Oro

Vaknade 05.30 börjar bli trött nu.
Dagens ctg undersökning blev godkänd efter 24 minuter,
men nyligen kom barnmorskan in och ska göra nytt ctg vid 12 tiden då hjärtslagen gick ner på barnet, så att de får se att de inte fortsätter så.
Bra de har övervakning.
Snart är det över, inte så lång tid till innan bebis senast ska ut.
Kämpar på i de sista jag hoppas jag kan finna mod och styrka att klara av allt sammans.
Den sista tiden de är kvar och tiden efteråt. Det ska på ett sätt bli befriande att bebis ska komma ut, då finns de andra som är så mycket bättre som kan övervaka och hjälpa honom bättre. Jag är nog ingen sån bra mamma, som inte kan ge mitt barn en bra tid i magen där bebis kan växa på. Bebis huvud har fått annan form, förhoppningsvis kommer de att rätta ut sig en tid efter han kommit ut. De var ett av beskeden jag fick på senaste tillväxt ultraljudet.
Min kropp gav mig en infektion och troligen orsakade att vattnet gick. En "vän" på FB skrev en kommentar till mig då; någon fick hjälpa dig att bromsa dig tydligen. Tyvärr. Men det viktigaste är att du stannade upp till slut och äntligen tar det lugnt.

Kanske tog jag inte det lugnt tillräckligt?
Men denna gången har jag ätit mycket mat, godis och frukt, för jag tidigare fått höra en anledning till varför min dotter inte blev så stor.
Jag har verkligen försökt att förbättra mig och röra på mig mer, äta och förändra hur jag gjorde då jag väntade min dotter.

Till vilken nytta? Ett par kilo för mycket i viktuppgång, och ett barn som inte ens uppskattas väga 1 kilo i nästan 30 fulla veckor. Jag känner mig värdelös!
Jag vill har ut barnet så att de kanske kommer få de bättre än vad jag kan ge den.
Men jag vill inte ha ut mitt barn, jag vill ha en normal och så bra graviditet som möjligt.
Jag vill gå och vänta, försöka läsa av kroppens signaler när en förlossning är på väg.
Vill få gnälla hoppas och önska att bebis "snart ska titta ut" runt vecka 39.

Lyssnar jag på läkaren som jag ska göra så är denna sista tid viktig för mitt barn, jag får försöka våga tro på det.
De borde väl veta bättre om jag vore så dålig?!

De är bra de har kontroller på barnet, även fast det vissa gånger kan göra mig lite mer orolig.
När undersökningen är över kan jag ibland känna sån oro och tveka på mig själv, de kan i bland släppa efter någon timme.. I bland sitter oron i någon dag/ dagar.
Jag är så otroligt rädd för att förlora vårt efterlängtade barn.
Jag har försökt göra allt de jag trott vart bra för bebisen under min graviditet.
Jag önskar att jag slapp den värsta oron, denna sista tiden som gravid.
Våga släppa alla resultat och provsvar till andras händer..

Att känna mitt, vårt lille mirakel i min mage kan trösta mig så mycket.
En slags bekräftelse på att han säger att han har det okej i min mage.
Få höra hans hjärta slår vid ctg och på kvällen då de kommer och lyssnar med sån apparat som man hör hjärtat slår, gör mig trygg..
Trygg så länge jag slipper höra hur hjärtats dunkande slår saktare och saktare..
Försöker att släppa den värsta paniken, för innan har det vart bra ändå, och idag
gör dem ju en extra kontroll på bebis.

Jag är så nyfiken att få se mitt lilla barn,
jag är lite rädd att få ut bebis, hur kommer han att klara sig?
Hur kommer han att må då han har kommit ut?

Jag kommer att få pröva föda ut vårt barn, så länge bebis ligger med huvudet neråt
Annars kommer det att bli kejsarsnitt samt om något uppstår vid ett försök på vaginal förlossning.

Jag undrar mycket hur mycket bebis kommer hinna, komma upp i vikt denna sista tiden?!
Kommer bebis växa som han gjort dessa sista veckorna?
Kommer de bli en större tillväxt spurt?
Ingen som vet..

Jag kan bara be till han där ovan att beskydda vår lille skatt!