Ångest

Idag kom min min och dotter hit, vi var iväg på ett ställe som dottern gillar.

Vi fick mysa tillsammans i sängen, och jag behövde även in i duschen igen.

In med mig kom dottern, som tyckte de var så mysigt att få duscha tillsammans, och stå i en helt vanlig dusch ( vi har bara bubbelbadkar hemma) Så hon stod kvar inne i duschen och sjöng.

Jag fick nog mitt första leende idag, blev varm i hjärtat och glad över att få höra "de vardagliga" som jag missar..

Varje gång har hon med sig nya färgglada teckningar och oftast med hjärtan i alla dess färger.

Och ibland målar hon familjen med bebisen i magen.

Hjärtan teckningarna målar hon för att hon älskar mig så mycket och att jag skulle veta att hon älskar mig.

De tårar sig i ögonen på mig. Mammas lilla hjärta!

Idag har de runnit rätt mycket fostervatten, och har fått bytt kläder två gånger idag. Så nu går jag runt i en jätte obekväm jumbo "blöja" som dottern kallar dem för!

Idag berättade min man att han från och med Fredag byter arbetsplats, vilket innebär mer kollegor, nytt ställe. Och nu börjar hans stress med hunden, att de inte längre är hållbart att ha honom kvar hemma, då hunden med all sannolikhet inte kommer att kunna följa med på den nya platsen, och min man jobbar en timmes bilväg hemifrån så de går inte att åka hem och ut med hunden, och någon snäll granne finns inte.. Och nu måste vi försöka hitta någon tillfällig som kan hjälpa oss med hunden fram tills vi kan ta hand om hunden igen, någon gång då barnet kommit hem från sjukhuset.

Det ger mig sån fruktansvärd ångest..

Är redan jobbigt nog att hur hunden hunden var mot mig, jag som vart flockledaren. Tränat och skött hunden.

Usch jag är så himla ledsen