Gnäll advent med snö, och mail från

I onsdags var min man & jag på möte, och där har vi muntligt fått ett avslut. Jag har fått bekräftelse, Men de är en som inte ger sig, men det var han som hade fel. På torsdag kväll kom mailet som jag väntat på i flera dagar. Om han bara kunde vara lika "ånger fylld" i skrift som han vart i samtal, och stått för saker som han tidigare har sagt, formulerat sig så som han uttryckte sig, så hade det kunnat kännas lite bättre. I fredags började min röst vackla, och ljudet kom inte alltid fram och stämman gick åt alla håll, och så är det även nu. I fredags så hade jag även samtal med polisen och ett snabbt samtal med socialstyrelsen, men den enhet som jag behöver nå hade slutat för dagen. Så håller min röst, tid och energi så kommer det att bli ett försök att nå dem. Samtal till vårt försäkringsbolag ska de även bli. Sen tror jag att det kommer att sluta med en polis anmälan med. Igår lördags kom svärföräldrarna hit, svärfar hjälpte min man med att fixa lite i badrummet. Dels göra ordning golvet innan klinkerset ska på. Gipsa det sista, sen satte vi ut ljusslinga. Svärmor, barnen och jag åkte till ett ställe och shoppade. Vi åt middag och fikade med glögg, lussebullar, hemma gjord knäck, lite nonstop och julmust. Idag vill min kropp inte direkt vakna, jag är så otroligt trött. Jag vill göra så mycket men tröttheten tar ut mig totalt. :-( I morgon förmiddag ska jag och lilleman till Barn neurologen. Tyvärr kan inte min man och inte heller på Torsdag då han ska till sin läkare. Det händer och har hänt många ledsamma saker. Vissa saker kan jag inte ens bota fast jag önskar, jag kan lyssna och förstår hur min närstående lider av sin smärta och hopplöshet. Det finns så mycket att skriva och berätta om, Men jag tror att jag får börja skriva av mig på annat vis. Jag saknar min familj, jag saknar även min far. Tyvärr föddes han väl utan förmågan att känna empati. Och i september så fick jag reda på att han inte gillar barn, inte ens sina barnbarn. Min syster berättade att pappa hade sagt detta, dock hade han väl kännt lite extra för lille man, med tanke på den start han fick. Detta att inte gilla barn gäller även min brorson. Jag tror på detta hon sa, då jag tidigare ifråga satte när han var hos oss, och dottern försökte få uppmärksamhet att visa morfar någon sak, försökt få honom att leka med henne. Jag tog upp det enskilt med honom om varför, och han sa bara: jag ska väl inte bli tvingad till att leka med någon om jag inte gillar detta?!. Pappa hade sagt till min syster, att " de räcker väl att jag känner något för mina egna ungar". Tack pappa! För min pappa är saker "enkelt" går något sönder, om han ens bryr sig så är det väl inte mer än att köpa nytt. Praktiska saker som han fixar och gör, och hunnit göra flera ggr om, det är väl inte så jävla svårt?! Aldrig får min man/vi höra att vi gör någonting bra och fint. Här ska det bara kritiseras, och kritisera våra val och beslut. Som tex var de gnäll att vi tog in en som hjälpte min man att byta ett fönster, större än vi hade innan, Snedtak. Man fick såga om i taket och plattor. Sen på det så behöver man vara två. Men nej då, jag fick bara höra " men han jobbar väl för fan med sånt, så jävla svårt kan de väl inte vara och göra det själv?! Kostar ju bara massa onödiga pengar". Sa bara till honom, de må kosta pengar, annars kan ju du som är så duktig komma ner och fixa klart allt. Till svar: men du kan väl hjälpa till?! Svar: nej! Har inte styrkan, och vem ska se till barnen?! Första advent och det är med blandade känslor idag.