Vikt ångest & shopping.

Idag har vi vart i väg och shoppat lite nya kläder till mig. Två blusar/skjortor, ett par byxor och tre par trosor.

På väg hem föll snön och det blixtrade.. Har nog aldrig vart med om det innan.


Jag har börjat känna av viktångest, visserligen äter ja inte så som tidigare i graviditeten.
Men vågen har visat på plus.
Jag hade väl hoppats på att inte må dåligt över det, men fick en lite problem med de då jag innan vart rejält överviktig.
Som mest har jag vägt 96.6 kilo både som hög gravid och efter att jag blev deprimerad efter förlossningen. Jag var inte då införstådd hur mycket jag egentligen vägde, utan fick en chock efter fått se semester bilder på mig och efter de jag i samband köpte hem en våg..

På ett år gick jag ner till ca 64kilo,
då fick ja akut opereras för Gallstens anfall, blev komplikationer och jag kräktes dagligen och hann vara inlagd närmare 10gånger för smärtor.
Så jag gick ner i vikt till ca 58kg.
November 08 upptäcker kirurgerna på ett större sjukhus ett bifynd, något på min ena binjure. Efter 6månader efter de sjukhuset skrivit till mitt lokala sjukhus ringde ja chefen och klagade. fick efter någon vecka lämna blodprover. Och nya röntgen undersökningar.
Och besked kommer att de fortsätter växa, sen kom andra besked att de är osäkert resultat på en speciell röntgen där radioaktivt där man inte längre kunde lova att de var godartat, och sen då de igen fortsatt växa, min Tumör.

I februari 2010 dagen innan jag blir opererad vägde jag 52.8 kilo
Och jag var, kände mig så FET och äcklig.
Men mycket annat var jobbigt..

I April - Juni gjorde vi vår första IVF behandling.
Då gick jag upp från ca 53-54 kilo till ca 58 kilo.
Vid Minus orkade jag inte bry mig att lägga energi på att gå ner.

I Augusti börjar vi med vårt andra IVF försök och börjar nedreglera mig och då jag plussade i Oktober vägde jag nog 61-62 kilo.

Hur i hela världen har jag kunnat göra så emot mig själv?!

Och nu i vecka 11 gått upp till 65 hemska kilon!

Jag är för tusan överviktig nu.
Min man är hård emot mig att jag får inte banta,
men efter jag pratat med honom att jag nu då mitt illamående inte är kvar som innan, att jag kan sluta dricka God kall Obo'y 1-3gånger om dagen, nu har jag inget illamående att skylla på.

Jag är JÄTTE nervös att besöka BM denna veckan, är så rädd för att väga mig, rädd för att få höra att jag är överviktig.
Jag vill inte behöva tänka på detta, de räcker med allt annat.
Sjukvården har påpekat min vikt tidigare, jag vill och orkar inte höra.

Visst kan jag tänka på vad jag stoppar i mig, men banta kommer jag inte göra..
Vill inte att andra ska påpeka min vikt så som sjukvård personal om de skulle börja prata om vikten.

Jag vill inte att siffror ska få ta över min glädje till graviditeten.
Men siffrorna gör ont emellanåt.

Förlåt att jag tar upp de, de är så dumt egentligen men så ont de gör då bilden av mig som smalast fick mig känna annat.
Jag var duktig under något år sen gick de typ lite utför.

Men till sommaren kan man äta goda sallader, gå härliga sommar promenader lite mer möjligheter att kunna röra på mig.

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt


**Uppdaterad 23.30, Jag är 158cm. Fick hjälp ett tag men denna blev sjukskriven, och fortfarande inte kommit tillbaka.. Vikten är jobbig emellanåt, därför är det skönt att få skriva av sig**