söndag 21 november 2010

Besked från gårdagen.

Vi kommer till Akut mottagningen, och fick besked att vi skulle sitta ut efter att jag anmält mig.
Sen kommer en sköterska ut och meddelar att läkaren kommer ner och hämtar oss.
Efter en liten stund kommer min ansvarige läkare, och bad oss följa med till förlossningen.
Dottern och min man fick vänta utanför, då det enligt läkaren var ett väldigt litet rum.

Det kändes på något sätt bra för mig..



Läkaren börjar säga att den andra läkare sa att allt sett fint ut, hjärtat som slog.
Men jag säger till min läkare att jag kan inte vara i den vecka som han fick det till via VUL.
Och är bebis så liten som han fick de till så stämmer det inte!
Sen berättar han att då jag ska till honom i veckan så ska jag ta mina blodprov som måste tas innan KUB. Remissen skulle en Barnmorska ordna till mig, men sa till honom att jag har ingen än.. Utan fått en tid den 30/11, då jag sköt upp besöket i två veckor.



Han gör VUL, och det första han säger är; -Oj, som den har vuxit sen sist! Och titta här XX, den "vinkar" åt dig, och vände skärmen åt mitt håll.

Där låg en bebis, som rörde armar och huvud, ja hela den rörde sig.
Hjärtat slog för fulla muggar.
Sen återstod mätningen....



Han mätte, och sen vred han staven till annan position och så en tredje gång.

Varje gång får han samma resultat, och ett resultat som motsvarar exakt den vecka jag är i,
dvs vecka 10 och INTE vecka 8!!!

Jag var så nära på att börja gråta, så herre gud!
Han sa till mig, att han blev orolig och förstod att jag blev väldigt orolig efter hans mått
För en IVF patient kan man inte flytta så!

Nu är vi båda Lugna och inte minst JAG!
Jag känner mig TRYGG nu, efter detta VUL.
Jag förstår inte hur läkaren kunde få mig så tillbaka igår efter mätningen,
sen rapportera att allt såg bra ut till min läkare.
För en vanlig patient kunde jag köpt detta att de flyttar en hit och dit i veckorna,
men inte då jag vet när befruktningen skedde exakt!




Jag har mått otroligt dåligt idag, haft en rejäl ångest och gråtit.
Nu känns det som jag har framtidstro, och kanske till och med börjar våga tro på
att det denna gången ska få lov att gå bra..

5 kommentarer:

  1. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Vad glad jag blir!
    Stora kramen!

    SvaraRadera
  2. Till: Lilla jag!

    Tack vännen det värmer, tänker på dig <3

    SvaraRadera
  3. Oj vad skönt att höra. Tror du att läkaren som sa 8 inte hade riktig koll eller var dåligt insatt i det här med ivf?
    Huvudsaken är förstås att allt är bra!

    SvaraRadera
  4. Hejsan Vännen!
    Skönt att allt såg bra ut, jag hoppas innerligt att du kan slappna av lite i allafall. Oron finns alltid där, jag förstår det. Men försök att njuta nu när du vet att det ser bra ut.
    Tack för inlägget på bloggen. Vi håller kontakt. Jag håller mina tummar och skickar många varma kramar till dig och det lilla underverket i magen.
    Kramiz/Ote
    Radhusfruar.blogg.se

    SvaraRadera