Ingen bra dag

I natt somnade jag efter 02.30, gick upp 07.30

Började dagen med att gråta.

Min mage har typ försvunnit, och sa till läkaren att jag tyckte de var konstigt att magen har blivit så liten. Känns konstigt!

Olägligt kom en personal och gav mig kommentar idag, Oj som du växer, alltså magen!

Varför säga något överhuvudtaget?!

Jag får helt plötsligt på mig min ena jacka utan problem som var på gränsen att spricka för 3-4 veckor sen. Och magen har inte sjunkit. Dagen bild på magen efter lunch känns helt sjuk att kolla på. Men kanske fettet har flyttat på sig och satt någon annanstans, för min mage har inte sjunkit ner. Och jag har inte gått ner i vikt!

Vissa dagar är de inte ens roligt att vara gravid, har tappat den glädjen de innan var. Och de nu finns någon som tyckte att jag inte verkade så himlans glad innan, kan ni räkna ut själva vilken glädje jag känner nu.

Inget är normalt. Jag känner bara oro för barnet!

Åter igen sa en läkare att jag ska ha kejsarsnitt, Jag vet inte om jag snart ger upp glädjen att få föda vaginalt verkar bara omöjlig. Och fick till svar idag då jag sa att jag vill föda vaginalt, att ditt barn ligger säte.

Just nu är jag bara ledsen för att så mycket tas i från mig, och jag föder inte barn Mitt barn opereras ut från min mage. Ännu en förbannad operation. Jag vill inte.

Vissa stunder under dagen, då jag hör andra nyblivna/ nyförlösta mammor pratar om sina snitt så försöker jag få in att; ut kommer ett barn. Sen slår de mig att jag inte kommer få ha mitt barn hos mig, kommer jag kunna vara lika glad och lycklig som dem?! Ingen har kommit med någon negativ berättelse, utan jag blir mer förvånad över att de står upp på benen dagen efter, några timmar sen efter de har vart opererade. De har inte funnits i min värld, jag har alltid vart så dålig och smärtpåverkad vid mina sista operationer. Så de går inte ihop i huvudet på mig.

Idag är det ingen bra dag!

*Förövrigt är jag väldigt trött på att radbyte inte fungerar normalt och all text slängs ihop till en smet*

Ångest

Idag kom min min och dotter hit, vi var iväg på ett ställe som dottern gillar.

Vi fick mysa tillsammans i sängen, och jag behövde även in i duschen igen.

In med mig kom dottern, som tyckte de var så mysigt att få duscha tillsammans, och stå i en helt vanlig dusch ( vi har bara bubbelbadkar hemma) Så hon stod kvar inne i duschen och sjöng.

Jag fick nog mitt första leende idag, blev varm i hjärtat och glad över att få höra "de vardagliga" som jag missar..

Varje gång har hon med sig nya färgglada teckningar och oftast med hjärtan i alla dess färger.

Och ibland målar hon familjen med bebisen i magen.

Hjärtan teckningarna målar hon för att hon älskar mig så mycket och att jag skulle veta att hon älskar mig.

De tårar sig i ögonen på mig. Mammas lilla hjärta!

Idag har de runnit rätt mycket fostervatten, och har fått bytt kläder två gånger idag. Så nu går jag runt i en jätte obekväm jumbo "blöja" som dottern kallar dem för!

Idag berättade min man att han från och med Fredag byter arbetsplats, vilket innebär mer kollegor, nytt ställe. Och nu börjar hans stress med hunden, att de inte längre är hållbart att ha honom kvar hemma, då hunden med all sannolikhet inte kommer att kunna följa med på den nya platsen, och min man jobbar en timmes bilväg hemifrån så de går inte att åka hem och ut med hunden, och någon snäll granne finns inte.. Och nu måste vi försöka hitta någon tillfällig som kan hjälpa oss med hunden fram tills vi kan ta hand om hunden igen, någon gång då barnet kommit hem från sjukhuset.

Det ger mig sån fruktansvärd ångest..

Är redan jobbigt nog att hur hunden hunden var mot mig, jag som vart flockledaren. Tränat och skött hunden.

Usch jag är så himla ledsen

Tack

Jag vill tacka för era kommentarer, de värmer så mycket

då jag ser att någon har kommit.

Tack till er som tagit er tid!

Ny vecka

Idag gick jag in i vecka 28+0

Känns stort :-)

Dagens rond

Igår kväll fick jag regelbundna onda sd och blev spruta direkt.

Idag ska jag börja på antibiotika tabletter istället för direkt ut i blodet.

Trots infektions värdet stigit lite, men de vet väl vad de gör för något..

**

Fick prata lite mer med läkaren idag, har fått ett sista datum där bebis ska ut senast. Och om jag ens kan gå så länge, så skulle jag ställa mig in på ett kejsarsnitt.

Hon nämnde att de kan bli så att de få ta ut barnet om den inte växer.

Men sen om jag får värkar de inte kan stoppa, så kan de gå så fort att man inte kanske får något val.

Så enligt henne kan allt gå väldigt snabbt om de sätter igång.

Att hjärtljuden går ner då jag gör ctg kurvan, är att navelsträngen kommer i kläm pga för lite vatten i magen, och där kan de bli mer problem vid en förlossning att risken är större att navelsträngen inte kommer kunna förflytta sig som den kan nu i magen.

Blir det att hjärtljuden går ner att man kan behöva förlösa mig snabbt.

Vågar jag riskera det?

***********

Jag har mitt datum i huvudet, vill kämpa för att nå dit allt för bebis bästa.

Jag vet att de kommer blir neonatalen, men når jag detta datum dessa dagar som det är kvar så är de jätte bra.

Måste nå dit, vill nå dit..

**

Veta att jag har dessa dagar kvar att få vara gravid, börja på något sätt förbereda huvudet att det snart är över..

Går det att förbereda sig, kan jag bli tillräckligt förberedd?

De kommer egentligen vara förtidigt.. Jag är väl lite rädd för att huvudet och kroppen kommer spela mig ett spratt.

**

Jag önskar att allt kunde vara som vanligt, har så dåligt samvete över att jag inte kan hjälpa till. Att jag inte hjälper till hemma.

Jag har mina saker som jag sköter i hemmet, tar hand om djuren, städar, tvättar, lagar mat, hämta / lämna på dagis. Byta sängkläder, handla hem mat, fixa blommorna, städa och tvätta bilarna, fixa och fylla i papper som behöver fyllas i och skickas in. Ringa och fixa saker.

Jag tar dottern till gympa träningen två gånger i veckan, tar henne till fotbolls träningen och kör henne till barnrytmiken. En hel del saker.

Allt för att min man är borta lite mer än 11 timmar om dagen, fixar disken, ansvarar för städning på ovanvåningen, fixa kattlådorna, mata och sköta fisken och ha hand om ödlan.

Helt plötsligt ska han ha alla mina uppgifter och allt som måste ordnas.

Han säger att har så mycket att göra och som måste bli gjort.

Det gör ont i mig, för jag vet att de är ett väldigt stressigt och tids pressande jobb han har. Sen kommer han hem och veta att där är att göra hel tiden och får knappt ihop allt, för dottern behöver och vill och behöver hans tid och uppmärksamhet.

****

Jag vill inte ligga här, men jag vill inte förlora barnet i magen

igen..

Idag fick jag ett kort besök av min man på vägen hem ifrån jobbet.

Fick även träffa min, vår hund.

Sorgligt nog kändes de inte som om han kom ihåg mig :-(

Att han beter sig precis som han gör när han träffar någon människa som pratar med honom.

De kändes i hjärtat!

Under de 30 minuterna som vi träffades hade jag fyra värkar, sammandragningar som gjorde ont. Blir ledsen på min kropp

Idag har jag känt mig väldigt trött och slö och fryser en del nu.

Hoppas på en bättre dag i morgon.

Ang. ctg kurvan i morse, fick jag göra om den nu i kväll.

Efter 58 minuter var apparaten nöjd!

Denna gången blev de en nergång totalt 3 minuter varav den ena minuten så låg hjärtslagen under 100.

Jag tycker bara att det blir ångest som uppstår då man hör hur hjärtat slår långsammare och långsammare och hjärtslagens siffror bara minskar.

-Ska han dö nu?!

Ett nödvändigt ont att göra dessa ctg varje dag.

**Prövar nu 20.02 att redigera mitt inlägg då all text sitter ihop.. fungerar inte detta får texten vara som den är!!**

ctg kurva

Dagens CTG kurva (den var korrekt inlagd men ligger på fel håll då den kom in på bloggen)

Tycker de är jobbigt då ctg kurvan blir så här,

igår hände liknande men enbart i ca 2- 2½ minut.

Läkarens ord till mig var att det kan bli så då man har för lite vatten och att de kan pressa barnet.

Fullt ös

Idag har de vart rätt så fullt ös. Vissa sätt gillar man inte bli väckt på, som idag tillexempel. Barnmorskan kommer in och tänder lampan och börjar med att ta blodprov, om människan kunde sticka bra, men nej idag kändes de en hel del. Sen kommer den andra och ska koppla ctg apparaten och där blir jag liggande i 45 minuter sen tröttnar jag för apparaten blir inte nöjd. Och jag behövde upp och morgon kissa och sen var de dags för frukost. Den ena undersköterskan ville hela tiden att jag skulle gå och väga mig, men bara ångest. Frukost och efter de kommer dagens rond. / Sen kom min kurator ner och pratade med mig och de var flera tårar som föll idag, jag bar visst mer än vad jag orkat tro inom mig. Tog även upp vad läkaren hade sagt till mig i Lördags och hon blev jätte arg och ville ha tag på namnet på den läkaren. Efter de var kände jag mig rätt matt.. De knackar på dörren, och jag orkade inte ens säga kom in. Men in kommer en vän till mig, M. Vi pratade lite och hon tröstade mig. Sen knackar de igen, In kom Barnmorskan in och berättade att jag skulle få min antibiotika, men min journal var försvunnen. De (har) nu skrivit att jag fick antibiotikan kl. 11.00 (men 11.30 droppar den lilla dropp påsen fortfarande) De var iallafall över 2 timmar försenade (även om de inte vill erkänna att de blev längre) med de annars strikta schemat var 8.e timme. När de satt igång droppet får jag besked att jag skulle upp på flödes ultraljudet. Min vän M följde med mig upp. Efter 45 minuter är jag klar.. När jag kom ner var de dags för lunch, och M hade vart så gullig och tagit med sig kyckling sallad även till mig så vi hann att äta tillsammans, sen var de dags för henne att åka till sitt jobb.. Hinner ringa min man och berätta hur lik bebisen är (min man). Sen hinner jag inte direkt landa, så blir jag kallad på tillväxt ultraljud. Idag låg bebis på minus 25% i tillväxt och de som gjorde mig mest glad är att bebis har gått upp en hel Marabou chokladkaka Så hela 200 gram har liten gått upp! Jag mår väldigt dåligt inom mig, men jag ler åt de tre bilderna som jag fick idag och bebis rejäla viktuppgång. Efter ultraljudet ringde jag och berättade om bebis härliga vikt uppgång (ska se om texten sitter ihop nu igen, fast jag vart inne och försökt rätta till de nu är de 3.e försöket, annars struntar jag i det, och förstår inte varför det är sånt strul idag?!)

Dessa värkar

(är så trött idag, så jag ber om ursäkt för ett rörigt inlägg!)

Hade min lilla familj här igår, vi var ute och köpte oss en glass. Gick iväg och tittade på ett akvarium, och tillbaka igen pga att jag började få ont. Får alvedon, bricanyl tablett för att sen få två Bricanyl sprutor under dagen. På kvällen kom Läkaren kom upp och sa, beroende på vad dina infektions prover visar, så kanske vi får låta dig föda. Så de kontaktade Neonatalavdelning, och förlossningen för att vara förberedd. Sent på kvällen, blir de steril undersökning, livmodertappen är kortare nu än sist man kollade. Infektions värdet hade gått ner. Jag hade ingen hotande förlossning var på gång nu. Fick två Citodon på kvällen. De har tryckts neråt och haft ont på ett speciellt ställe. Sent på kvällen var jag så SUR, trött på att ha ont att vara orolig. Började ifråga sätta hurvida de är viktigt att jag har antibiotikan, ville inte ha någon antibiotika då de gjorde så brännande ont i armen då de sprutade in den. Önskade i all min trötthet att bara barnet kunde komma ut, orkade inte mera.. (Men innerst inne, är de ju inte vad jag vill!!)

Men läkaren sa till mig att inte vara en egoist, och om barnet kommer ut så är de ju inte över sen ändå, då är de flera veckor till de krävs vård, och hur har du tänkt då barnet bli större och de blir jobbigt, att du ska säga att du struntar idet?!.

Min man blev arg och sa ifrån..

De är prövande att ligga här, de är väldigt jobbigt att få dessa värkar och aldrig veta om barnet måste ut, eller man ska medicinera igen för att stoppa värkarna. Har mina infektions prover ökat igen. De är jobbigt på alla sätt att ha ont!

Efter vi hade vart ute igår, så möter vi på en Ambulans utanför förlossning, Neonatal och min avdelnings ingång. Ut ur Ambulansen kom en kuvös, med apparater som piper och låter och rullas in på Neonatalavdelningen..

Fick en klump i magen och blev så ledsen då jag insåg att mitt barn kommer ligga i en sån där kuvös med apparater som låter! Idag har jag orkat mig upp först vid 11.30 tiden, först då som jag börjat känna mig som människa igen. Blev lovad igår kväll att jag kunde få sova halva dagen om jag ville, men inte blev de så. In kom personal 8.30 och sa att jag fick gå upp och äta frukost innan antibiotikan. Efter frukosten går ögonen i kors, en personal rullar in CTG apparaten, och jag snäser jag måste få sova. Men BM kommer in och vill ha en kurva då läkaren snart kommer.. Men kom överens om att jag inte behövde trycka på någon knapp om jag kände barnet röra på sig. Så jag låg och halv sov medans droppet och ctg kurvan togs. Lite senare kommer en läkare in Tyskan, vet inte vad syftet var att hon ens kom in.. Igår kom inte ens någon läkare in. Men Tyskan frågade mig tre gånger om jag sov och om jag hade sammandragningar eller värkar, Nej inte nu! Så gick hon..

infektion

Blodprovet i morse visar att mina infektions prover stiger igen.
Har innan haft intravenöst med antibiotika, man fick sen byta antibiotika.
Och sen fick jag börja på tabletter..
Har väl vart utan antibiotika några dagar bara.
Så kom läkaren in på ronden och informerade att de blir medicin igen, direkt i blodet.
Och förvarnade mig om proverna inte blir bra att de kan hända att bebis får komma ut tidigare än vad man tänkt.

Idag är de grått ute, samma som i mitt sinne.

**I Tisdags 22/3 sa läkaren att jag skulle sluta med antibiotikan. Sista dos togs på Måndag kvällen 22.00**

Mindre bra dag

Tidigare idag, började jag prata med min halv stora syster.
Svarar på de hon frågar på FB. För inte ringer hon..
Berättade att jag har blivit uppsatt på kejsarsnitt, och börjar direkt
med ifråga sättningar. Jag blev ledsen och bara loggade ut, orkar inte.
De är nog med konflikter, tankar och oro i mitt huvud.

Senare på eftermiddagen var de dags för andra Flödes ultraljudet.
Bebis ligger med huvudet neråt, och inget vatten där.
Var mindre fostervatten nu än i Måndags.
Värdena som innan.

När jag kom tillbaka på rummet, så började jag känna hur fruktansvärt ensamt allt är.
Har inte ens min man hos mig som kan ge mig stöd, han finns på telefon
Men idag hade jag jag behövt kramar i från honom.
Jag hade behövt vänner runt mig.
Jag hade behövt känna att jag hade våra familjer runt oss som fanns och stöttade.
Känner mig övergiven och väldigt ensam idag.

Allt känns väl värre, för att de bara är en allmänt ledsam dag.
Som idag vet jag inte hur jag ska stå ut.

Tankarna far hela tiden, finns möjligheten till igångsättning, kommer bebisen att klara av en vaginal förlossning, eller är de bästa för barnet i vårt fall vara ett kejsarsnitt?!
Innan har läkare berättat att bebisar som föds för tidigt, och är såpass tillväxt hämmade
att de inte kommer att klara av värkarbetet lika bra..

har i kväll framfört att jag vill prata med ansvarig läkare i morgon.
Hoppas att hon har tid.

Dessa små

Alla hög gravida, som bara har dagar kvar som vankar runt.
Dessa små underbara små bebisarna som kommer rullandets förbi mig,
får mig att le, men med tårar i ögonen.
Deras gråt som får mig till tårar..
Känns konstig att veta att när jag fött, att jag inte kommer att få ha mitt barn hos mig.
Nyförlöst men med utan barn hos mig.

Försöker bearbeta mig själv.

Ny vecka

Ny vecka idag!!

27+0 Tjohoo

Hade ett bra kort rond samtal med den läkaren som träffat mig mest, och de gjorde mig så glad!
Har haft mina två älsklingar hos mig, och vi gick bort och köpte oss en glass.
Men de utlöste värk och blev medicin.

Idag har neonatal sköterska vart uppe och pratat med oss alla och tog med sig sin bok med bilder.
Fick svar idag på en sak som jag gått och funderat på, hur länge barnet ligger i plastpåsen.
Så de var befriande att få ett svar.

Fick även svar på frågan då vårt barn kommer att födas på något av sätten så kommer två personal i från neontalen att vara med. Blir de en vaginal förlossning så kommer de vara i samma rum som mig och sätta dit andnings hjälpen.
Blir det kejsarsnitt, så kommer de gå ut i ett rum bredvid och min man följer då med barnet.
Om barnet skriker så kan jag få se barnet innan de går ut snabbt, är de påverkat får jag se barnet då de är klara.
Så de är skönt att få klarhet hur det fungerar på detta sjukhuset.

Har haft en sjukgymnast hit som gav mig lite massage på nacke och axlar, var gott den lilla stund de varade.

Något jag tycker känns konstigt, jag vet inte om de beror på att jag var sängliggande i nio -tio dagar.. Men de känns som jag inte kan gå riktigt då jag går utan skor att benen känns konstigt.
Att jag inte riktigt klarar av att bära min mat bricka för armarna känns konstiga.

Det är förvirrande

Idag kom en helt ny okänd läkare, som inte vanligtvis jobbar på denna avdelningen hit.
Läkaren kommer få namnet Dansken.

Igår kväll berättade en barnmorska för mig att de inte var bra att jag var uppe och gick för de kunde sätta igång mig..
Strax efter 22 kom en annan barnmorska in och såg att jag inte tagit min antibiotika kl. 20.00 och informerade mig att de var viktigt att jag tog den för bebisen och min skull.

Dagens rond, blir jag väckt att de står 6 personer i rummet.
Läkaren säger till mig att jag kan upp och gå, gå ut och sätta mig i solen. Och jag skulle inte ha någon mer antibiotika.
Hmm okej?!

Jag tar på mig kläder och går ner till sjukhuset kiosk i andra byggnaden, får väldigt ont i min mage. Som fortfarande sitter i.

Men då jag kommer upp till avdelningen ber jag att få prata med en läkare, efter en lite stund kommer Dansken in igen, och då ifråga sätter jag om de ens är lönt att jag är kvar.
Då säger läkaren att jag har en risk graviditet.

* Dels är bebisen tillväxthämmad vad jag trodde var 26%, men i deras papper står det risk 34%.
jag frågade henne vad de menar, hon säger att hon vet inte vad de betyder för man skriver inte så, där hon jobbar. Men att de är på ett speciellt sätt de räknar blir de andra siffror.. Men att jag ska bara bry mig om de 26%.

*Hon berättar att jag löper ökad risk att få Havandeskapsförgiftning, pga mina kärl
(varför är de ingen som ens har nämnt detta?!)

* Hon sa att jag har en liten moderkaka

* Mina kärl ger inte tillräcklig med blodtillförsel till min livmoder.

* Jag har haft en alldeles förtidig vattenavgång

* Jag har haft infektion, och värdet är på väg ner.

Så enligt henne är risken stor för att jag kan få nya infektioner, och att jag inte kommer kunna gå tiden ut.. Men att jag kunde gå upp och gå och se hur kroppen reagerar, men då jag fick ont i magen av den korta utflykten som jag var ute på att de var kroppens sätt att säga ifrån.
Men de räcker att jag vissa gånger bara går upp på toaletten för att de ska göra ont.

Sen sa Dansken att min livmodertapp var inte påverkad för 4 dagar sen så jag kunde upp och gå så som jag klarar av..


**UPPDATERAD 19:35
fick sammandragningar och har behövt ta medicin.**

CTG och Flödes kontroll

Helgen har vart lugn, inga sammandragningar.. Enbart molande värk.
Underbart.

Dock har de emellanåt vart lite jobbigare psykiskt.
Har börjat få lite mer ont i axlar, nacke och huvud, förhoppningsvis kan någon sjukgymnast komma och se vad som finns för hjälpa att få.

Idag eller i morgon väntas flödes kontroll, som de ser ut.
Har idag legat en timme med ctg kurva, och träffat kuratorn.

Önskar att man kunde få en "mållinje" att si och så många dagar är det kvar som längst att gå.
Så jag kunde känna att det fanns ett slut.
Samtidigt vill ja ju att bebis ska stanna kvar så länge vi mår bra.
De har ju nämnt viss vecka, men frågan är om de står fast vid det?!
Men ta en dag i taget var det..
Idag är jag i vecka 26+5

Fick väga mig idag, om de berodde att jag hade på mig byxor, bh och linne i stället för sjukhus skjorta förra veckan.
Eller om de är så att jag har gått upp i vikt, så var min vikt uppgång
0,1 kilo.

Maten är äcklig och samma brunsås har de blivit de sista måltiderna, och idag kunde jag bara inte äta maten, som jag tyckte stank fotsvett!
Så de blev 2 smörgåsar och en apelsin.

Fick besök igår av min lilla familj, men då de skulle gå började jag att gråta och min man fick tårar i ögonen.
Då de kommit ner och ut så hade dottern ramlat och skrapat läppen, näsa och pannan och hade blött i från munnen.
De hade vart en jobbig färd hem, och jobbig tid hemma.
Blev många samtal till mig igår.
Jag önskar att de fanns något sätt att stötta och finnas för min man på bättre sätt.
Men gör så gott jag kan att lyssna och ge honom råd, på sånt han inte är van vid.
Något som stör honom, oroar honom lite är den eventuella flytten av bebis och mig till ett annat sjukhus ..


Fick avbryta mitt skrivande, då en barnmorska kom in rullande med CTG apparaten igen, då läkaren inte var nöjd.
Så jag blev liggandes där i 20 minuter..
För att sen bara snabbt gå på toaletten och sen rulla upp mig på ett nytt flödes kontroll.
Där de var som sist, så ny kontroll blir i slutet av veckan.
På vägen ner möter vi på en läkare som jobbar på "min" avdelning och berättar att hon ville prata med hon som gjorde flödes kontrollen om mig.

Nu ligger jag och tar de lite lugnt och lyssnar på musik.

Dagens rond

Efter hur natten hade vart till igår, så tog min man och dotter och körde iväg till mig så fort de kommit hem ifrån jobb och dagis. Köpte med sig mat och fredags mys.
Var riktigt underbart att få gosa så mycket de tre timmar de var hos mig.
Dock har dottern börjat bli "svartsjuk", och om min man råkar lägga sig bredvid mig så måste han direkt flytta på sig.
Jag är så rädd att göra fel, att jag gör något omedvetet fel.
I hemma miljö är allt så naturligt, i denna situation är allt så svårt.

Strax innan de kom, så fick jag blomsterbud.
De var min mamma och syskon som skickade en bukett till mig.
De gjorde mig glad.


Innan jag somnade fick en en Bricanyl spruta, då de har känts av i magen.

Fick sov morgon idag, enda fram till 10, var verkligen välbehövt efter sömnbristen ifrån gårdagen.
På dagens rond berättar läkaren att de får byta ut antibiotikan, efter 7 dagars behandling att de inte blivit bättre, så idag påbörjas en annan behandling för att få ordning på infektionen.

Först idag började en läkare prata om kejsarsnitt, och nämnde om infektionen och att bebis är tillväxthämmad. Jaha, varför har inte andra läkare ens börjat prata och ta emot frågor kring det förens nu?!
Hon berättade att de inte säkert att bebis orkar med vanlig förlossning då den är mindre då värkarna kommer, och berättade att man försökte då man ligger inne länge att få ett planerat snitt.
Ett vaket snitt, men jag sa att jag var orolig för de och frågade om nedsövt snitt i så fall.
Men då sa hon att de bästa brukar vara att göra ett vaket, då sömnmedlet påverkar barnet.
Men är det ett akut snitt är de ju inget annat val.

Idag är det en vecka sedan som allt tog en vändning, då jag trodde att det var över.

Då vattnet gick.

Känns jobbigt idag, men ska försöka hålla mig "uppe".

Ibland funderar jag hur oddset kommer att bli 1-5 eller få gåvan 2-4

Vad vill ödet? ska vi få två barn i vårt liv?!

Förlossningen

Allt som var så "bra" igår, fick en snabb vändning..
Började få värkar och får göra CTG kurva, och bricanyl spruta.
Men läkaren kallas upp och de beslutas att jag måste ner till förlossningen..
De tas blodprover och nål sätts.
Värkarna kom med jämna mellanrum.
Kommer ner man gör steril undersökning, blir uppkopplad, får värme kudde.
Värkarna gör ont mer än de innan har vart.
De sätter in ett speciellt dropp mot värkarna, de ger även en spruta igen.
Så efter att ha haft värkar i sju timmar är jag fri.

Känner att jag inte längre är så svettig, känner mig utmattad.
Ringer min man och säger åt honom att han kan gå lägga sig.
Han hade fått besked från min avdelning att ringa och förbereda anhöriga som kunde hjälpa oss om de blev förlossning.
Närmare halv ett på natten säger vi god natt.
Jag somnar efter ett tag, och vaknar upp 02.40 genom att jag har lite ont.
Försökte somna om men omöjligt!
Helt plötsligt blev jag pigg och ville bara gå upp..
På förmiddagen rullas jag upp på mitt rum och ligger fortfarande i sängen och har detta droppet. Får hoppas medicinen snart är klar.
Kommer be att få ta mig en dusch.

Som läkaren sa idag, vi kan aldrig säga något, lova något.
Allt jag kan gör är att ta timme för timme och dag för dag.

Och jag insåg ju igår hur fort allt förändrades.

Besök

Fick så kärt besök av min två älsklingar igår kväll,
Det blev mys i sängen, många kramar och pussar.
Dottern blev dock ledsen några gånger igår, och låg i min famn
och grät.
Ville inte hem, ville ha mamma, vill att mamma ska komma hem..

Hon fyllde inte år igår sa hon, jag fyller inte år förens mitt kalas
när du har kommit hem mamma.

Det är svårt att se henne pendla då hon är här, men vi försöker locka fram de positiva
och roliga sakerna..
Men jag tilllåter henne att gråta och vara ledsen, för de är inte lätt för henne..

Hon undrade om bebisen igår, när han kommer , hur han mår..
Vi förklarade hur liten lillebror är nu, visade mitt ben.
Från höften till knäet och visade henne med fingrarna att hans lilla ben bara är 5 cm (lårbenet)
Att han är lika liten som en av hennes dockor, och väger lite.
Och han är inte redo att komma ut ännu.

Hon verkade förstå att bebis är liten, då hon vet vilken liten docka som jag menar.
Hon bryter där och börjar prata om annat, för att sen närma sig mig igen och vill klappa magen,
och sen la hon sitt huvud mot magen och sa att lillebror sparkade henne..

Innan dem går får jag värk i magen och ryggen, och får tyvärr ringa på klockan, får massage av min man och spruta i benet.
Vi pussas och kramas och tar farväl..


Senare började de igen, och två läkare kommer upp och gör undersökning,
Livmodertappen har inte påverkats av värkarna..
Och jag får en ny spruta..
På natten vaknar jag till 3 gånger och har ont i magen, vid 05 ringer jag och får en spruta direkt.

Har idag gjort CTG remsa, och vart på nytt flödeskontroll. Med samma resultat, så de är ju skönt att de inte har blivit sämre iallafall.
Har under dagen fått en tablett mot värkarna under dagen.

Idag uppskattade jag att få komma iväg till undersökningen, för då "kom jag ut", ut ifrån mitt rum, och de körde mig fel så jag fick till och med komma på fel ställe, och fått se den färgglada hissen. Och träffat två nya människor och bara befinna mig någon annanstans under undersöknings tiden.

Nu ligger jag åter igen på mitt rum, bara väntar på att klockan ska bli 16 tiden då kommer matbrickan, något nytt händer. Sen väntar jag bara på kvällen så att de sen ska bli tid att lägga sig för natten.

Nu tänkte jag ta och vicka lite på tårna och fötterna, sätta mig lite upp och röra axlarna, allt för att minska risken för blodproppar...

De är väldigt ensamt

Flödes kontroll

Fick igår göra ett flödes ultraljud, där man såg att vissa kärl ifrån mig har inte "öppnat" sig, och där med måste ha mer kontroll, så nytt ultraljud blir de innan veckans slut.
Att kärlen inte har öppnat sig, innebär att min kropp inte ger med sig all den näring som bebis behöver.
Men som det var igår, "får den allt" den behöver men man måste ha kontroll att de inte ändras.

På ronden idag, förklarade en läkare att den ger inte all näring till barnet.
Att jag inte kan göra något åt detta,
Men att jag kunde lägga mig på sidan och tänka på att jag jäser barn i magen.


Har idag fått prata lite med kuratorn, en av min oro om jag ska se till mig själv..
Att jag är orolig över om jag håller på att bli deprimerad, då jag börjar gråta titt som tätt.
Men som hon ansåg var det en kris reaktion och en normal reaktion..


Jag har börjat fundera en hel del, tänka på vem som är sanna/riktiga vänner,
dem som plötsligt vill vara "vän" med mig nu..
Vem som av äkthet bryr sig, och dem som bara behöver fylla på sitt skvaller förråd.
De är svårt att veta och känna, vissa förstår jag mig helt enkelt inte på.

Svärmor sms.ade mig idag, och berättade om en kollega som hade fött barn i mina veckor, som klarat sig så bra.
Är de en normal "reaktion" ifrån anhöriga att behöva söka sig till kollegor, andra människor för att prata om en jobbig situation i min familj?!

Jag har en granne som ringt mig, som jag bara klickar av då hon ringer..
Varför börja bry sig nu? vad vill människan?
Jag har behövt vänner, kärlek och omtanke innan..
Ska de behövas något sånt här, för att försöka veta/ se vem som bryr sig om mig som vän

Visst att många som har vart gravid, har ett behov att berätta om sin graviditet och inte minst förlossning.. Särskilt om allt som vart jobbigt, och då man tex sprack..
Men fenomenet följer efter en..

Jag tänker kanske inte riktigt klart i huvudet, då de snurrar väldigt mycket
om känslor, kärlek, omtanke, rädslor, förväntningar, vänskap och verkligheten.


Idag går jag in i ny vecka 26+0 = V.27.
Varje dag är så viktig, och lära mig ta en dag i taget är bland de svåraste.

De som känns mest i mitt hjärta idag, är att mitt älskade barn fyller år idag.
De kändes sorgligt och så otroligt tomt att inte få väcka sitt lilla mirakel och få ge henne grattis pussar och kramar, inte få sitta vid sängen med fika och se när hon öppnar sina paket.

Idag skulle vi ha åkt till badhuset och tränat de nya färdigheterna, och då de inte blev av blev hon så ledsen, besviken. Förhoppningsvis kanske hennes pappa och hon kan åka till helgen, så hon får visa sin pappa vad hon är duktig och modig.
De är planerat att de ska komma till mig i kväll, en kortare stund iallafall..
Bara så att jag får krama om henne och berätta hur mycket jag älskar henne

Dagens Ultraljud

Dagens läkar rond bestod av flera personal i rummet, vilket var lite jobbigt.
Försöka prata inför så många.

Sen var det dags för dagens tillväxt ultraljud.
Den 3/3 gjorde det senaste tillväxt ultraljudet, då låg bebis på minus 11% i tillväxt,

Idag var de lite sämre siffror, och de fick komma en annan personal som kollade upp måttet och fick mäta själv.
Så idag låg bebis på minus 26% i tillväxt.

3 Mars -11%
15 Mars -26%

Jag har inte fått prata med någon efter detta, om detta.
Snabbt efter jag har rullats tillbaka med min säng in till mitt rum, knackar de på dörren
det är kuratorn.
Om hon ens satt hos mig 15 minuter så har jag nog sträckt mig tidsmässigt.
Kändes totalt onödigt att ens att hon kom om hon nu hade så dåligt med tid.

(hon hade fått tag på rektorn på vårt barns område, så hon kom snabbt in och sa att hon hade fått kontakt men inga svar. Sen sa hon att du får höra av dig om du behöver prata.)
Ja, jag behöver få prata, men frågan är ju vad du har för tid att avsätta.
Fick en tid i morgon..


Känner mig ledsen och just nu känns allt jobbigt..
Jag börjar redan känna mig nedbruten, och jag har inte vart här länge.


Jag är bland annat orolig över vår ekonomi,
Jag önskar att min man ska kunna få arbeta, och att dagis/kommunen kommer godkänna min mans arbets behov.
Just för att vi ska klara av de ekonomiskt.
Men de kanske är för mycket begärt att man ska kunna få arbeta för att kunna få allt att gå runt.

De är jobbigt

Har nu fått antibiotika via dropp 2 ggr hittills idag, blir en gång till senare idag.
Har haft besök av min man och dotter, dock blev inte besöket som jag ville.
Har gråtit ett par gånger och det börjar redan bli väldigt jobbigt.

Min man har ansökt om att få ha dottern på dagis på heltid, då den ordinarie vårdnadshavaren inte finns närvaro.
Och har fått igenom tisdag till fredag denna veckan.
Han måste komma in med skriftligt ansökan, om behovet.
Sen ska de handläggas och se om det kan beviljas efter deras regler.
Men om jag tror rätt kommer min man få avslag och där med inte kommer kunna arbeta och försörja familjen..
Så jag skulle bli mycket chockad om han skulle få igenom sin ansökan, för arbetsmässiga behov.
Han kommer ansöka från denna vecka och fram till siste April till en början.

Fick reda på idag att jag har någon form av infektion, och de är väl det som troligen har utlöst att vattnet har gått.
Fick reda på att avdelningen har sökt tid till ultraljud undersökning, så senast på Onsdag kommer jag att komma dit för att kolla vattnet och tillväxten på bebis.
Men inte är de på samma linje som förlossningen eller specialist mottagningen som jag gick på
att kolla flödet.
Så länge inte barnet att tillväxt avvikelse.

jag har idag fått ett eget rum och blev flyttad då jag hade besöket, man blir prioriterad att få eget rum då man kommer att vara inlagd länge.

Har idag har rätt ont i magen mer eller mindre mensvärk men inte att ja upplever att magen blev hård.

En barnmorska berättade idag att man kommer nog ta ut bebis senast vecka 33-34.. Om den stannar så länge själv.
Brister då jag inser hur många veckor de är kvar tills dess,
samtidigt som de är tidigare än vad ja kunnat tänka mig i huvudet,
samtidigt som jag inser att bebis kommer klara sig bra utanför magen vid de veckorna, bättre än nu.

En känsla jag starkt känner och blir väldigt ledsen över, är hur bestulen jag är på min sista graviditet.
Känner inte så stor glädje att vara gravid, en känsla att bara vilja ha ut barnet för jag får inre panik.
Samtidigt som jag måste försöka orka kämpa för lille bebisen.

Jag har hela tiden gått inför att föda vaginalt, nu ställs nya frågor om jag ens kommer kunna ha en vaginal förlossning..
Jag måste försöka bearbeta i huvudet att våga, klara av en buk operation.
Det gör så ont att bli opererad, och har inte direkt förstått mig på de som frivilligt velat lägga sig på operations bordet, då jag som blivit så mycket opererad är bara rädd..
(samtidigt som jag inte är insatt i varför andra väljer ett snitt, och har accepterat deras val)
Men då de kommer till mig själv växer en rädsla inom mig, kanske kommer ja inte ens ha ett val.

hur ska jag hantera hur denna graviditet stjäls ifrån mig?!
Som jag känner NU kan jag inte vara glad åt min graviditet, de är bara en kamp
jag bara ligger ner i sängen, kan inte vara ute och röra på mig, ja är bara instängd
Jag går i nät trosor och binda för att jag läcker vatten, jag går i sjukhus skjorta
jag känner mig så ful så äcklig.
Jag får ont i magen att bara resa och lägga mig, då jag måste upp på toaletten.

Har gått ner ett kilo i vikt på 5 dagar..

jag hoppas att jag kan bli gladare och våga hoppas och tro att bebis kan stanna ett par veckor till.
Idag är det 99 dagar kvar till beräknad förlossning, som de inte kommer att bli av.

Nu ligger den "vän" som jag skrev om i fredags som fick akut snitt och födde sin pojk nu ligger vi på samma avdelning. Världen är bra liten, hon skulle eventuellt komma över i morgon och visa kort på deras son. han vägde enbart 760 gram.
Små mirakel de har hand om våning under oss..


**TACK till er som har orkat lämna en vänlig komentar igårdagens inlägg**

Ambulans

Lördag 12/3. Har svärföräldrarna hemma hos oss för att fira dottern som fyller år i veckan. Vi hinner äta middag, plocka undan. Sen är de dags att ta efterrätten jag börja lägga på hennes strössel och sätta i ljusen. Då ja känner att jag blir lite våt i trosorna, sa till min man oj jag kissade nog på mig, men vad konstig jag var ju precis och kissade. Men gick och prövade att kissa igen. Går ut i köket igen och ska fortsätta men de fortsätter rinna. Jag går till datan letar efter nr till mitt sjukhus förlossning men får till svar, de är alldeles för tidigt och du får ringa andra sjukhuset. Fortsätter rinna ner för mina byxor.. Kommer fram till ett stor sjukhus, ring ambulans och ligg stilla. De fortsätter rinna och de blir blött i sängen. Efter 20min kommer ambulansen. Sätter dropp, puls blodtryck och syrgas. Till slut kommer ambulansen i väg. Min man sitter fram. Syrener och blåljus. Jag tänker på många olika saker men jag undrar om barnet lever fortfarande, men de i ambulansen kan inte kolla sånt. De rinner inne i ambulansen de är bara blött. Kommer till förlossningen. Jag ville inte prata så mycket och sa bara de rinner och jag vill veta om bebis lever. De ska lyssna efter hjärtat och hittar de inte. Rullar in ultraljuds apparat jag klarar inte titta för ens Bm och min man säger åt mig att hjärtat slår.. Andas ut. Läkaren kommer sen in känner på magen, pratar gör gyn undersökning och vaginalt ultraljud. Sen sätter hon sig ner och berättar att de är på gränsen till för lite foster vatten var 48 men hade önskat 80. 90. Kommer inte ihåg vad enheten hette nu.
Att vi kommer att få träffa neotal avdelningen/prematur. De kommer komma till mig/oss och visa bilder. Ev ska min man få göra besöket till deras avdelning. Men jag får inte sitta upp får endast gå till toaletten som de är nu. Läkaren sa att vi kommer att få en prematur barn. Barnet kan komma när som, om några dagar har man tur vecka/ veckor. Jag kommer inte få lämna sjukhuset förens barnet är ute. De kommer sätta in mediciner för att försöka förhindra förlossningen. De satte in antibiotika igår kväll och jag fick även spruta som ska hjälpa bebis lungor att skynda på mognaden. Ska även få en ny spruta i kväll 13/3. I natt har jag haft mens ont och i morse vid 05 haft sammandragning och fått undersökning. Än är inte livmodertappen påverkad. Men jag har på mindre 6 timmar fått 4 bricanyl sprutor i benet..

Oj som livet tog en stor förändring. Jag gråter emellanåt. De är en hel del praktiska saker som måste ordnas och ringa och avboka och ta upp strid med kommunen att min man ska få lämna dottern på dagis så han kan åka jobba och försörja familjen men gissar på avslag även denna gången. Men nu kommer ja inte kunna finnas för mitt barn. Hon kan inte ligga inlagd i dessa dagar , veckor jag måste vara inlagd. Hunden då? Hur ska man lösa detta? Ingen som kan hjälpa till..
Har fått avboka tiden till hundens frisör tid i slutet av månaden. Måste ringa avboka föräldrar utbildningen som börjar i slutet av månaden, avboka tiden till specialist MVC. Avboka tiden till Emma kliniken där vi skulle gjort 3/4 D ul. Jag skulle ha tecknat försäkring på måndag då den skulle börja gälla på Onsdag dvs 26 fulla veckor. Men nu kommer de ju inte låta mig teckna den. :-( Allt har bara skitit sig..

Idag ska dottern och min man köra hit åka känna alla mina mamma kläder för hem kommer jag inte. Jag vet inte hur min älskade lilla dotter kommer att ta allt detta, hur ska hon hantera att mamma inte får komma hem för ens bebis kommer ut. Hennes reaktion igår var. Men mamma de är ju jätte länge. Jag har vart såpass mycket inlagd under hennes uppväxt av anledningar jag tidigare skrivit om. De gör så ONT inom mig att åter igen "lämna" henne. Mitt lilla hjärta som fyller år på onsdag. De gör så ont inom mig. Jag kan inte heller låta bli att tänka på den ekonomiska biten..

Jag skriver i från min lilla mobil ja kanske får datan hit idag. Men ja får inte bära den /lämna hämta. Sen får ja inte sitta upp så frågan är ju om de är lönt att ta hit den..

Jag är orolig över bebis i magen.
Jag hoppas och önskar att ja kommer få lite mer klartecken från de på prematur om överlevnads chanser, riskerna för hjärnblödning mm.

Nu har klockan blivit 06.40. Har tagit sin tid att skriva detta.

Varje timme, varje dag är en stor vinst. Kämpa på vårt älskade och efter längtade Mirakel!

inte så bra

Igår fick jag läst på FB att en som är gravid 17 dagar innan mig, fick göra akut snitt igår.
De fick en liten pojke.
Hur någon av dem mår har jag ingen aning om, men de känns konstigt, märkligt och otroligt..

Igår var väl ingen höjdar dag för mig, och idag är de väl inte så mycket bättre.
Bebis har jag inte känt av..
Försöka att inte orka bry mig, försöker stänga allt ute för jag orkar nog inte riktigt med oron.
Jag ser mig som en tjockis i stället för gravid.
Gravid känner jag mig inte, då jag inte känt av bebis.

Det känns lite lättare om jag inte behöver känna så mycket.
Tyvärr kommer vi få gäster idag, för att de ska fira dottern i förskott
och då kommer de komma frågor och som de känns nu är de bara till att sätta på en mask och säga väl att allt är bra, försöka att inte ens nämna att jag har ont här och där.
Folk gillar inte höra om gnäll..


Att inte känna så kraftiga sparkar, sparkar i från bebis gör mig väl orolig,
rädd att få en liten, svag bebis som inte mår bra efter förlossningen.
Inget som någon läkare eller jag kan veta nu.
Bara en känsla, en rädsla..

Nu måste jag hoppa in i duschen,
förbereda middag, sen åka hämta hem dottern i från kalas hon är på
för att sen ta emot några gäster.

Inte upplagd för de, och vill helst inte ha något besök från svärföräldrarna och hans mormor..
Och än mindre då min mans syster som bor hemma är magsjuk!

Fredag

Har inte sen senast jag hade SD känt av några, underbart.
Har dock idag tryck ner i underlivet, gör lite ont och lite mer ont emellanåt
ingen aning vad de är men orkar inte bry mig om de i nuläget.
De är väl lite påfrestande att de gör ont.

Jag är inte orolig över bebis och de är skönt.
Visserligen upplever jag inga direkta sparkar ifrån bebis,
Känns mer som hicka, men då de tar lite längre tid emellan känslan ja känner
då kan ja få för mig att de är små sparkar.
Vad dubbelt de lät nu..

Har idag vart och handlat, jisses så tungt de blev att bära :(
Sen hem och dammsuga och tvätta golven på nedan våningen och skura handfat och toaletten.
Ovan våningen överlåter jag som vanligt till min man.
Är väldigt trött nu, och önskar jag skulle känna att jag hade mer energi och krafter..

Till veckan har jag planer på att teckna försäkring på bebis, en sån
Gravid betal försäkring.
Tänkte i så fall teckna på Trygghansa

Ny vecka

Glömde igår av att skriva att jag gick in i en ny vecka.

Vecka 26

Kroppen:

Det är vanligt att man får häftig kramp i till exempel vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna. Om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln. Det är inte ovanligt att du får ryggproblem och måste vila mer. Be din partner om massage, avlasta genom att ligga på golvet med underbenen på en stol.

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.

Egna tankar: Har ångest för min viktuppgång, och inser att jag måste bli bättre på vad jag stoppar i mig och hur mycket. De är inte jag som är gnällig, jag har faktiskt gått upp alldeles för mycket. Ett plus är att våren försöker komma sakta men säkert, så att jag kan gå ut och röra på mig som jag inte gjorde under hela vintern.
Har börjat få lite mer foglossnings ont.
Så det som upptar mina tankar är den dumma vikten, ångesten att veta hur mycket jag måste gå ner efteråt, och att veckorna inte är slut "snart", utan mer vikt kommer plussas på.

underbar dag

Puh, idag blir det ett kortare inlägg.
Dottern var ledig idag, och jag kände mig rätt ut vilad efter 11 timmars sömn.
Så vi tog och körde till bad huset,
Simmade ett par längder, lekte i de mindre bassängerna, åkte vattenrutschkana hur många gånger dottern själv åkte den tappade jag räkningen om..
Men jag fick tillslut ge mig då mina ben tillslut inte bar mig upp för alla trapporna.

Var underbart att se hur dotter mer och mer vågade,
vågade bada i den djupaste bassängen på djupare än tre meters djup,
att hoppa ifrån bassäng kanten, till att till och med hoppa utan armpuffar mot mig..

Jag njöt att vara i vattnet och känna denna tyngdlösheten, och det var riktigt tungt att gå upp ur bassängerna. Så de var ren lyx att ligga i vattnet.

Efter 4 aktiva timmar i vattnet var det dags att gå upp och göra sig i ordning,
för att sen vidare till dotterns fotbolls träning.

Nu är jag väldigt trött och har väldigt ont i kroppen, min fibromyalgi gillar väl inte detta, men jag vill kunna göra som andra kan..
Vi funderar på att köra iväg på dagen i nästa vecka med.

I helgen väntas kalas*2.

Natt i natt

SD

Igår kväll hade jag ett par SD (sammandragningar)
Och vissa med värk, som mensvärk.

Vaknade i natt med ont i magen och hård mage.

Har fått ringt spec. mvc där de svarar hela dagen på det numret till dem.
I mitt fall var de ingen fara, sen berättade hon att bebis kommer nu i en tillväxt sprut.
Sen kan man även känna av foglossning..


Har idag tagit mig en lugn, men så rask som jag kände att jag klarade av (dock inte i mitt vanliga tempo) fick ont i magen till och från. Tror att promenaden tog 45-50 minuter.
Underbara sol!

Kände mig glad då jag var ute, njöt faktiskt, och jag frös inte wow

Men nu är jag trött.

Idag är det internationella Kvinnodagen & Fettisdagen!
Men tror inte de blir någon Semla idag.

Helgen

Dagarna går på,

jag har börjat hitta tillbaka till mig själv igen.
Känner mig inte lika ledsen som innan.

Har börjat uppleva att allt börjar bli tyngre,

Vi var ute på en åker igår, lekte och njöt utav den underbara solen som var framme

under Lördagen och Söndagen.

Men de har börjat kännas som jag går med vikter runt mina ben..

Bara att ta på sig strumporna gör att jag pustar en stund efteråt,

hemskt!
Minns inte att jag upplevde saker så som jag gör denna gången.

Både Lördagen och Söndagen har vi vart ute och rört på oss,

och de är verkligen underbart att kunna vara ute utan att riskera att halka,

eller att jag ska behöva få problem med mina fötter och händer pga kylan.

Att det börjar ljusna ute, bara de är underbart!

Tyckte då jag vaknade upp i Lördags att, Oj magen har nog växt!

Börjar känna mig lite stor, men vet att mer väntas!

Gravid med dottern, V.25

Gravid med Lillebror V.25

Gravid med dottern V. 37+0

Shopping

Förra helgen köpte min man och jag oss ett par nya vår skor på Ecco.

Ville ha ett par nya när bebis tänkt komma, som jag ska ha ute på mina promenader..

Dottern blev lite avundsjuk, men denna helgen var det att shoppa med blivande 6-åringen

Köpte rätt mycket kläder till henne, men även 2 par skor och 1 par sandaler.

Var av de ena paret här som är rätt "likt" mina..

I butiken säger dottern,
-Mamma våra skor är nästan samma, men dina är Gris färgade, och mina är lila!

Dagens läkare besök Spec-MVC

Har vart på Spec. mvc hos läkaren.
Förra gången låg bebis på -6% i tillväxt.

Idag var det mera minus i tillväxten.
Vilket gör att jag måste på regelbundna tillväxt ultraljud
och flödeskontroller.

Mitt blodtryck låg på 110/60
Bebisens hjärtljud; 136 slag/minut
SF måttet låg på 24 cm (vecka 24+1)

Blev väl lite ledsen efter besöket...

Besök

Idag ska dottern följa med mig till Spec. MVC.
Ska göra ultraljud och hoppas de kan mäta magen med.

Fick i morse besök av 2 vänner, precis då jag hade vaknat, dottern låg fortfarande kvar i sängen
Så de blev att slänga på sig kläder och fixa frukost till dottern.

Efter att dottern var lämnad och vännerna gått så gick jag ut på en rask promenad runda och är väldigt stolt över mig själv, och de var faktiskt underbart och benen var rätt snälla emot mig idag.
Toppen!

Ska se om jag hinner med en runda till innan vi måste köra till sjukhuset.
Jag ska försöka se de små men positiva bitarna i det jag gör, för de är så otroligt lätt att trycka ner sig själv..

Magbilder

Här är min lilla mage vecka 25.

Vecka 25

Vecka 25 idag

Och igår gick jag in i 6:e månaden

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symptom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Egna tankar:
Har ont i ena armen och ena handen (höger).
Domnar, pulserar värker.
Benen kan kännas som man är helt slut i benen även fast jag ligger i sängen på morgonen/kvällen, och även när jag är ute och ska röra på mig.
Speciell känsla, faktiskt obehagligt då de kommer.
Mår dåligt över att jag inte orkar röra på mig mer, men nu när vädret börjar bli mildare så har jag tänkt att successivt utöka promenaderna, och se den minsta lilla positiva förändringen som något bra.

Kommer troligtvis mag bild senare idag, nu måste jag fortsätta.

Tänkte berätta om min resa

Tänkte berätta lite om mig själv,

Om lite om vår resa till att bli tvåbarns mamma.
Om varför jag har vart dålig och inte mått så bra..

Sen jag träffade min man 04, och vår dotter föddes 05.

2007 var min första operation,( från de jag och min man hade träffats)
En del av att jag hade gått ner 38 kilo.
Att kroppen reagerade så jag fick först Gallstens anfall som inte hjälptes med Morfin,
Så det blev akut operation på en Lördags eftermiddag och smärtorna inte gav med sig..
Jag blev inte pigg efteråt, de visade sig att jag fått inre blödning och förlorat halva mitt blod värde. (140 till 69)
Jag fick efter operationen sådana dagliga smärtor och dagliga kräkningar så jag låg nog inne 7 gånger för smärtlindring.
Efter att smärtorna fortsätter blir jag remitterad till ett större sjukhus och blir direkt inlagd
(2 ½ månader efter operationen)
På en Kirurgisk Akutvårds Avdelning, (KAVA).
De gav mig rygg bedövning och flera röntgen undersökningar, de såg att jag hade blodansamling vid platsen där gallan suttit. (blödingen uppstod antingen på gall artären eller Leverbädden.)
De satte in dränage i magen men var inte så givande.
Men de försökte mer än vad mitt lilla sjukhus gjorde, som gav mig 4 antibiotika behandlingar och sa att jag hade varhärd i buken.

Min andra operation rör syskon verkstaden,
Skulle titta efter varför jag inte blev gravid.
De gick in med titthål, och visade sig att jag var full med sammanväxningar,
Samt att jag hade lite endometrios som brändes bort.. (har vart operarad ett par ggr innan jag träffade min man, min första operation var jag 4 år gamal)

Efter operationen trodde man allt var bra, men då fick jag blödningar bla,
Då hade jag fått Polyper i Livmodern, som fick Skrapas bort..

(under syskon verkstaden tog jag 18 stycken Pergotime behandlingar)

Efter skrapningen blir jag Gravid i slutet av Januari, Men sen Missfall på min mans födelsedag i Februari.

Otroligt nog blev jag gravid direkt i Mars, och hamnar på sjukhuset i mars för ont.
De misstänkte ett Utomkvedshavandeskap som självläkte. Blev inlagd på dotterns födelsedag.

I Juli blir jag gravid igen,
Vi går lyckliga till GYN för att göra tidigt UL.
Läkarens första ord var bara.
De ser inte ut som jag tänkt mig..
3 dagar senare får jag en tid till en Skrapning, han trodde de var Ofostrig graviditet.
Jag Skrapades, men jag hade fortfarande väldigt ont. (Hade ringt till mitt lilla sjukhus innan skrapningen att jag har såna smärtor och smärt attacker, att jag misstänkte Utomkvedshavandeskap, Men jag blev avfärdad av den sköterskan som jobbar/svarar i Gyn mottagningens telefon, som sa att de jag kände hörde bara ihop med mitt psykiska efter allt jag gått igenom, men jag försökte stå på mig och sa att detta var inte psykiskt utan detta är ren fysisk smärta! Fick ingen hjälp)
Läkaren gör ett VUL på Förlossnings avdelningen samma dag som skrapningen, då jag vaknat upp ifrån narkosen.

Läkaren beslutar sen om en Operation akut.
Sövs ner återigen samma dag, och fick reda på att de fått ta min ena äggledare för jag hade utomkvedshavandeskap.

I slutet av Oktober får jag ett Plus igen, jag är gravid igen, men känner snabbt/tidigt att något är fel.
Kontaktar och söker den nye ansvarige läkaren och får komma på VUL ser ingenting..
Man tar blodprover på mig och läkaren skulle återkomma samma dag om svaret.
Samma dag på kvällen sitter vi på Akut mottagningen, efter ha blivit inringda.
På natten ligger jag på akut operation, denna gången försökte man bara "suga ut" graviditeten..

Man trodde de var bra, men HCG fortsatte att stiga, och de beslutades att jag skulle börja på cellgifts behandling ett par dagar o ta död på graviditeten.
Friskförklarades gjorde jag den 23 december 2008.

I April 2009 gör man en HSG röntgen, men där fanns ingen passage kvar i sista äggledaren.

i Juni 2009 åker jag in på nästa operation, och tar bort sista äggledaren.

jag hade i Oktober 08 fått reda på att något växte på min Binjure, av ett läkar team på ett annat stort sjukhus, de hade den månaden då skickat remiss till mitt lilla sjukhus.
I Juni 2009 ringde jag mitt lilla sjukhus och undrade vart min tid tagit vägen.
de hade "glömt bort mig" i alla dessa månaderna
Avdelnings läkaren sa till mig på telefon att jag som är så ung behöver inte oroa mig och att de skulle vara tvungna till operation var inget jag behövde oroa mig för, för han trodde inte att de skulle ha växt något mera.
Läkaren som "hade hand" om mig, träffade mig aldrig, allt skedde via telefon kontakt och brev.
Lämnar blodprover, och gör ny röntgen.

Får besked att Tumören fortsatt växa på binjuren i Oktober 2009.

November 2009 kollapsar jag,
kunde inte röra mig, inte prata, mindes inte vad mitt barn är född, låg som ett Kolli på en neurolog avdelnin på ett stor sjukhus. Var ingen stroke. Utan sådan psykisk press samband med svår migrän och muskel låsning i kroppen...
De tog flera veckor innan jag kunde röra min högra hand som innan, innan jag kunde tala fritt/som vanligt, och minnet kom tillbaka bättre.

I Januari 2010 görs en sista röntgen,
Februari kommer jag på inskrivning, och får reda på att lite innan som jag fått besked på att
de hela tiden fortsätter att växa, man har gjort en speciell röntgen som ska kunna se om de är godartat eller inte.
Men den hade gett ett osäkert resultat, och de enda rätta är att operera mig.
Februari opererad jag, jag kom undan med 4 hål för de var turen där att jag inte vart operarad innan på vänster sida.
Tumör och Binjuren togs bort.

Mars 2010, dagen efter dotterns 5 års dag får jag beskedet att de är godartat..
Jag fick ett nytt liv, var min känsla efter all ångest och oro släpptes..
Jag ska få börja leva igen!

April -Juni 2010 gör jag vårt första IVF försök Minus

Aug- okt 2010 Andra IVF försöket och Plus,

Tiden går undan

1 Mars idag,
Månaden som mitt lilla hjärta blir ett år äldre och större.
Konstig känsla är de hela, så mycket som kommer att ske detta året..
Bli tvåbarns mamma och dottern ska börja Förskole klass,
Min stora lilla flicka!

Känner mig inte riktigt bra i kroppen, känner mig trött förkyld och lite värk här och där.
Men de blir bättre med vissa saker i alla fall.

Tycker något är konstigt med min mage, ibland känns den jätte uppsvälld och känns som den är sprickfärdig.
I bland känns den så liten och "fjuttig".