söndag 22 maj 2011

Äntligen

Vi har fått komma hem efter 10 veckor på sjukhuset. Har haft hemma hemsjukvården, en barn sjuksköterska. Han hade gått upp i vikt till 1730 om ja inte minns fel på gram.
Jag hade aldrig kunnat tro att de skulle ta sån tid att sköta honom. Får sova väldig lite ca 3-4 timmar totalt mellan 23 och 07. Sen har han börjat skrika, och lära läsa av honom har ja ännu inte lyckats med ännu.
Jag går mest runt och är trött varje dag. Hela tiden jagad av klockan. Som livet är NU finns de inte på kartan att jag ska hinna eller orka ta hem hunden. Som tur är, är det ingen brådska. Har börjat gå ut och träffa på människor känns fortfarande jobbigt men jag kämpar på!
Idag kom en granne in och gav mig en liten bukett och önskade mig och sonen välkommen hem, Så himlans gulligt!

Jag har nu fått reda på vad som har hänt min data, hårddisken har kraschat. Han som hjälpte mig att titta på den ringde Dell. Så ja får skicka in den till dem då detta går på garantin. Längtar tills ja kan lägga in någon bild på pojken.

Dottern är en jätte stolt stora syster, och vill gärna hjälpa till, som hon har längtat efter denna dagen. Att få bli stora syster!

Hemsjukvården såg när hon var hemma att ja slängde bröst mjölk. Så hon frågade om ja skulle vilja donera mjölk. Ja skulle få en remiss att ta blodprov och sen lämna in mjölk att kolla att mjölken är bra. När ja blev utskriven från stor sjukhuset fick ja 6.3 kilo mjölk med mig hem. Sen de sista sjukhuset fick de slänga mjölk och även mjölk hem. Nu önskar ja att vi aldrig gav bort vår frys box.. Skulle vara skönt om ja kunde hjälpa till för de minsta som behöver och får för sina föräldrar ta emot donator mjölk. Vi får se hur de går och blir.

3 kommentarer:

  1. Välkommen hem! Måste kännas underbart efter så lång tid! Jag är så nyfiken på att få se honom! 1730 gr hihi lilla pojken! Så duktig du är o har varit o det här med sömn... Hihi de får vi göra när vi blir gamla. För mig var det en sådan chock o krock de här med sömnen o amningen. Storgrät många nätter morgnar o kvällar o hade ångest över att inte få sova (trots att M sover hyfsat bra) men de blir lättare o bättre när du väl lär känna honom o får in en bra rytm.
    Ser att du skriver pojken. Vill ni inte berätta hans namn el funderar ni fortfarande på ett? Ert lilla mirakel, er kämpe! Tänk va duktig han varit där inne o kämpat på!
    Massa lyckönskningar! Kram Jenny

    SvaraRadera
  2. Åh så skönt att få vara hemma som en hel familj! Äntligen, va ni är duktiga allesammans!!

    På tal om att doneras bröstmjölk så har jag gjort det de två gånger jag ammat. Första gången så blev det 12.8 l på sju veckor, då tog jag bara överflödet, hade så galet mycket mjölk. Andra gången blev det bara tre liter på några veckor, var så mycket runtomkring och hade strul med amningen o mjölkstockningar. Men det kändes himla bra och sen fick jag en slant också, man får 150 kr litern här i stan.

    Välkomna hem igen!!

    SvaraRadera
  3. Grattis till underverket. Såg ett inlägg med bild på honom. Han är jättesöt. Försök att koppla av nu.
    Kram Ote/Radhusfruar.blogg.se

    SvaraRadera