Jag har behövt en pause, det hände en sak som drog ner mig väldigt mycket. Har behövt helgen till att reda ut allt sammans.
**
Idag har jag vart på ny flödes ultraljud, på något konstigt sätt lyckas bebis vända på sig, tror de är 5.e gången nu om inte mer som han har lyckats trots de är så liten vatten i. Hans fördel är ju att han är så liten och det finns gott om plats för honom. Men idag såg vi att han låg med huvudet neråt, i Torsdags låg han i säte. Bus unge! **
I helgen har jag tagit mig tid, och lusten att maila till min mamma om hur det kommer att se ut. När bebis senast måste ut. Det har tagit emot så länge men nu kände jag att det var dags, av olika anledningar.
**
Det känns otroligt konstigt att de egentligen inte är så lång tid kvar nu.
Hur kommer de kännas att han inte längre bor i min mage?!
Hur kommer han att må? Vad händer med oss så fort han är ute? Blir det ambulans färd till mitt hemma sjukhus?
Jag är rädd att bli förlöst med kejsarsnitt om de innebär att vi rätt omgående pågrund av plats bristen måste flytta.
Jag vill kunna och klara av att gå, bära mina saker.
Jag är redan orolig inför mina känslor och saker som jag funderar över som jag inte verkar kunna få svar på.
Jag är rädd för att börja känna mig så ensam, på ett nytt främande ställe och stad. Med mitt barn liggandes på sjukhuset. Förändringen kommer jag klara den?!
Jag har mått väldigt dåligt inom mig till och från under tiden på sjukhuset, Jag är rädd att någon skall öppnas upp inom mig, något som jag kanske inte kommer kunna klara av att hantera själv om sorg och saknad och oron..
**
Jag verkar idag ha fått en snitt tid, dagen är sen innan redan bestämd sen någon vecka tillbaka. Men samma dag kan planerna förändras om huvudet ligger neråt, då gör man en igångsättning. Men man kan inte vara säker på att förlossningen kommer igång då, de kan ta ut på tiden. Man kommer inte försöka vända bebisen om han ligger fel.
* Fick reda på idag att man kommer att ge mig en påfyllnads spruta med cortison ca 2 dagar innan snittet, för bebisens lungor. Om nu inget skulle inträffa innan datumet. Idag skiner solen underbart skönt, vaknade upp strax innan 07 av att solen trängde sig in på mitt rum.
Ska bara skriva att om det är jag som är orsak till en del av din oro behöver du nog inte oroa dig för att er bebis ska bli lika sjuk. Ditt vatten gick väl inte så tidigt som mitt vill jag minnas.
SvaraRadera/Malin
Förstår att det är mycket tankar som snurrar. Och man kan verkligen grubbla i tid och otid!
SvaraRaderaHoppas du fick rett ut det som bekymrade dig. Varit här inne och undrat om det hänt nåt och om bebisen kommit.
Stor kram och hoppas du får en lugn och fin natt!
Snart min vän, snart fortsätt kämpa....<3Love
SvaraRaderaKRAM <3
SvaraRadera