Än en gång har det visat sig att man inte kan prata och berätta saker för människor, som man trodde var ens "vän".
När vi jag var inlagd med lilleman, så pratade jag med en annan prematur mamma.
Tänkte att det skulle kunna vara givande och finna "tröst" i en som vart med om många sjukhusbesök.
Allt handlade bara om vården och min sons hälsa.
Jag var mycket tydlig för K att jag inte vill att hon berättar för någon om vad som händer, och om någon undrar att de kan kontakta mig direkt.
Idag var dottern i församlingshemmet, då vi kör hem säger hon åt mig att sluta prata med K om vår familj, för L får ju bara reda på allting ändå! Så gör inte det mer mamma!
Det är så himla rötet av människor!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar