mina tankar

Den här graviditets veckan har hittills känts som en dö vecka.

De senaste två tre dagarna tycker jag att mitt illamående har minskat, vilket är för mig psykiskt jobbigt.
Som tur är ringer min gyn läkare mig under Lördagen.
Får se vad han säger, om jag ska komma in i morgon eller kan vänta till Torsdag?!

Om jag slapp oroa mig att mina symptom börjar avta så hade jag vart väldigt glad.
Njuter rätt mycket varje dag men att ha min oro för symptom som inte är dem samma som innan, drar ner den positiva känslan.

Det är inte vår tur att förlora vår lilla.
De är inte min tur att bli opererad eller skrapad igen.
Jag har vart med om tillräckligt sen 2007.
2 skrapningar och 6 operationer.

Det är vår tur nu.
De är nu min själ ska få bli hel.
De är min tur nu att få upptäcka att de finns ett liv en hälsa utanför operations bordet.
Det är vårt barns tur nu att få bli en stolt stora syster.
Kanske kommer vänner tillbaka till mig då de märker att jag är glad och inte minst frisk.
Alla utom 1 försvann från min sida då jag blev sjuk.

Önskar mina läsare en trevlig helg!