I natt somnade jag efter 02.30, gick upp 07.30
Började dagen med att gråta.
Min mage har typ försvunnit, och sa till läkaren att jag tyckte de var konstigt att magen har blivit så liten. Känns konstigt!
Olägligt kom en personal och gav mig kommentar idag, Oj som du växer, alltså magen!
Varför säga något överhuvudtaget?!
Jag får helt plötsligt på mig min ena jacka utan problem som var på gränsen att spricka för 3-4 veckor sen. Och magen har inte sjunkit. Dagen bild på magen efter lunch känns helt sjuk att kolla på. Men kanske fettet har flyttat på sig och satt någon annanstans, för min mage har inte sjunkit ner. Och jag har inte gått ner i vikt!
Vissa dagar är de inte ens roligt att vara gravid, har tappat den glädjen de innan var. Och de nu finns någon som tyckte att jag inte verkade så himlans glad innan, kan ni räkna ut själva vilken glädje jag känner nu.
Inget är normalt. Jag känner bara oro för barnet!
Åter igen sa en läkare att jag ska ha kejsarsnitt, Jag vet inte om jag snart ger upp glädjen att få föda vaginalt verkar bara omöjlig. Och fick till svar idag då jag sa att jag vill föda vaginalt, att ditt barn ligger säte.
Just nu är jag bara ledsen för att så mycket tas i från mig, och jag föder inte barn Mitt barn opereras ut från min mage. Ännu en förbannad operation. Jag vill inte.
Vissa stunder under dagen, då jag hör andra nyblivna/ nyförlösta mammor pratar om sina snitt så försöker jag få in att; ut kommer ett barn. Sen slår de mig att jag inte kommer få ha mitt barn hos mig, kommer jag kunna vara lika glad och lycklig som dem?! Ingen har kommit med någon negativ berättelse, utan jag blir mer förvånad över att de står upp på benen dagen efter, några timmar sen efter de har vart opererade. De har inte funnits i min värld, jag har alltid vart så dålig och smärtpåverkad vid mina sista operationer. Så de går inte ihop i huvudet på mig.
Idag är det ingen bra dag!
*Förövrigt är jag väldigt trött på att radbyte inte fungerar normalt och all text slängs ihop till en smet*
Kära vän.
SvaraRaderaTråkigt att du skall må så dåligt stundvis.
Men tänk att du ändå har gått så här långt och att bebin snart kommer. Du skall se att det kommer nya härliga känslor när miraklet kommer till er. han är säkert liten,men dina känslor kommer att vara stora och mamma hjärtat tar honom till sig.
just nu känns det säkert väldigt jobbigt och det är ju inte alls konstigt...känna har man all rätt till, och det är bra att du kan prata om dina känslor. Det är ett stort plus.
Du har allt mitt stöd och jag tänker på dig varje dag...Ska bli så roligt att få läsa att er familj har utökats med en liten Gosse..
Jag är så lycklig för er skull,trots att du har det jobbigt med alla tankar och att du är rädd för att snittas.
Om jag vore du skulle jag göra snitt,med tanke på bebisen. Det kanske blir en för stor påfresning för han att födas vaginalt. Under snittet har dom säkert bättre kontroll över situationen. Hjälpen finns hela tiden under ingreppet och efter.
Många varma kramar Johanna från mig.
Åh så jobbigt du har det nu!
SvaraRaderaKan du inte få träffa och prata med någon mamma som har ett barn som ligger eller har legat på neo? Deras verklighet och känslor ligger kanske lite närmare dina än de mammor du träffar som går tiden ut?
Hoppas att du får en bättre dag imorgon!
Hej,
SvaraRaderaJag förstår din oro för barnet, jag har själv känt samma oro, dock bara några dagar innan vår lilla tös var tvungen att förlösas med kejsarsnitt pga min havandeskapsförgiftning och hon mådde inte bra i magen. V29+3 kom hon ut och vägde 934 g,(tillväxthämmad) men var väldigt stark ändå. Hon klarade andningen själv och skrek till när hon kom ut. Nu är hon en liten tjej på 8 månader som är väldigt pigg och glad.