Tänkte berätta om min resa

Tänkte berätta lite om mig själv,

Om lite om vår resa till att bli tvåbarns mamma.
Om varför jag har vart dålig och inte mått så bra..

Sen jag träffade min man 04, och vår dotter föddes 05.

2007 var min första operation,( från de jag och min man hade träffats)
En del av att jag hade gått ner 38 kilo.
Att kroppen reagerade så jag fick först Gallstens anfall som inte hjälptes med Morfin,
Så det blev akut operation på en Lördags eftermiddag och smärtorna inte gav med sig..
Jag blev inte pigg efteråt, de visade sig att jag fått inre blödning och förlorat halva mitt blod värde. (140 till 69)
Jag fick efter operationen sådana dagliga smärtor och dagliga kräkningar så jag låg nog inne 7 gånger för smärtlindring.
Efter att smärtorna fortsätter blir jag remitterad till ett större sjukhus och blir direkt inlagd
(2 ½ månader efter operationen)
På en Kirurgisk Akutvårds Avdelning, (KAVA).
De gav mig rygg bedövning och flera röntgen undersökningar, de såg att jag hade blodansamling vid platsen där gallan suttit. (blödingen uppstod antingen på gall artären eller Leverbädden.)
De satte in dränage i magen men var inte så givande.
Men de försökte mer än vad mitt lilla sjukhus gjorde, som gav mig 4 antibiotika behandlingar och sa att jag hade varhärd i buken.

Min andra operation rör syskon verkstaden,
Skulle titta efter varför jag inte blev gravid.
De gick in med titthål, och visade sig att jag var full med sammanväxningar,
Samt att jag hade lite endometrios som brändes bort.. (har vart operarad ett par ggr innan jag träffade min man, min första operation var jag 4 år gamal)

Efter operationen trodde man allt var bra, men då fick jag blödningar bla,
Då hade jag fått Polyper i Livmodern, som fick Skrapas bort..

(under syskon verkstaden tog jag 18 stycken Pergotime behandlingar)

Efter skrapningen blir jag Gravid i slutet av Januari, Men sen Missfall på min mans födelsedag i Februari.

Otroligt nog blev jag gravid direkt i Mars, och hamnar på sjukhuset i mars för ont.
De misstänkte ett Utomkvedshavandeskap som självläkte. Blev inlagd på dotterns födelsedag.

I Juli blir jag gravid igen,
Vi går lyckliga till GYN för att göra tidigt UL.
Läkarens första ord var bara.
De ser inte ut som jag tänkt mig..
3 dagar senare får jag en tid till en Skrapning, han trodde de var Ofostrig graviditet.
Jag Skrapades, men jag hade fortfarande väldigt ont. (Hade ringt till mitt lilla sjukhus innan skrapningen att jag har såna smärtor och smärt attacker, att jag misstänkte Utomkvedshavandeskap, Men jag blev avfärdad av den sköterskan som jobbar/svarar i Gyn mottagningens telefon, som sa att de jag kände hörde bara ihop med mitt psykiska efter allt jag gått igenom, men jag försökte stå på mig och sa att detta var inte psykiskt utan detta är ren fysisk smärta! Fick ingen hjälp)
Läkaren gör ett VUL på Förlossnings avdelningen samma dag som skrapningen, då jag vaknat upp ifrån narkosen.

Läkaren beslutar sen om en Operation akut.
Sövs ner återigen samma dag, och fick reda på att de fått ta min ena äggledare för jag hade utomkvedshavandeskap.

I slutet av Oktober får jag ett Plus igen, jag är gravid igen, men känner snabbt/tidigt att något är fel.
Kontaktar och söker den nye ansvarige läkaren och får komma på VUL ser ingenting..
Man tar blodprover på mig och läkaren skulle återkomma samma dag om svaret.
Samma dag på kvällen sitter vi på Akut mottagningen, efter ha blivit inringda.
På natten ligger jag på akut operation, denna gången försökte man bara "suga ut" graviditeten..

Man trodde de var bra, men HCG fortsatte att stiga, och de beslutades att jag skulle börja på cellgifts behandling ett par dagar o ta död på graviditeten.
Friskförklarades gjorde jag den 23 december 2008.

I April 2009 gör man en HSG röntgen, men där fanns ingen passage kvar i sista äggledaren.

i Juni 2009 åker jag in på nästa operation, och tar bort sista äggledaren.

jag hade i Oktober 08 fått reda på att något växte på min Binjure, av ett läkar team på ett annat stort sjukhus, de hade den månaden då skickat remiss till mitt lilla sjukhus.
I Juni 2009 ringde jag mitt lilla sjukhus och undrade vart min tid tagit vägen.
de hade "glömt bort mig" i alla dessa månaderna
Avdelnings läkaren sa till mig på telefon att jag som är så ung behöver inte oroa mig och att de skulle vara tvungna till operation var inget jag behövde oroa mig för, för han trodde inte att de skulle ha växt något mera.
Läkaren som "hade hand" om mig, träffade mig aldrig, allt skedde via telefon kontakt och brev.
Lämnar blodprover, och gör ny röntgen.

Får besked att Tumören fortsatt växa på binjuren i Oktober 2009.

November 2009 kollapsar jag,
kunde inte röra mig, inte prata, mindes inte vad mitt barn är född, låg som ett Kolli på en neurolog avdelnin på ett stor sjukhus. Var ingen stroke. Utan sådan psykisk press samband med svår migrän och muskel låsning i kroppen...
De tog flera veckor innan jag kunde röra min högra hand som innan, innan jag kunde tala fritt/som vanligt, och minnet kom tillbaka bättre.

I Januari 2010 görs en sista röntgen,
Februari kommer jag på inskrivning, och får reda på att lite innan som jag fått besked på att
de hela tiden fortsätter att växa, man har gjort en speciell röntgen som ska kunna se om de är godartat eller inte.
Men den hade gett ett osäkert resultat, och de enda rätta är att operera mig.
Februari opererad jag, jag kom undan med 4 hål för de var turen där att jag inte vart operarad innan på vänster sida.
Tumör och Binjuren togs bort.

Mars 2010, dagen efter dotterns 5 års dag får jag beskedet att de är godartat..
Jag fick ett nytt liv, var min känsla efter all ångest och oro släpptes..
Jag ska få börja leva igen!

April -Juni 2010 gör jag vårt första IVF försök Minus

Aug- okt 2010 Andra IVF försöket och Plus,