Tankar

Vissa dagar känns jobbigare, mer tråkiga och ensamma.

Om jag bara hade haft något att göra om så bara en stund varje dag,

så tror jag att de hade vart lättare att möta varje dag.

Varje Måndag och Torsdag är jag på flödes ultraljud, men varje Tisdag, Onsdag samt Fredag är riktiga deppar dagar!

*

Försöker att stå ut, de är ju inte så många dagar kvar.

Men dessa dagar går tankarna till oron kring hur de ska bli.

Hur barnet kommer att må, hur jag kommer att må.

Hur vår dotter kommer att hantera denna situation.

Hur min man och jag kommer uppleva och må.

*

Idag har jag haft en kurator som jobbar nere på Neonantalen hos mig,

vart prat om ansöknningar till barnomsorg, att vi behöver söka iaf för Maj månad ut. Sen föreslog hon att man skulle ansöka om barnomsorg även då bebis har blivit utskriven men har hemsjukvård fram till min mans semester.

Men jag har mycket svårt att tro att Rektor, Kommun chefen skulle kunna godkänna att mitt barn skulle få vara på dagis då jag går hemma och vårdar mitt, vårt barn. Normala regler är 15h/veckan, fram tills skolan slutar precis i början av Juni. Jag blir stressad av att man inget kan veta hur bebis kommer att må,

och vad som är bäst i situationen.

Vi vet bara att vi inte har råd att min man går hemma från de barnet föds till hans semester börjar i Juli.

Jag vet inte vad jag kommer att klara av eller orka..

Kanske kommer någon inre styrka fram?

*

Jag kan inte föreställa mig hur de ens kommer att vara och känna.

Kuratorn sa till mig att allt kommer att ta längre tid och mer jobb hemma för att sköta och mata barnet.

Vi har pratat om att jag ska få prata med en barnläkare samma vecka som barnet ska ut. Har fått informations papper och ska ansöka nästa vecka om boende för mig och ev min familj.

Men som de ser ut nu, så är de besöks förbud för syskon. Och vad ska dottern då göra här?!

Jag vill inte vara splittrad familj mer...

Jag vill ha min familj samlad, att alla tre kan vara delaktiga på ett eller annat sätt.