måndag 9 maj 2011

äntligen

Idag har de hänt en del hos bebis. Sen igår kväll har han legat och "solat" då värdet hade höjts. Han har börjat försöka orka suga på bröstet, men somnar så fort. Idag tog man bort en viss övervakning på honom. Idag var dottern och jag på lek terapin en stund, där fick jag lov att låna färg. Pensel och fick ett par papper så idag målade jag på hans fot och tog fot av tryck.
Idag gav läkaren tillstånd att dottern fick se sin lillebror en stund. Hon blev över lycklig och tyckte att han var så fin!
När jag stod och tittade på mina underverk kändes de så overkligt som om jag drömde.

Jag är så lycklig!

Förutom den Lyckan, så är och känner jag mig så otroligt stressad hela tiden och de värker så i magen.
Fick idag ett formulär i från Neo om hur man som förälder upplever stress. Passande!
Ska lägga mig och läsa om studien.

Har ont i op såret, känner mig fet och äcklig. Är otroligt trött, har fått bort de värsta knutorna i mitt ena bröst.


Är så otroligt trött. Ursäkta osammanhängande inlägg.

6 kommentarer:

  1. Måste vara svårt att samtidigt vara så lycklig men ändå vara helt slut och ha så ont men nu kan det bara gå åt rätt håll... Hoppas att du snart känner dig bättre och kan njuta av att vara mamma igen. kan tänka mig att din dotter va lycklig när hon fick se lillebror... Kram Josefine

    SvaraRadera
  2. Oj, här har det hänt en hel del sedan förra veckan. STORT GRATTIS till sonen!!! :) Hoppas du får hjälp med stressen så att du kan börja njuta fullt ut!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hejsan vännen!
    Vad kul att storasyster fått se sin lille lillebror. Härligt att läsa att lyckan ler mot er. skall iväg till staden på lördag är det tänkt. Finns det något på önskelistan till den lille? Kramisar min vän.

    SvaraRadera
  4. Hej hej! Jag är så otroligt glad o lycklig för din skull att han är här nu o allt är bra med honom! Roligt att du håller oss uppdaterade o längtar efter en bild på honom men ta det när du orkar!
    De här med stress som du skriver om! Känner igen de du skriver, så kände jag oxå trots att vi fick komma hem, men det är stressigt med de små... Mata äta fixa sköta ringa besök tvätta mata byta sköta ringa fixa... Åh Ken de blir lättare! Första tiden
    Är ju kaos! Låt de vara kaos o försök följa med i lunken o se de ljusa i stunderna o slit i de som inte behövs göras akut!!
    Massor med varma glada kramar Jenny

    SvaraRadera
  5. Så skönt att syskonen fått träffas, kan tänka mig att storasyster är stolt nu!

    Mysigt att göra avtryck!

    Förstår att det är delade känslor inom dig och att det är svårt att hantera situationen. Du har ju gått och oroat dig i bra många veckor. Finns det ingen kurator du kan prata med? Och stå på dig i allt som gäller vården av dig och sonen, det är din rättighet!! Kämpa på!

    SvaraRadera
  6. Jessica BUSNOVA10 maj 2011 kl. 20:40

    Det går åt rätt håll iallafall. Skönt det... Om än det är tufft, det kan jag tänka mig.... L O V E Y O U

    SvaraRadera