Igår kväll fick jag regelbundna onda sd och blev spruta direkt.
Idag ska jag börja på antibiotika tabletter istället för direkt ut i blodet.
Trots infektions värdet stigit lite, men de vet väl vad de gör för något..
**
Fick prata lite mer med läkaren idag, har fått ett sista datum där bebis ska ut senast. Och om jag ens kan gå så länge, så skulle jag ställa mig in på ett kejsarsnitt.
Hon nämnde att de kan bli så att de få ta ut barnet om den inte växer.
Men sen om jag får värkar de inte kan stoppa, så kan de gå så fort att man inte kanske får något val.
Så enligt henne kan allt gå väldigt snabbt om de sätter igång.
Att hjärtljuden går ner då jag gör ctg kurvan, är att navelsträngen kommer i kläm pga för lite vatten i magen, och där kan de bli mer problem vid en förlossning att risken är större att navelsträngen inte kommer kunna förflytta sig som den kan nu i magen.
Blir det att hjärtljuden går ner att man kan behöva förlösa mig snabbt.
Vågar jag riskera det?
***********
Jag har mitt datum i huvudet, vill kämpa för att nå dit allt för bebis bästa.
Jag vet att de kommer blir neonatalen, men når jag detta datum dessa dagar som det är kvar så är de jätte bra.
Måste nå dit, vill nå dit..
**
Veta att jag har dessa dagar kvar att få vara gravid, börja på något sätt förbereda huvudet att det snart är över..
Går det att förbereda sig, kan jag bli tillräckligt förberedd?
De kommer egentligen vara förtidigt.. Jag är väl lite rädd för att huvudet och kroppen kommer spela mig ett spratt.
**
Jag önskar att allt kunde vara som vanligt, har så dåligt samvete över att jag inte kan hjälpa till. Att jag inte hjälper till hemma.
Jag har mina saker som jag sköter i hemmet, tar hand om djuren, städar, tvättar, lagar mat, hämta / lämna på dagis. Byta sängkläder, handla hem mat, fixa blommorna, städa och tvätta bilarna, fixa och fylla i papper som behöver fyllas i och skickas in. Ringa och fixa saker.
Jag tar dottern till gympa träningen två gånger i veckan, tar henne till fotbolls träningen och kör henne till barnrytmiken. En hel del saker.
Allt för att min man är borta lite mer än 11 timmar om dagen, fixar disken, ansvarar för städning på ovanvåningen, fixa kattlådorna, mata och sköta fisken och ha hand om ödlan.
Helt plötsligt ska han ha alla mina uppgifter och allt som måste ordnas.
Han säger att har så mycket att göra och som måste bli gjort.
Det gör ont i mig, för jag vet att de är ett väldigt stressigt och tids pressande jobb han har. Sen kommer han hem och veta att där är att göra hel tiden och får knappt ihop allt, för dottern behöver och vill och behöver hans tid och uppmärksamhet.
****
Jag vill inte ligga här, men jag vill inte förlora barnet i magen
Jag vet inte vad jag ska säga!!!:(
SvaraRaderaEn tanke, det finns ju städfirmor, som kan komma hem till en, varför inte ha en sådan en gång i veckan???? Eller hur ofta ni vill, kan vara skönt för mannen att slippa fixa med hemmet, då han har jobbet, dig o dottern.... Hoppas du förstår mig rätt???? Älskar dej
J
Allt handlar om pengar och ekonomi.
SvaraRaderaKanske de skulle fungera så länge han kan jobba men sen då han är hemma för allvarligt sjukt barn/ sjukt barn så finns absolut inga pengar till sånt, tyvärr