Hade min lilla familj här igår, vi var ute och köpte oss en glass. Gick iväg och tittade på ett akvarium, och tillbaka igen pga att jag började få ont. Får alvedon, bricanyl tablett för att sen få två Bricanyl sprutor under dagen. På kvällen kom Läkaren kom upp och sa, beroende på vad dina infektions prover visar, så kanske vi får låta dig föda. Så de kontaktade Neonatalavdelning, och förlossningen för att vara förberedd. Sent på kvällen, blir de steril undersökning, livmodertappen är kortare nu än sist man kollade. Infektions värdet hade gått ner. Jag hade ingen hotande förlossning var på gång nu. Fick två Citodon på kvällen. De har tryckts neråt och haft ont på ett speciellt ställe. Sent på kvällen var jag så SUR, trött på att ha ont att vara orolig. Började ifråga sätta hurvida de är viktigt att jag har antibiotikan, ville inte ha någon antibiotika då de gjorde så brännande ont i armen då de sprutade in den. Önskade i all min trötthet att bara barnet kunde komma ut, orkade inte mera.. (Men innerst inne, är de ju inte vad jag vill!!)
Men läkaren sa till mig att inte vara en egoist, och om barnet kommer ut så är de ju inte över sen ändå, då är de flera veckor till de krävs vård, och hur har du tänkt då barnet bli större och de blir jobbigt, att du ska säga att du struntar idet?!.
Min man blev arg och sa ifrån..
De är prövande att ligga här, de är väldigt jobbigt att få dessa värkar och aldrig veta om barnet måste ut, eller man ska medicinera igen för att stoppa värkarna. Har mina infektions prover ökat igen. De är jobbigt på alla sätt att ha ont!
Efter vi hade vart ute igår, så möter vi på en Ambulans utanför förlossning, Neonatal och min avdelnings ingång. Ut ur Ambulansen kom en kuvös, med apparater som piper och låter och rullas in på Neonatalavdelningen..
Fick en klump i magen och blev så ledsen då jag insåg att mitt barn kommer ligga i en sån där kuvös med apparater som låter! Idag har jag orkat mig upp först vid 11.30 tiden, först då som jag börjat känna mig som människa igen. Blev lovad igår kväll att jag kunde få sova halva dagen om jag ville, men inte blev de så. In kom personal 8.30 och sa att jag fick gå upp och äta frukost innan antibiotikan. Efter frukosten går ögonen i kors, en personal rullar in CTG apparaten, och jag snäser jag måste få sova. Men BM kommer in och vill ha en kurva då läkaren snart kommer.. Men kom överens om att jag inte behövde trycka på någon knapp om jag kände barnet röra på sig. Så jag låg och halv sov medans droppet och ctg kurvan togs. Lite senare kommer en läkare in Tyskan, vet inte vad syftet var att hon ens kom in.. Igår kom inte ens någon läkare in. Men Tyskan frågade mig tre gånger om jag sov och om jag hade sammandragningar eller värkar, Nej inte nu! Så gick hon..
Vill tipsa om http://prematurbloggen.papper.fi/ som är en blogg där flera prematurberättelser är samlade.
SvaraRaderaHåller tummarna att allt går bra för er!
BRA att mannen din sa ifrån, DU HAR ALL RÄTT ATT KLAGA, för detta är inte lätt att ligga så som du gör, du vet ju att det är det bästa för barnet, men klart får du också bli trött på det... Jag sänder styrka
SvaraRaderaDet e bra att du har din man som kan ryta ifrån, läkaren kan ju själv pröva på att ligga inlagd utan familjen och utan att knappt få röra sig. Hur kul hade han tyckt att det va så kvittar det vad syftet är för det e jobbigt vilket som.
SvaraRaderaMassa kramar