morse och jag tror att jag får gå tillbaka till ruta 1 igen, på behandlings schemat.
söndag 13 november 2011
Framsteg
Idag har han avslutat sin 6.e antibiotika kur, så nu hoppas jag att han får hålla sig frisk länge!
fredag 11 november 2011
Det man inte får känna, men känner
Men det som jag känner får man inte känna,
Det som jag känner borde jag väl inte ens äga rätten att ens få känna då jag redan har två barn.
Jag ska bara vara glad och tacksam, och klart som tusan att jag är detta!
Men jag är så ledsen, så arg, så besviken och fruktansvärt bitter på min kropp och på det som har hänt som gör att jag sitter här som jag gör..
Jag fick ett "vänta barn" besked här om dagen!
Min första reaktion var handen på hjärtat en enorm glädje, så skoj!
Även fast de inte planerade och inte skydda de sig...
Jag var så glad över mig själv, Wow hade jag kommit över dessa besked och kunde ta det med glädje och ro...
Men icke!
De beskeden bara dök på mig någon timme efteråt, när min glädje för dem lagt sig..
Då kom bitterfittan inom mig, VARFÖR förlorade jag min kropp och min egna förmåga för?!
Varför kan inte vi bara ha de skoj i sängen och sen vara gravid.
Kunde det inte räcka med att vi hade så svårt att bli gravida,
Kunde de inte räcka med att äta 18 hormon behandlingar och sen få bli gravid -och behålla barnet?!
Varför skulle missfall och utomkvedshavandeskap behöva komma.
Varför skulle de krävas akut operationer, cellgiftsbehandling och sen stå där steriliserad mot min vilja..
Jag stod ju där kvar med en sån stor längtan och önskan efter ett barn till, hjärtat värkte och jag hatade han där ovan.
Vi hade målat upp vårt liv tillsammans till något helt anant än vad det blev.
Beskedet väckte liv i så många jobbiga känslor.
Jag blev och är avundsjuk, jag vill med!
Jag vet att jag har en liten bebis och en stor tjej, men jag känner det som jag känner.
Jag vill vara som "alla andra", kunna skaffa mig alla de barn vi drömt om.
Jag vill bara kunna få känna känslan att Vi kan faktiskt också bli gravida.
Nej det kan vi inte, men jo det kan vi
men vi har en prislapp på ett ynket försök.
Jag blir så arg på detta, arg på mig själv,
jag vet ju innerst inne att jag har ju inte kunnat göra något annorlunda
Jag kan inte råför att jag förlorade mina graviditeter.
Mina fyra osynliga barn..
Även om man har två barn, så tar det inte bort sorgen i allt man förlorat!
Men det är en tröst
torsdag 10 november 2011
skulle tänka på att lägga saker på hans ena sidan där han är svagare mm, då bvc tyckte att han satt snett med huvudet och tittade mest åt det ena hållet.
Idag var han 62.5 cm lång :)
I morgon är meningen att vi skulle åkt till babysim, men hoppar det.
Då det bara är korkat att åka o bada då han är så förkyld.
Hans hosta är de ju inte så mycket att göra åt, då de beror på astman.
Det skulle ha vart näst sista gången, känns surt att missa nu men men..
I morgon väntas ett besök på stor sjukhuset med dottern, kanske kanske hon kan få hjälp med sitt "problem"..
Nu kallar sängen, jag är fruktansvärt trött. Lillemannen somnade strax innan 01.30 inatt.
Jag hade egentligen en sak till på hjärtat som jag hade behövt få skriva av mig,
det är jobbigt att erkänna ens tankar o känslor som är så förbjudna---
men det får bli till en annan gång
onsdag 9 november 2011
Läkare

Kommer till en läkare som varken verkar förstå svenska och inte kan förmedla sig på bra sätt till oss föräldrar!
Jag berättar för henne om w.
Kollar hals, öron lyssnar på lungorna och säger att han är lite trång och ska inhalera där.
Jag ber henne att vi ska ta en sänka på honom, men hon anser honom som frisk!
Men hon är ju läkare o ska då med sina kunskaper veta bättre än mig som mamma, vi som föräldrar då hans allmäntillstånd är sämre.
W inhalerar på plats o läkaren lyssnar o säger att det låter bra.
Vi frågar mer för att få bekräftelse, att Vi ska väl komma in om han blir mer hostig eller sämre.
Om läkaren hörde eller förstod oss vet vi inte för hon svarar oss Nej!?
Jag går och pratar med barnen sköterska som säger att vi SJÄLVKLART ska komma in om de är något..
Jag kände mig inte trygg när vi lämnade Barnmottagningen, jag grät och fick en kram av sköterksan.
Jag försökte hela tiden ta in att läkaren ansåg honom som "frisk".
Tills i Fredags då jag tillslut blev så orolig och satte mig i bilen och körde ner till akuten.
Jag o W kommer in till ett rum där de sätter sutration på honom och pulsen, tar ny temp för att bekkräfta hans temp, då han är svin kall på armar o ben och fötter.
40.3 visar den!
Dotterns gamla läkare kommer in, och undersöker honom och säger att vi får lägga in honom direkt, Då fontanellen är svullen, hon upplevde honom väldigt blek, och sa inte ifrån.
Senare på kvällen beslutar dem att sätta in "nål" på honom, de sätter två Emla plåster på var sin arm veck. Efter en timme ska de börja sticka men går inte.
De kallar ner Narkos läkaren som gör försök på fötter och armar, och W reagerar knappt,.
Tillsist kommer även läkaren in så då är där undersköterska, sjuksköterka, Läkare och narkos läkare. Till sist fick de in en infart vid huvudet.. (De fick raka bort lite hår på hans huvud, stackarn som precis börjat få hår tillbaka efter tappat sitt mörka hår han hade på NEO)
De satte in antibiotika direkt ut i blodet.
Lördagen, gör man Lung röntgen och den visade inget.
De försöker få ner hans feber, med att kombinera Alvedon och Ipren.
W´s feber stack snabbt i väg och de blev väldigt förvånade då han hade feber då han var så kall på kroppsdelar.
W syresatte sig inte lika bra som han brukar men var ok, pulsen var väldigt hög då de tog den pendlade vid ett tillfälle mellan 185-200, men de sa att de var febern som gjorde detta.
W gick ner på ett dygn 135 gram, ett ungefär vad han går upp på en vecka.
Så det blev att väga innan o efter måltid, De tyckte att 45-85 ml var bra mäng för varje måltid.
På Söndagen blev han liggande med dropp under 10 timmar till Måndagens morgon, då han på Måndagen var bättre och piggare. Svullnaden i hans huvud hade nu blivit mycket bättre.
Nu har vi bara en bebis som är förkyld, röd i halsen, går på antibiotika och inhalerar.
När vi låg inne träfade vi på en annan familj som hade vart hos samma läkre på Torsdagen, där de ansåg honom som bra, men behövde inhalera.
Hon missade att han bara syresatte sig till 79% och att en sköterska tog eget initiativ och gav honom syre!
De visar sig sen att ena lungan kollapsat och på den andra lungan fanns märke.
Han hade en kraftig Lunginflammation..
Ska en sån läkare få jobba kvar?!
tisdag 8 november 2011
Utskrivning
Känns väl okej, har en liten krasslig kille.
Men det kommer ju bli bättre..
måndag 7 november 2011
Det är väl nu
Läkaren har vart uppe och tyckte vi kunde stanna tills imorgon
Han tyckte att w var piggare i morse än då han var hos oss nu på em.
Han kollade w i halsen där han var väldigt röd, föreskrev Alvedon till vikt klass av 10-15 kilo,
Inte ens sjuksköterskan reagerade förens jag sa att W ska inte ha denna, Jasså varför inte Han väger inte ens så mycket.
Näs Droppar.
Jag tar upp att han bara skriker då han ska amma, han har ont i halsen svarade han.
Jag har bett undersköterska och Sjuksköterska om hjälp, u sköterskan kom in då jag larmade sist jag ammade,
han hostade så att han satte typ i halsen så jag fick slänga han framåt o "slå" i ryggen lät som han hade ngt som satte stop.
Jag fick ingen direkt hjälp utan fick se hur de var nästa gång..
Försökte prata med sjuksköterskan att jag dels blir ledsen då de har blivit så här vid varje amnings tillfälle.
Får han i sig vad han ska?
Finns det något jag kan göra för att hjälpa honom ?
När ska hostan sluta?
Vi gick igenom kalender och såh att han har hostat sen sen 20 oktober i stort sett.
Jag vet inte vad jag mer kan göra för mitt barn, då ja ändå inte får det stödet eller hjälpen. Kanske lika väl kan köra hem
Idag...
Kanske
Dock skriker han varje gång han ammar vilket gör mig ledsen :(
W blir utskriven senare idag eller i morgon..
Han är fortfarande gnällig men han är inte apatiskt längre och han har ingen bula på huvudet längre.
Verkar som om han har en förkylning på gång.
Sen är hela ryggen o vissa ställen på övriga ställen av kroppen prickig av virus utslag.
Sen har han fått något sår i hans armveck att hud åkt av efter han hade ett av sina Emla plåster på sig, det var läkaren o skuksköterskan som uttalat sig. Trodde ju inte att sånt kunde bli av plåster. Har tagit kort på det.
Inatt har jag vart uppe varannan timme o ammat, känner mig sliten idag!
Dropp
Har bara förhöjd temp, hållt på att väga innan/efter amning.
Nej nu måste jag försöka komma till ro kl är 01.13
söndag 6 november 2011
Viktnedgång
lördag 5 november 2011
Lill hjärtat
Han har svullen fontanell, blek, slö.
Dags läge NU; lägre temp
Slö blek vi väntar på lungröntgen. Inväntar Provsvar och ställningstagande till detta. Sover mycket och är inte lik sig...
fredag 4 november 2011
Inlagd
torsdag 3 november 2011
Tillbaka
läkarern
vi ska vara där kl. 13,00
feber, hosta
onsdag 2 november 2011
Jubileums kollektionen POP
Idag hängde jag och min man på låset på Polarn O. Pyret´s butik. Stod utanför shopping centret 20 minuter innan de öppnade idag.
Funderar dock på att sälja två.
Men måste fundera över vilka av de två filtarna vi tycker bäst om.
tisdag 1 november 2011
Andnings masken
Så nu har han en som passar hans ansikte.

W´s badbyxor stl. 50/56 börjar bli små, och vi har 2 bad tillfällen till för denna terminen att gå på. Hoppas innerligt att han kan ha dessa byxor dessa gånger som det är kvar.
Vi har ikväll börjat att rensa på dotterns ena rum för att dra ut alla leksaker och lägga pyssel & pärlor i en egen garderob, snart är tiden här då W tar sig fram och då måste huset vara redo och inte stå där en dag och han tar sig fram och att det ligger farliga saker på golvet o överallt.
Ska göra i ordning rummet här nere så det blir mer ett rum till W, men att båda barnen ska kunna samsova om de vill och passar.
Dottern har ju en egen säng både här nere och i sitt rum där uppe.
Men så märker jag att mina kort inte passar i albumet, blev ledsen :( och sitta och klippa av en cm är ju inget som jag vill sitta och göra. Får väl leta när jag är ute någonstans och se om de finns mått för mina kort, annars får jag väl surt framkalla alla foton igen..
fredag 28 oktober 2011
Till läkaren
För hans öra och hosta och hur han låter i andningen.
Öronen såg fina ut, men han var täppt och behövde inhalera.
Det har blivit utskrivet luftrörsvidgande och kortioson som han ska andas in.
Jaja, alltid är det något.
Men skönt att det kan hjälpa honom att inte ha det så jobbigt.
torsdag 27 oktober 2011
Gnälligt
Gladast har han vart direkt efter mat och när han har sovit.
Annars har det bara vart gnäll och skrik, om jag inte vart uppe och burit och gått runt med honom.
Vilken vilja, vilket humör. ;)
Han har hostat lite mera, och tar sig ibland för hans högra öra.
Har bara 37.3 i temp, och beteér sig inte som när han har haft Öroninflammation.
Ser inga tänder.
Nu får jag hoppas han kan hålla sig lite glad, för jag börjar bli trött i huvudet.
Nu i slutet har jag fått ta Babybjörnen och burit runt, men jag får inte sitta ner då jag bär honom.
Jaja han är min lille goding ändå ;)
onsdag 26 oktober 2011
Gnäll
Skönt att denna dagen snart är slut ;-)
Nu är det dags att gå och ta en gnällig o trött liten
Fick igår hem produkter i från Natusan, som jag skulle Buzza om.
Ska bli intressant o se hur lillemans hud reagerar.
Dock kommer han inte få bada varje kväll som de föreslår för att få bättre och godare sömn.
Barn behöver inte bada varje dag, och har man anlag till torr hud så ska man inte bada.
Nej nu kallar liten.
tisdag 25 oktober 2011
varit i kontakt med
Pratade om hostan och att då jag känner på W´s ena öra så lägger han huvudet på sne, och tar handen dit bort.
Igår hände något obehagligt då han hostade och behövde prata med dem om detta.
Vi fick en akut tid i morgon förmiddag, men jag får se om jag avbokar den eller inte..
Allt beror på hur kvällen och natten blir
Idag var vi på eftermidagen iväg till vårdcentralen för att ta av mig blodtrycks marsetten, var riktigt skönt att bli helt fri.
Så får vi se då läkaren hör av sig.
I förmiddags var det lungt här hemma så jag passade på att ringa försäkringskassan, men vet inte om allt blev gjort som skulles då samtalet bara avbröts? vid närmare 13 minuter in i samtalet..
Jaja jag får väl försöka hinna och orka ringa i morgon igen för att kolla upp så att allt stämmer.
måndag 24 oktober 2011
Trött
Sen fick jag köra in till staden igen, för att få en blodtrycksmarsett runt armen och en slang hängandes bakom nacken och ner till en dosa i ett skärp.
Skall tas flera tryck under 24 timmar, den ska nu få avgöra om jag behöver medicin eller inte....
Har vart med en stund på familjegympan,, men känner bara att allt var så fruktansvärt tråkigt och jag känner mig så trött.
Så de vart ingen idé att stanna kvar, så när min man kom så kunde vi bytas av.
Så nu sitter jag i soffan och ska mysa med lilleman..
Snart kommer ju de igen.
Igår kväll gav jag W vatten på flaska, då han hostade så mycket och det lät riktigt tjockt i halsen/hostan på honom.
Det var skoj att han ens sög på flaskan,
Men jag fick pröva vännen K´s flaska (den han fick hans napp utav) då de var här, så en flaska köpte vi i helgen.
söndag 23 oktober 2011
Utanförskap
Idag har han för höjd temp 37.7.
Har precis nattat honom med snutten och nappen i min famn. Grinig men kom till ro..
Stora syster går runt med en jätte lös tand och är otålig på att den ska ramla ut.. I fredags mötte jag min dotter ledsen, för att hon inte kommer att få vara med på Halloween festen som ska vara på fritids. Enligt dottern har en av dotterns fröknar berättat om festen i klassen.. Jag tycker det hela är så dumt att berätta om det öppet då ALLA inte är välkomna dit! Hon kan väl inte hjälpa att jag inte jobbar, att jag är hemma med lillebror och där med inte får lov att gå på fritids. De är samma med att de vissa gånger berättar vissa goda/ roliga saker som de ska göra/äta där. Jag förstår min dotter fullt ut jag själv skulle bli ledsen. Kommer att skriva i dotterns loggbok att detta har gjort henne ledsen att inte få vara med på festen.
Idag grejar min man ute på tomten, lägger in poolen och sommar sakerna. Ev klippa gräsmattan. Så tråkigt då det tar iaf 2 timmar att göra detta. Vi ska se om vi kan få ihop pengar till en åker gräsklippare till nästa år.
Jag hade behövt fixat här inne. Får se om jag får tummen ur...
lördag 22 oktober 2011
ont
Annars har W bara vaknat 2 gånger i natt för mat!
Vaknade upp med värk i kroppen, åt frukost och ammade.
Sen tog jag med mig min älskade dotter ut, på med stövlarna hunden skulle ut.
Det var riktigt härligt väder ut, och det kändes så otroligt skönt att få lite egen tid med henne om så bara för en stund. Höll varandra i handen och kunde känna att jag hade tid med henne helt.
Hunden släppte vi lös Oj som han uppskattade detta, sprang som en toke =)
Dock föll jag på vägen hem och slog i axlar o ryggen, så klumpigt.
Gör ont att vrida huvudet åt ena hållet.
Vi skulle egentligen haft gäster i kväll, men jag kände mig så otroligt trött och bara ont så
det kändes faktiskt rätt skönt att det blev inställt idag på förmiddagen.
Var i väg och handlade lite hund foder, katt fodret hade dem inte den säcken för kitten som jag behövde. Tvättade bilen och körde hem.
Fikade och gick och la mig och sov, så underbart!!!
Fick lite extra energi, precis som jag behövde.
W har vart mer grinig idag, och börjat hosta lite mera.
Hoppas på att det stannar där.
Nu har jag slängt in potatis i ungen, mannen min ska steka köttet.
Själv ska jag bänka mig framför tvn nu och se på reprisen på Tv3 "Drömmen om ett barn".
Det bästa programmet av de två som visas nu.
Tycker det andra programmet på svt, inte tar med och visar så mycket känslor och var som egentligen händer i verkligheten.
Sen att de sitter och pratar med inbjudna gäster drog ner det.
Sen att de vid första programmet bjöd in en, som inte ville ha barn
och det hon sa gjorde oss bara irriterade.
Visst alla får ha sina åsikter, men tyckte inte hon hörde hemma på detta programmet.
Men men!
Nu börjar det
torsdag 20 oktober 2011
Gårdagen
Fick träffa en av de läkare som var med på kejsarsnittet.
Skulle jag bli gravid igen, skulle jag få gå på flera täta kontroller på det sjukhuset.
Provtagninga som blodprov, urinprov och undelivs prov..
Jag skulle kunna få föda normalt om det var så.
Som jag känner nu är jag nöjd, så otroligt tacksam och ser
I förmiddags ringde de ifrån Vårdcentralen om mig,
Värdelöst!
-En riktig värdelös natt!!! :-(