Ambulans

Lördag 12/3. Har svärföräldrarna hemma hos oss för att fira dottern som fyller år i veckan. Vi hinner äta middag, plocka undan. Sen är de dags att ta efterrätten jag börja lägga på hennes strössel och sätta i ljusen. Då ja känner att jag blir lite våt i trosorna, sa till min man oj jag kissade nog på mig, men vad konstig jag var ju precis och kissade. Men gick och prövade att kissa igen. Går ut i köket igen och ska fortsätta men de fortsätter rinna. Jag går till datan letar efter nr till mitt sjukhus förlossning men får till svar, de är alldeles för tidigt och du får ringa andra sjukhuset. Fortsätter rinna ner för mina byxor.. Kommer fram till ett stor sjukhus, ring ambulans och ligg stilla. De fortsätter rinna och de blir blött i sängen. Efter 20min kommer ambulansen. Sätter dropp, puls blodtryck och syrgas. Till slut kommer ambulansen i väg. Min man sitter fram. Syrener och blåljus. Jag tänker på många olika saker men jag undrar om barnet lever fortfarande, men de i ambulansen kan inte kolla sånt. De rinner inne i ambulansen de är bara blött. Kommer till förlossningen. Jag ville inte prata så mycket och sa bara de rinner och jag vill veta om bebis lever. De ska lyssna efter hjärtat och hittar de inte. Rullar in ultraljuds apparat jag klarar inte titta för ens Bm och min man säger åt mig att hjärtat slår.. Andas ut. Läkaren kommer sen in känner på magen, pratar gör gyn undersökning och vaginalt ultraljud. Sen sätter hon sig ner och berättar att de är på gränsen till för lite foster vatten var 48 men hade önskat 80. 90. Kommer inte ihåg vad enheten hette nu.
Att vi kommer att få träffa neotal avdelningen/prematur. De kommer komma till mig/oss och visa bilder. Ev ska min man få göra besöket till deras avdelning. Men jag får inte sitta upp får endast gå till toaletten som de är nu. Läkaren sa att vi kommer att få en prematur barn. Barnet kan komma när som, om några dagar har man tur vecka/ veckor. Jag kommer inte få lämna sjukhuset förens barnet är ute. De kommer sätta in mediciner för att försöka förhindra förlossningen. De satte in antibiotika igår kväll och jag fick även spruta som ska hjälpa bebis lungor att skynda på mognaden. Ska även få en ny spruta i kväll 13/3. I natt har jag haft mens ont och i morse vid 05 haft sammandragning och fått undersökning. Än är inte livmodertappen påverkad. Men jag har på mindre 6 timmar fått 4 bricanyl sprutor i benet..

Oj som livet tog en stor förändring. Jag gråter emellanåt. De är en hel del praktiska saker som måste ordnas och ringa och avboka och ta upp strid med kommunen att min man ska få lämna dottern på dagis så han kan åka jobba och försörja familjen men gissar på avslag även denna gången. Men nu kommer ja inte kunna finnas för mitt barn. Hon kan inte ligga inlagd i dessa dagar , veckor jag måste vara inlagd. Hunden då? Hur ska man lösa detta? Ingen som kan hjälpa till..
Har fått avboka tiden till hundens frisör tid i slutet av månaden. Måste ringa avboka föräldrar utbildningen som börjar i slutet av månaden, avboka tiden till specialist MVC. Avboka tiden till Emma kliniken där vi skulle gjort 3/4 D ul. Jag skulle ha tecknat försäkring på måndag då den skulle börja gälla på Onsdag dvs 26 fulla veckor. Men nu kommer de ju inte låta mig teckna den. :-( Allt har bara skitit sig..

Idag ska dottern och min man köra hit åka känna alla mina mamma kläder för hem kommer jag inte. Jag vet inte hur min älskade lilla dotter kommer att ta allt detta, hur ska hon hantera att mamma inte får komma hem för ens bebis kommer ut. Hennes reaktion igår var. Men mamma de är ju jätte länge. Jag har vart såpass mycket inlagd under hennes uppväxt av anledningar jag tidigare skrivit om. De gör så ONT inom mig att åter igen "lämna" henne. Mitt lilla hjärta som fyller år på onsdag. De gör så ont inom mig. Jag kan inte heller låta bli att tänka på den ekonomiska biten..

Jag skriver i från min lilla mobil ja kanske får datan hit idag. Men ja får inte bära den /lämna hämta. Sen får ja inte sitta upp så frågan är ju om de är lönt att ta hit den..

Jag är orolig över bebis i magen.
Jag hoppas och önskar att ja kommer få lite mer klartecken från de på prematur om överlevnads chanser, riskerna för hjärnblödning mm.

Nu har klockan blivit 06.40. Har tagit sin tid att skriva detta.

Varje timme, varje dag är en stor vinst. Kämpa på vårt älskade och efter längtade Mirakel!