Läkaren

I morse ringde min älskade läkare mig!!
Tur jag hann att vakna innan han ringde.

Han bokade in en tid till honom på Måndag morgon den 8/11
för att prata och en kontroll.
Vi ska på Måndagen lägga upp någon plan.

Han tyckte vi skulle lägga in lite extra kontroller
för att jag skulle må så bra som möjligt och vara mer lugn.

-Tack!


Under denna lov veckan så har dagarna sniglat sig fram,
ska verkligen bli skönt då allt startar upp som vanligt igen,
då känner man att dagarna går undan rätt så bra.

I helgen väntar vi besök av två från min sida, det ska bli jätte trevligt att träffa dem
Träffade dem senast i Juli.



Mår små illa från det jag vaknar och under dagen, i bland är de mer kännbart.
Hoppas jag kan må så bra som möjligt under helgen, vill helst inte avslöja mig.
Värst blir illamåendet då jag måste tänka på middagar.
Som tur är ska vi ut och äta i morgon.

Jag misstänker att min bröst har blivit lite svullna om inte två av mina Bh:ar har krympt?!
Ska pröva de andra i min garderob, och se om de är samma sak.
Det är inte speciellt snyggt om brösten putar ut från bh:n..

Vad dessa första veckorna är psykiskt påfrestande,
dum som man är läser man om andra ny gravida, vissa verkar ha symptom *20!
Samtidigt är det så skönt att kunna ha något "gemensamt"att läsa om.
Men då min tro inte är lika stark, då jag faller ibland vissa dagar
så är det jobbigt.

Jag är väl extra känslig då det även nu har vart ytterligare 2 personer som jag följt som kommit till sitt vul, och där i fanns inget foster.

Rädslan att komma till kontroll och upptäcka att sin lille buse inte längre lever
det är skräck för mig,
sen kommer skräck nummer 2,
att man börjar att blöda.

Jag mår riktigt dåligt att tänka på detta, vill inte ha dessa dumma tankar i mitt huvud.
Vill få vara SUPER GLAD att vi har en liten bebis i magen där hjärtat slår, och att där bor en liten i min mage.

Jag vill tänka på allt detta fina, och njuta för varje dag.
Önskar de vore så lätt som mina tankar var, att då jag blir gravid att jag ska tillåta mig själv att vara glad och inte oroa mig hela tiden.

Andra kan lätt säga; Men vill du slösa bort den första tiden, genom att gå och oroa dig?!

Vet dessa människor vad de innebär att ha en tung ryggsäck, där drömmar och förhoppningar gått i spillo, inte en, inte två inte tre men fyra gånger.. och nu ska jag hux flux kunna släppa tankarna och känslorna.

Det är för mig en sorg blandat med en enorm glädje för mig att vara gravid.
Sorg genom att de hemska minnena kommer upp.
Jag tillät mig då att vara glad, och var inställd på att vi skulle få barn och inte missfall.
Men krasch boom bang så var våran saga slut.

Jag vill försöka släppa taget om det som en gång var,
Jag vill vara glad och njuta

Men tidigare då det inte har gått bra, har dumma jag fått för mig att där någonstans
fanns några som säkert skrattade åt vår olycka.
Det gör mig skygg, rädslan för att den lilla djävulen ska skratta åt mig.


Nu har jag passerat de gånger då jag förlorade mina 4 osynliga "barn".
Denna gången känns de annorlunda
Denna gången har vi båda sett ett hjärta slå
WOW, vi har kommit långt!

Tanken på detta, gör mig varm i hjärtat och jag sitter här skrivandes och ler, då tanken på de sista raderna gör mig otroligt lycklig.
Vill bara rusa bort till kylen och kolla på vårt lilla mirakel på bild.

Tänk att en så liten, liten kan vara så otroligt Älskad.
Kärleken är enorm!


Den dagen vi var på kliniken för att göra Äggplock, så efter fått lugnande och de snart var dags att gå in, så knäppte jag mina händer och bad en bön.
Det är inte ofta som jag brukar be, men denna gången kände jag att det behövdes!

Vid ET, återförandet av ägget..
De enda som var det finaste och hade minst fragment (max 10%)
Så var jag mer lugn än sist.
Innan min man skulle åka tillbaka till jobbet, och vi skiljdes åt
så gav han mig extra goa kramar och sa, denna gången ska de bara gå vägen.

Tyvärr har han tappat tron till han där ovan, tror de var den 3e eller 4.e gången någon av de gånger jag hamnade på akut operation, då skrek han.
Dra åt helvete gud jävuel, det finns ingen gud.
Så var det lite censurerat och vissa privata saker inte publicerat.
Det var min mans sorg...

Men denna gången har min man vart sån klippa!


Jag önskar mina läsare en Trevlig och skön helg!