Ambulans

I helgen blev de bestämd att vi skulle få komma till vårt närmsta hem sjukhus, där de har en lättare form av Neo vård än det stora super duktiga sjukhus som vi vart inlagda på..

Idag var det dags med blandade känslor. Innan vi körde iväg var de läkar undersökning.
11:40 kom ambulansen och lille man fick sova på mitt bröst, han låg i en bärsjal.

Var lite jobbigt att åka ambulans, så jag tog och pratade med han som satt bak med oss om upplevelsen och den långa tiden det tog för ambulansen att komma hem till mig då vattnet gick.
Men allt var inte bara jobbigt att åka denna gången för nu låg vår pojke på bröstet.

När vi var framme satt min man och väntade på oss.
Han hade tagit med sig mina kläder och barnvagnen.
När vi kom fram hade jag en fruktansvärd huvudvärk och värk i axlar och nacke. Kände mig stressad. Nya rutiner, ny personal och mådde väldigt dåligt över att hamna på ytterligare ett nytt ställe.. Ledsen och kände de var jobbigt allt sammans.. Sa till läkaren som gjorde en undersökning på pojken att ja vill bara hem med hemsjukvård. Men hon kunde inget säga. Den andra personalen nämnde flera gånger som tex att få ta in en Tv på rummet, få undantag att få ta emot besök fast de är besöks förbud. "Långtids patienter prioriteras" Meningen gav mig inre panik. Jag vill bara HEM!!

Jag har gråtit mycket i min mans famn, jobbigt men underbart och välbehövt!

Vid middagen ser jag min dotters läkare går förbi, kallar på henne och hon sätter sig hos mig. Frågar hur de är med dottern och säger som de är..
Jag säger till henne att ja önskar hemsjukvård och bad henne lägga ett gott ord och försöka att trycka på för hemsjukvård..
Nyligen var en personal inne och tempade lillen, då nämnde hon att läkaren skulle rapportera till morgondagens personal att de ska ringa ett annat större sjukhus som ändå räknas som mitt hemsjukhus för att fråga om hemsjukvård.. Så jag hoppas och önskar! Tänk vad en bra läkare i alla fall försöker anstränga sig för att hjälpa mig, oss!
Amnings träningen går bättre och bättre. Dock orkar han inte alltid. Men han kämpar på! :-)